USA är det verkliga shit hole-landet.

För varje dag, varje timme som går, förstärks min och min amerikanska frus beslut att flytta ifrån USA. Under mina 44 år i USA har jag alltid varit kritisk till det politiska systemet, men under många år levde jag i tanken att politiken inte påverkade vårt liv till den grad att det var ett stort problem. Det hjälpte att vi till 2007 bodde i Kalifornien. När vi flyttade till Mason i Ohio, omgavs vi plötsligt av tokkristna, ultrakonservativa grannar. I Kalifornien är det lätt att glömma att 42% av amerikaner ignorerar all vetenskap och tror att gud skapade världen nån gång omkring tiotusen år sen. Idiotin blev alltmer tydlig när nästan 50% av väljare trodde på och stödde (och fortfarande stöder) en person som klart ljuger så fort han öppnar munnen. Ändå är trump inte det största problemet. Det republikanska partiet förespråkar och arbetar för en politik där all makt och alla pengar går till de stora företagen och de allra rikaste. Paul Volcker sade nyligen att USA är på väg mot full plutokrati. Politiska distrikt läggs om för att minska inflytandet av minoriteter. Minoritetsmedlemmars rösträtt dras systematiskt tillbaka, speciellt under tiden före ett val. Obegränsade summor kan ges till politiska kampanjer.

Har du inte hälsovård är det ditt eget fel. Att det inte finns lagstadgad ledighet efter barnafödande är inget problem. Att många svarta dödas av polis utan verklig anledning betyder inget, för du är inte svart. Att många amerikaner lever i otrolig fattigdom liknande i tredje världen rör dej inte för du känner inte nån under dessa omständigheter. Att många äldre förlorar alla besparingar därför att deras hälsovårdskostnader är astronomiska (även med sjukförsäkring) rör inte dej, för det har inte hänt just dej eller dina föräldrar. Att barn skiljs från sina föräldrar när familjer kommer till gränsen och ansöker om asyl (utan att myndigheterna verkar veta var barnen hamnar!) betyder inget, för du och dina barn bor redan här. År 2016 dog ca 37200 personer i ”gun related deaths” i USA. Vad gör det, så länge du kan behålla din rätt att äga all slags skjutvapen? Detta en dag med ett nytt massmord.

På samma gång upprepar många amerikaner att USA överlägset är det bästa landet som nånsin funnits. Många europeiska länder betraktas som kommuniststyrda. Är du politisk kandidat måste du åtminstone utåt tro på ’american exceptionalism’ om du vill ha minsta chans att bli vald. Att de flesta amerikaner vet väldigt lite om den övriga världen, och att många aldrig varit utanför USA (64% har inte pass) gör deras uppfattning om omvärlden skrämmande ignorant.

Jag beklagar att vi inte flyttade medan våra nu vuxna pojkar var unga. Vad jag inte skulle ge för att kunna ha gett dem den barndom jag hade, med långa somrar vid sommarstugan med hela familjen och många besök från släktingar. Jag ser hur alla släktingar och vänner i Sverige åker på semester runt världen, medan många jag ser omkring mej här i USA inte har råd att ta ledigt över huvud taget.

När jag läser på Facebook hur man firar att man fått sitt green card eller citizenship, sörjer jag mest. Visst, blir du medborgare kan du rösta, men din röst blir mer och mer meningslös. Majoriteten av lagar som drivs igenom i nuläget går tvärtemot vad majoriteten av amerikaner vill.

USA är det verkliga ‘shit hole’-landet.

 

History of an immigrant, part 1.

I have posted rather sparingly for several years. Now there is so much going on that this has to change. I also plan to put up my posts in both Swedish and English. For many years the name of the blog was Umepojk in Los Angeles. Umepojk means ‘boy from Umeå’. Umeå is the city in Sweden where I was born and spent the first five years of my life. In 2007 the name was changed to Umepojk in Mason, Ohio, since we moved to the Cincinnati area due to my work. A little while ago I added "and then what?" That’s because when we retire, we will not stay in Ohio. Or the United States. But first a little history. After a stopover at JFK, I landed in Los Angeles on June 6, 1974. That it was Los Angeles was hardly more than a coincidence. I just wanted to go to the United States. Why? I don’t really know. I just wanted to. Initially the adrenaline flowed freely. Maybe for quite some time. The United States differs enough from Sweden, that everything feels a little bit exciting. Even something very common, like driving on a street in Los Angeles, to shop in a store, to walk on the Santa Monica Pier, to drive Mulholland from Hollywood to the Pacific Coast Highway.

It didn't take long before I built up a strong dislike of the US political system. And I still lived in California! In Sweden I was clearly to the right of center, but here I was very far to the left. Somehow, I separated political life from daily life, except for a lot of political discussions. Besides, I was busy with studying and earning enough money to live.

A little about my jobs: first job was as a ‘houseboy’ with Jack Lawrence, who created many famous songs for Frank Sinatra, Sarah Vaughn, Dinah Shore and many others. It lasted a month. Before that I had an interview with Rock Hudson's manager for a similar job. It was the only interview where I was ever asked if it bothered me that my potential employer was gay. I also had an interview with William Conrad's manager. When he told me that I didn't get that job, he said the 'Cannon' had decided that he wanted to hire someone older, because he did not trust his young wife. The next job was as a driver for Jack and Audrey Skirball. Jack was trained as a Rabbi, but had become a film producer, and also worked with a lot of investments. The job as a private driver was a little more bearable. Just a little bit. It didn’t feel so good that my really low monthly salary was overshadowed by what Jack lost betting on horses most days during the seasons at Santa Anita, Hollywood Park and Del Mar (Audrey owned some horses). After one year, this shy and cautious guy built up enough confidence to instead look for a job in a restaurant as a waiter. The money was better and it became possible to study, although it was quite difficult to find enough energy after late nights at work, often followed by one or a few hours at the nearest bar. I think I remember all restaurants – BelAir Sands, Stratton's, Tivoli Garden, Saddle Peak Lodge, Parkway Grill, MiPiace . After that, I had had enough of the restaurants. But I jump too far ahead. I will tell you more about the restaurants, some other time.

1976 I started at Stratton's Restaurant in Westwood Village.

I come back to this restaurant because the job there changed my life. In the same building was The Westwood Playhouse, a small (about 500 seats) theatre. Many great musicals and plays. In December of 1978, it was time for Jon Hendricks' Evolution of the Blues. I knew of of Lambert, Hendrick and Ross and was very excited about the coming show. Little could I have imagined how life would change fairly soon .....