tisdag 20 januari 2009

USA har en svart president. Är det verkligen sant?

I dag tänkte jag av nån anledning på en vinterdag för många år sen, när jag tillsammans med andra medlemmar av Västerhaninges kyrkas ungdomsförening gick i ett fackeltåg genom Stockholm, och sedan samlades i Storkyrkan för att lyssna på ett tal av Martin Luther King, Jr. Några dagar tidigare hade han mottagit Nobels Fredspris i Oslo. Utan honom, hade dagens stora händelse knappast ägt rum.

För alla som aldrig bott i USA, är det nog svårt att riktigt förstå vilket enormt ögonblick vi har bevittnat. Främst av allt för alla afrikansk-amerikaner (har ingen aning hur det sägs på svenska), men också för alla amerikaner, oavsett hudfärg, utom dom mest reaktionära, som helst velat att dagens händelser inte gått av stapeln. Har redan berättat om dom som envist har hållit tag i hoppet att det ska vara nåt fel med Obamas födelsebevis, så att han trots allt inte skulle bli president. När man drivs av en oresonligt rädsla för det okända, vare sej det är någon av en annan hudfärg eller motsatt politisk lutning eller religiös tro, spelar fakta och logik en väldigt liten roll.

Jag tror att jag har fått chansen att förstå ögonblickets storhet på ett personligt sätt som en del vita amerikaner inte fått ta del av. Jag kom till USA ensam. Hela min familj bor fortfarande i Sverige. Den familj jag har i USA är därför min frus, och eftersom hon är svart, är min hela amerikanska familj svart. När vi först träffades, var jag ofta den enda vita, eller hon den enda svarta, i det rum vi för ögonblicket befann oss.

Mycket har förändrats. Folk stirrar inte längre, eller så märker vi inte dom som fortfarande gör det. I början kände vi inte några andra svartvita par. Nu har det blivit så mycket vanligare. För inte så många år sen, var det ofta svårt för barn att växa upp i våra pojkars situation. Det verkar inte ha varit så för dem.

Mycket har förändrats sen jag kom till Los Angeles 1974. Ändå kom valet av Barack Obama för många som en stor överraskning. Kan inte räkna antalet gånger jag dom senaste veckorna har hört äldre svarta i USA säga, ofta med tårar i ögonen, att dom aldrig trodde att dom skulle få se det här i sin livstid. Ögonblicket är här. Det är mycket som vilar på President Obamas axlar.

3 kommentarer:

Anonym sa...

GRATULERAR!
Ordet är "afroamerikaner".
Också här hoppas man mycket på Obama.
Pappa o Mamma

Lotta K sa...

Hej! Jag hittade hit via dina kommentarer på Fias blogg. Vad du skriver om här intresserar mig mycket. Jag hittar ingen emailadress, skulle du vilja maila mig? lotta.k at gmail.com

Anonym sa...

Vilken resa du och frugan fått vara med om, tror att vi svenskar inte alls förstår hur det varit, och kanske fortfarande kan vara?

Här finns ivf en umebo som hoppas och tror på förändring hemma hos er, förresten, vet du hur svårt det är att försöka skriva vettiga kommentarer "hemma" hos dig när man samtidigt måste sitta och sjunga med i din härliga musik? ;-)

Ha det allra bäst nu!