Saknad är ett alldeles för litet ord

Så är då hemmet lite tommare. Jullovet är slut för äldre sonen. Nästan en månad hemma, men det räcker aldrig. Hör en hel del föräldrar som inte kan vänta tills barnen blir vuxna och flyttar hemifrån, men det förstår jag inte alls. Visst måste dom flytta hemifrån och klara sej på egen hand, men det betyder inte alls att jag måste tycka om det. Kommer ihåg ett ögonblick på Arlanda för många år sen, med en mamma som inte kunde sluta gråta, medans jag själv som 24-åring bara kunde tänka på hur spännande det var att flytta till andra sidan av jordklotet

Skjutsade Mattias till Columbus flygplats i morse, Cincinnati eller Dayton tar ca en timme, och Columbus tar en och en halv, men man sparar oftast ett par hundra dollar om man väljer Columbus. Och så får man ha en en lång och väldigt teoretisk diskussion om människan verkligen har ett val i vad han/hon gör. Det var definitivt värt en halvtimme extra.

I Mason var det 21 minusgrader när vi körde i väg, halv fyra på morgonkulan. När vi kom till flygplatsen var det minus 23, och det är länge sen jag varit med om det. Hade glömt att man kan köra, med behaglig temperatur inne i bilen, men ändå med is på insidan av bilfönsterna, för det är så jäkla kallt utomhus. Och sen stiger man ut ur bilen, och näsborrarna liksom fastnar ihop. Nu är jag så konstig att jag faktiskt tycker om allt slags väder. I Los Angeles var det mest bara varmt eller skitvarmt (och smutsigt och trångt och odräglig trafik och allt det andra), så jag njuter av att ha årstider.

Christian behövde inte åka till skolan, eftersom nån idiot kopplat bort motorvärmarna på skolbussarna som behövs för att dieselmotorerna ska starta. Alla Masons skolor stängdes för dagen, och han fick äntligen den extra lediga dagen från skolan som han längtat efter.