Sverigedemokraterna förstår inte begreppet demokrati

Ni som tänker rösta på SD ser förstås inget fel med det här? Kan ni säga brunskjortor?

Vilket parti ska jag rösta på?

I går kom röstkortet för Sveriges riksdagsval med posten. Har annars inte röstat sen jag flyttade till USA. När jag kollar på www.val.se, ser jag att jag har dessa alternativ:

• Aktiv Demokrati - partiet för kontinuerlig direktdemokrati
• Alexander's Lista
• Allianspartiet/Medborgarens röst
• Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
• Centerpartiet
• Enhet
• Europeiska Arbetarpartiet-EAP
• Feministiskt initiativ
• Folkpartiet liberalerna
• Frihetliga Rättvisepartiet (FRP)/För ett demokratiskt och ett folkstyrt Europa utan EU-byråkrater
• Frihetspartiet
• Klassiskt liberala partiet
• Kommunistiska förbundet
• Kristdemokraterna
• Landsbygdsdemokraterna
• Miljöpartiet de gröna
• Moderata Samlingspartiet
• Nationaldemokraterna
• Nordisk Union
• Norrländska Samlingspartiet
• Piratpartiet
• Republikanska partiet
• Rikshushållarna
• Rättvisepartiet Socialisterna
• Sjukvårdspartiet
• Skånepartiet
• SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
• Svenskarnas parti
• Sverigedemokraterna
• Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)
• Sveriges Nationella Demokratiska Parti
• Vänsterpartiet

Efter att jag skrotar dom som inte har en chans att nå 4% återstår:

• Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
• Centerpartiet
• Folkpartiet liberalerna
• Kristdemokraterna
• Miljöpartiet de gröna
• Moderata Samlingspartiet
• Sverigedemokraterna
• Vänsterpartiet

Förutom att jag inte helt förstår begreppet att rösta på ett parti som inte har en chans, finns det massor av anledningar att skrota dom flesta. Enda undantagen är kanske Norrländska Samlingspartiet och Sveriges Pensionärers Intresseparti.

Sen måste jag slopa SD – tycker helt enkelt inte om rasister; KD – hur kan jag rösta på ett parti som byggts runt en ide om en gubbe uppe i himlen som är ren fantasi?; V, MP och S – enligt Valkompassen håller jag inte med dom om mycket.

Då återstår M, FP, C. Så nu behöver jag hjälp. Tala om för mej varför det ena är bättre än det andra. Du kan ju till och med tala om för mej varför jag ska rösta på nåt av partierna som jag redan slopat. Man kan ju alltid ändra sej!

Gunter Schrumpf, In Memoriam

So in what now seems like another life, I worked in restaurants. In one particular restaurant, I had just started as a waiter, when I was told we had a new back waiter, and he would be working with me. I was actually very happy with the back waiter I had. He was young (not sure why that mattered), strong as a horse, smart, and was great at the front waiter stuff when I was busy. I was introduced to the new guy. He was older than anybody else working there, and a pretty rough life made him look even older. And that terrible smoker’s cough! That’s how I met Gunter Schrumpf. My first impression was not great. But boy was I wrong! And that’s how a great partnership started. Gunter was stronger than a horse, told stories better than anyone I’ve ever met. Well, maybe besides my mother’s uncle Hjalmar. And he could actually read my scribbled orders! And that wasn’t easy. Sometimes I couldn’t read them myself.

Gunter was German, and old enough to remember Germany after the war, when, as a little boy, he would beg American soldiers for candy and cigarettes. I wish they wouldn’t have given him the latter. He went on to the restaurant business, trained in Switzerland, worked in what is now Sun City in South Africa, before moving to the US. He worked in the famous Scandia restaurant on Sunset Boulevard, among others. He married, had a daughter, and then, when his marriage ended, went to Alaska to work in the oil fields. He just wanted to get away. He cooked for the crew, and I can only imagine how he entertained them with his stories, just like he did us.

When he got tired of Alaska, he looked up his old Scandia boss, Rolf Nonnast, who was now G.M of Saddle Peak Lodge, the restaurant where I worked. When Gunter started, he and I used to work the second or third floor, most of the time, since the guys with more seniority worked the main dining room downstairs. It was incredible to watch Gunter load 12, 13, 14 plates with covers on a tray, and then half run up those stairs, seemingly without getting tired. Well, almost. I never carried anything close to that on a tray, and only when I left Saddle Peak, did I understand what a stress those stairs put on one’s knees. As time went by, we worked ourselves down to the best station, downstairs, that would usually get ‘totally slammed’ on weekends, to use a restaurant technical term (which in this case meant that we in the extreme case could get seven tables, with up to 30 or more guests, seated within 5 minutes. That quadruple espresso before the shift was greatly needed. There we worked, making pretty good money (where did it go?), often with Arnulfo, a great busboy, who earned every $ he made (and we were smart enough to know that it paid to give him extra). Those who have worked with me in a call center, can only imagine how I would mess with Gunter or Arnulfo if they got an order wrong, which they almost never did. As time went, I first became maitre d’, and then G.M., so the direct partnership ended, but we certainly didn’t stop working together.

For those who knew Gunter, it’s no secret that his divorce had made him bitter towards his wife, and it translated pretty much to women in general. That is, until he met Lee. We all watched all that bitterness fly out the window. And it was great to see.

When I left Saddle Peak, I didn’t keep in touch with my former colleagues. At least not very much. How do you have time for a social life when you work long hours, and most every evening? I last spoke to Gunter about three years ago, just before I went back from Ohio to Los Angeles, for my son’s high school graduation, and to move the family to Ohio. We talked about getting together, but with all the moving and packing, it just didn’t happen. And it sure didn’t happen after we got settled in Ohio.

Yesterday, as I watched Germany beat the crap out of Argentina in the World Cup, I thought of Gunter. He was a great soccer fan. I have a German book about the World Cup in Sweden in 1958, which he gave me as a gift. Watching the German team totally outplay Maradonna’s guys, I could just see Gunter in front of the TV, cheering like crazy. I gave him a call, but only got the machine, and left a message to call me.

So it is that, today, I was walking around in the market, shopping for our 4th of July BBQ, trying very hard, but not very successfully, to hold it together, as Lee is telling me over the phone, how Gunter succumbed to cancer, two and a half years ago. Those damned cigarettes!

As I'm sitting here writing this about you Gunter, I raise a Scotch in your honor. It was Scotch, wasn't it? And the honor is definitely all mine.

So think about that great person that you lost touch with. A phone call is so easy! You never know when it will be too late.

Cincinnati All Stars i friidrott

Som jag har sagt tidigare, är idrott i high school väldigt stort i USA. Cincinnati Enquirer utser varje år ett All Star Team i olika sporter. Här är årets lista i friidrott.

Cincinnati Enquirer | Cincinnati Photo Gallery | Cincinnati.Com

New Balance Nationals

Tiden för 4x400 har nu ändrats till ca 15:45 Eastern time.


I dag sprang Christian och dom andra pojkarna från Mason 4x200 på New Balance Nationals. Om man kommer på sjätte plats eller bättre, kallas man för All American. Dom kom sjua, en hundradels sekund från sjätte plats. I morgon blir det 4x400. Alla lopp visas live på internet.

Här är länken: http://www.flotrack.org/videos/coverage/view/237134/live

Loppet går av stapeln ca 15:20 Eastern Standard Time.

Friidrott, igen

Pojkarna från Mason satte nya skolrekord på 4x800 och 4x400 i gårdagens Ohiomästerskap. På den längre stafetten ledde det till en femteplats i Ohio. På 4x400 har dom den tredje bästa tiden inför dagens final.

Ur lokaltidningen

”Blodet från de döda aktivisterna kan inte tvättas bort”

”Blodet från de döda aktivisterna kan inte tvättas bort”

Mer friidrott

Cincinnati Enquirer

Pulse Journal

Pulse Journal har en detalj fel. Christian sprang 4x800.

Friidrott

I regionsmästerskapet i Dayton idag, vann pojklaget från Mason High School lagmatchen, dvs dom fick mest poäng sammanlagt på alla evenemang.

Dom hade redan vunnit 4x800 meter i onsdags. I kväll blev dom tvåa på 4x400 och trea på 4x200, och går vidare till försökstävlingarna för Ohiomästerskapet på fredag. Där blir konkurrensen mycket värre. Vi får se om dom lyckas ta sej till final nästa lördag.

Birgittakören

Fotot togs inför Birgittakörens USA-resa. 1971? Hjälp gärna med namn. Kommer ihåg Han-Rune och Kerstin Karlsson, Eva Brundin, Limpan Lindblad, Ann-Christin Lehman, Inger Hansson, K G Waern.

 

Idrott i High School

Idrott i high school är en stor grej här, större än jag tror man kan förstå om man lever i Sverige. Här är ett urval av artiklar i lokaltidningarna från veckan:

Pulse Journal

Cincinnati Enquirer

Pulse Journal

Dayton Daily News

Pulse Journal

Friidrottsresultat

Så här gick det för Christian i Regional Track & Field Championships, Dayton, Ohio:

4x800 (final) - Vinnare och Regional Champions på ny skolrekordstid, som placerar dom på tredjeplats i Ohio i år.

400 meter – en av åtta i finalen på fredag

4x400 meter – klara för final på fredag, med andra bästa försökstiden

Helen Sjöholm and Björn Skifs - När du älskar

Råkade hitta den här låten. Musik och ord av Peter Lundblad, som gick klassen efter mej på Ribbyskolan.

Distriktsmästare på 400 meter och 4x400

Om du är less på inlägg om Christians eskapader i friidrott, så du kan sluta läsa här. Har tidigare berättat hur sjukdom och skador har gjort säsongen till en enda stor besvikelse. Han hade stora förväntningar både individuellt och på stafetterna. Hans mål var att springa en bit under 49 sekunder på 400 meter, och delta individuellt i Ohiomästerskapet, och också för laget att kvalificera till 4x200, 4x400 och 4x800. Varje gång han har blivit något så när skadefri, så har nån muskel börjat spöka igen. På stafetterna är det så bra bredd i laget, att dom har gjort ganska bra ifrån sej, men individuellt har han inte kommit nära fjolårets resultat. Två veckor sen var första gången han sprang under 50 sekunder, och då hade han fortfarande krångel med diverse muskler som gjorde ont. Förra måndagen nådde han botten psykologiskt. Han var så deppad att han var färdig att bara ge upp. Andra lagkamarater har ju råkat ut för smärre skador, men efter en kort tid har dom blivit bra igen. Inte så han. Vårt sjukförsäkringsbolag har betalat tusentals dollar utan resultat. När vi väl fann ett alternativ som verkade ge resultat, varade det bara tillfälligt, till skillnad från andra lagkamrater som blev bra efter ett par behandlingar. Han beskrev hur det gör så ont när han springer, att det helt enkelt inte går att ’springa igenom’ smärtan. Han var nära gråten, och jag skulle inte vara förvånad om det blev några tårar när vi inte såg.

I onsdags var det dags för försökstävlingar till distriktsmästerskapet. Eftersom han hade haft problem ett par dagar tidigare sprang han bara 400 och 4x400. Det var lätt att kvalificera sej till fredagens final i båda, så även om han inte hade ont, betydde det inte så mycket. I fredags regnade det och åskade, så tävlingen sköts upp till lördag. Soligt, inte alltför varmt, och ingen vind. Idealiskt. På 400 fanns det tre killar med bättre säsongbästa, så allt vi ville se var ett bra lopp, och inga muskelproblem. När dom kom till raksträckan, var det jämt mellan Christian och två andra. Tidigare i säsongen har han inte haft nåt extra att ge på slutet, men nu var det annorlunda. Han kämpade hårt till sista centimetern, och lyckades i sista ögonblicket ta sig förbi, och vinna med fyra hundradelar. Inte bara säsongbästa, men personbästa. Sju futtiga hundradelar från skolrekordet. När det sen var dags för 4x400 vann dom överlägset, på ny skolrekordstid.

Det bästa var när vi pratade med Christian efter tävlingen. Inte det minsta ont nånstans! För första gången på hela säsongen! När han vaknade på onsdag var alla smärtor mirakulöst som bortflugna. Han hade bara glömt att tala om det för oss.

Det fungerar så här: Dom fyra bästa i varje gren i distriktsmästerskapen kvalificerar sej till regionsmästerskapen, som avgår på onsdag och fredag. Christian kommer dock inte att springa individuellt. Det skulle bli för jobbigt för att kunna ge allt på stafetterna, och vid det här laget i säsongen är det laget som gäller.

Nu får ni bara läsa om tre tävlingar till. Regionsmästerskapen den här veckan, sen Ohiomästerskapen den följande veckan. Sen kör vi till Greensboro, North Carolina för New Balance Outdoor Nationals. Ja, dvs tills jag börjar skriva om friidrottstävlingarna i college nästa säsong.

Good riddance!

Fram till i dag hade jag en länk under ’Familj’, till en ganska avlägsen släkting med väldigt extrema åsikter. Jag hade honom också som friend på Facebook. Tyckte att det var lite underhållande att läsa när han uttryckte såväl sitt hat och avsky för förhållanden i dagens Sverige, som politisk extremism i allmänhet, och att engagera honom i smärre utbyten av åsikter. Till skillnad från honom har jag bott utanför Sverige, och kan uppskatta det svenska samhället i jämförelse med andra länder. Jag har nu beslutat att det finns åsikter som är så extrema att jag inte vill ge dom utrymme. En del människor fungerar helt enkelt som gift i våra liv, och det känns skönt när dom är borta.

Betyg från sjätte klass? Varför inte tidigare?

Läste just en artikel i Expressen.



Efter 30 år i USA är jag kritisk mot det amerikanska samhället i många avseenden. Även så när det gäller hur många helt undermåliga skolor det finns. Inte hjälper det heller att kvaliten på skolorna är direkt beroende på inkomstnivån i det lokala samhället. Har ju tidigare bloggat om hur våra pojkar gått på privata skolor just av den anledningen. Nu går yngsta pojken på vår ytterst utmärkta lokala ’high school’ här i Mason, Ohio. En otroligt bra sak på den här skolan är hur föräldrarna kan logga in på en webbsida, och se sina barns resultat på varje test, läxa, quiz, projekt, etc. Och betyg anges för varje uppgift. Detta gäller från andra klass, vilket närmast motsvarar första klass i Sverige, eftersom barnen börjar tidigare här. Skolan ska väl förbereda barn och ungdomar för samhället i stort? Allt dom gör senare i livet kommer att utpräglas av konkurrens. Hur förbereder vi dom om vi inte kan tala om för dom om dom gjort ett bra jobb?

Before Senior Prom

 

Mer friidrott

Försökstävling till ligamästerskapen i går. Det skulle bli regn och åska, men vädergudarna var snälla. Christian var med på att sätta nytt skolrekord på 4x800. Sen sprang han 400 och 4x400. Det blir lite mycket med alla tre, så på dom två senare sprang dom bara för att kvalificera sej, vilket inte var nåt problem. På fredag behöver dom inte springa den långa stafetten. Det var bara åtta lag, så gårdagens räknas som final. Det viktigaste är att han fortfarande springer utan att få ont. Tack Bill Neff!

Det blir mycket springande nästa tre veckorna, med försökstävlingar på onsdagarna och final fredagarna. Nästa vecka är distriksmästerskapet, sen regionalmästerskapet, och sen Ohiomästerskapet. På onsdag ska han höra från Loyola University Chicago angående ’athletic scholarship’. Sen måste han bestämma mellan den skolan och University of Cincinnati. Vi hoppas nog fortfarande på Loyola. Tror att det är bra för honom att inte vara så nära hemmet.

Nervöst eller spännande?

Vi brukade tycka att det jättekul att se Christian springa på tävlingar. Spännande. Så har det inte varit på sista tiden, och det håller nog i sej ett tag. Med alla problem med skador han har haft dom senaste månaderna blir det bara nervöst. I går blev det lite bättre. Han sprang först sista etappen på 4x800. Han behövde inte anstränga sej alltför mycket för att behålla den ledning resten av laget gav honom. Han skulle sen springa 4x400 meter om allt kändes helt bra. Det gjorde han, och dom vann även den stafetten, med en tid som bara var 0.9 sekunder över det skolrekord dom satte för några veckor sen (och som är den tredje bästa tiden i Ohio i år). Nu blir det ligamästerskap nästa vecka, med kvalificeringstävling på onsdag och final på fredag. Det kommer fortfarande att bli nervöst. Och spännande.

Jävla Magnus!

Dvs Adductor Magnus. Det var han som spökade till det för Christian i fredags. Enligt hans terapeut ska han vara OK att springa på nästa tävling, som avgår på hemmaplan. Det blir en lång tävling, fast inte lika lång som förra fredagen. Det är Senior Night, vilket betyder att alla friidrottare som går sista året, presenteras tillsammans med sina föräldrar. Dessutom finns det risk för åska. Varje gång som blixtar ses inom 10 miles, måste tävlingen abrytas, och kan inte börja igen förrän det varit blixtfritt i en halv timme. Nåja meteorologerna här gissar ofta fel, så vi får se.