söndag 31 december 2017

Ett jävla skitår



Som min syster Ann-Christin sa, 2017 har varit ett jävla skitår. Det började i mars, när min svärmor Mae dog efter en lång kamp mot Alzheimer, just när jag gjorde mej redo för att resa till Sverige för min pappas nittioårsdag. Vid ungefär samma tid fick vi veta att min mamma hade drabbats av strupcancer. Tillsammans med Mattias och Christian fick vi tillfälle att spendera lite tid med mamma och pappa. Sen gick det ganska snabbt utför för mamma, och hon somnade in den 19 juli. Tillbaka till Sverige i augusti för begravningen. Sen var det pappas tur. Han somnade natten till 30 december för att inte vakna igen. Så nu blir det en Sverigeresa igen om ett par veckor. Sen måste det tilläggas att Ann-Christin förlorade sin älskade Athena tidigare i år. Al Jarreau dog i februari. Hans-Rune Karlsson, som var en underbar körledare, om än inte en perfekt människa, dog i början av året. Nu är det bara två och en halv timme kvar av året, så det kan väl inte hända så mycket mer. Javisst ja, sen fick vi en president som heter Trump.

söndag 24 december 2017

En lite annorlunda julafton



Sen jag flyttade till USA har ju julfirandet flyttat till juldagen. Även när vi skapade vår egna tradition med svenskt julbord, blev det ju i mellandagarna eller efter nyår så att så många som möjligt av våra vänner skulle kunna komma. På julafton blev det mest en vanlig middag, om än kanske lite extra lyxig. I år åkte frun till Los Angeles för att fira jul med hennes pappa, eftersom det är hans första jul utan hans fru, som avled i våras. Så vad skulle jag då äta i dag? Jo, jag kom ihåg att IKEA har räkor i skal. Det kan ju vara värt 15 minuter i bilen. Tja, varför inte köpa en burk inlagd sill, även om IKEAs version aldrig varit min favorit. Så först lite inlagd sill med potatis, öl och nubbe (efter två Sverigeresor i år finns det ju att välja på). Följt av räkor med prästost på franskbröd med en välkyld chardonnay. Där satt jag och skålade med gubben som syntes i reflektionen i köksfönstret. När man sitter ensam en sån kväll blir det lite vemodigt när man tänker på de många som nästan alltid är ensamma. I morgon blir det julmiddag med yngste sonen. Om ni som jag älskar körmusik är det värt att se programmet nedan, som jag tittade på under middagen, om ni kan överse med det supertöntiga programledarmanuset.

söndag 2 april 2017