söndag 31 december 2006
2006 nästan slut!
Så är då 2006 nästan slut. 17 har flera college-ansökningar som måste skickas in online före 1sta januari. Han verkar jobba bäst när han är 'under pressure'. 15 spelar just nu med skollaget i en turnering. Hittills har dom vunnit alla tre matcher. I morgon har dom träning 8-9, sen måste dom vara tillbaka klockan 5 för en match som börjar klockan 6. Efter matchen måste dom hjälpa till med turneringen 7-9. Gissa vem som är chaffeur hela dagen?Själv har jag inte hört nåt officiellt om flyttet till Mason, Ohio, även om min chef har sagt att det är klart. Det finns ju alltid en liten gnutta tvivel innan man får officiellt besked. Jag skyndar ändå inte på dom, eftersom vårt liv blir lättare ju senare det händer. Vi ser ändå fram emot ett spännande 2007, med mycket nytt, och önskar alla som läser det här ett Underbart Gott Nytt år!
söndag 24 december 2006
Julafton
Känns inte precis som jul. Bara för att man är äldre? Frun gav sej iväg tidigt för lite julklappsköp i sista minuten. 15 lagade våfflor som vanligt på söndag, och sen for jag till några affärer för att skaffa grejer till middag. Till förrätt hade vi en variant på räkcocktail med löjrom, tillsammans med lite champagne. Till huvudrätt var det benfri prime rib med svampsås, färsk sparris och timjan-rostad potatis, serverad med Chateau St. Jean Merlot. Lite, lite korksmak, men inte mer än att vi kunde stå ut med det. Nu efter middan sitter frun och tittar på video som jag tog för att visa hur Mason ser ut. Innan vi går till sängs sätter jag in julskinkan i ugnen. Sätter timern så att ugnen startar tidigt på morgonen. Det tar ju 6-7 timmar. Jag kommer ihåg att skinkorna i Sverige brukar vara 3-5 kg, Vår skinka i år väger 17.6 lbs, så det blir väl ungefär 8 kg. Ändå ser den inte större ut än vad jag kommer ihåg från när jag var barn. Det blir ingen gravlax i år. Kom inte ihåg förrän det var för sent. Däremot blir det ju glögg som vanligt. Nu är videon från Mason slut, och hon tittar på 15s basketmatch från i går. Hans lag spelade i en turnering, och dom tog sej till finalen. Där förlorade dom mot ett lag som dom tidigare slagit med över 20 poäng. Den här gångem förlorade dom med två efter att ha legat under med 18! Dom gav medaljer för All Star Team, och även om 15 inte ville visa det, tyckte han nog om att han fick en. I morgon firar vi som vanligt jul hos mormor och morfar. Till alla vänner när och fjärran önskar vi en riktigt God Jul!
fredag 22 december 2006
Mason, Ohio, here we come!?
I dag fick jag veta att det bara är en formalitet som saknas innan jag kan säja med säkerhet att jag får jobbet i Mason. Jag ska visst få ett samtal från HR i morgon eller fredag. Då blir det dags att göra sej av med en massa skräp som vi har samlat ihop under trettio år. Har en grej legat i garaget i tio år, kanske till och med tjugo, betyder det väl att man borde göra sej av med den. Hoppas attt jag kan vänta med flyttet tills februari. Får se.
torsdag 21 december 2006
EKG-resultat
Max från Dr. Kleinman's office ringde i går för att låta mej veta att resultatet från mitt EKG test var bra. Inga problem. Insåg efteråt att jag inte riktigt vet vad det betyder. Skickar en email för att få lite mer information
måndag 18 december 2006
Umepojk i Mason, Ohio??????
Ja, det ser faktiskt ut så. Jag får veta säkert om några dagar, men det ser faktiskt ut som om vi flyttar till Mason, Ohio.
Senaste gången vi var på besök i Sverige, insåg vi hur lite vi tycker om att bo i Los Angeles. Vi körde från Stockholm mot mina föräldrars hus, ca en halv timme söder om Stockholm. Efter 15 minuter ser man skogar, ängar med hästar och kor, sjöar; överhuvud taget natur som inte är helt täckt med bebyggning. Den enda fördelen med Los Angeles är en ocean som vi inte har besökt på år. Och trafiken! Rusningstrafik praktiskt taget dygnet om. Det har blivit så trångt att man känner sej som råttor!Företaget jag jobbar för har samma sysselsättning på tre ställen, West Hills, California, Plano, Texas och Mason, Ohio. Tidigare var det bara två, men genom att mitt företag slogs samman med ett annat, lades Mason till. Det blev klart för ungefär tre veckor sen att min chef kommer att ha ansvar för alla tre. För några månader sen hade han föreslagit att jag skulle flytta till Mason. Först skrattade jag bara åt förslaget. Ohio!? Nej för sjutton. Sen tittade jag för skojs skull lite online. Hmmmm....Gott om utrymme, inte alls samma trafik, en ganska stor stad (Cincinnati) inom 20 minuters körtid. Cincinnati utsågs i nån undersökning för några år sen till den bästa staden att bo i USA. Det som fick mej att till slut ändra mej var husmarknaden. Prishöjningarna i San Fernando Valley har gjort det omöjligt för oss att köpa hus. Om man söker riktigt hårt går det att hitta en del hus för $500000, och då blir det ett litet, slitet hus med nästan ingen tomt. I Mason-området finns det massor av hus med ordentligt utrymme både inom och utomhus för $200000.
Vädret? Det måste väl ändå en umepojk som njöt av vintrarna på Hedlundagården klara av (även om jag var fem när jag flyttade från Umeå). Frun bodde ju ett år i Helsingfors, det året som norra Europa passade på att ha den kallaste vintern under 1900-talet. Hon har ochså fått förstå att chanserna att hon går tillbaka till sitt jobb är minimala.
Pojkarna? 17 går ut high school i juni, så efter en sommar i Mason, blir det dags för college. Tre av dom college som han har ansökt till ligger i Ohio, så man vet aldrig. 15 har fått se hur lätt han skaffar nya vänner i sitt första år på Calabasas high school.
Det känns ganska spännande. Inte riktigt som när jag flyttade från Västerhaninge till Los Angeles, men en ny början ändå. Inom några dagar vet jag med säkerhet. Sen flyttar jag då i februari, medans resten av familjen flyttar in hos mormor och morfar tills sommaren. Om några dagar vet vi.
Senaste gången vi var på besök i Sverige, insåg vi hur lite vi tycker om att bo i Los Angeles. Vi körde från Stockholm mot mina föräldrars hus, ca en halv timme söder om Stockholm. Efter 15 minuter ser man skogar, ängar med hästar och kor, sjöar; överhuvud taget natur som inte är helt täckt med bebyggning. Den enda fördelen med Los Angeles är en ocean som vi inte har besökt på år. Och trafiken! Rusningstrafik praktiskt taget dygnet om. Det har blivit så trångt att man känner sej som råttor!Företaget jag jobbar för har samma sysselsättning på tre ställen, West Hills, California, Plano, Texas och Mason, Ohio. Tidigare var det bara två, men genom att mitt företag slogs samman med ett annat, lades Mason till. Det blev klart för ungefär tre veckor sen att min chef kommer att ha ansvar för alla tre. För några månader sen hade han föreslagit att jag skulle flytta till Mason. Först skrattade jag bara åt förslaget. Ohio!? Nej för sjutton. Sen tittade jag för skojs skull lite online. Hmmmm....Gott om utrymme, inte alls samma trafik, en ganska stor stad (Cincinnati) inom 20 minuters körtid. Cincinnati utsågs i nån undersökning för några år sen till den bästa staden att bo i USA. Det som fick mej att till slut ändra mej var husmarknaden. Prishöjningarna i San Fernando Valley har gjort det omöjligt för oss att köpa hus. Om man söker riktigt hårt går det att hitta en del hus för $500000, och då blir det ett litet, slitet hus med nästan ingen tomt. I Mason-området finns det massor av hus med ordentligt utrymme både inom och utomhus för $200000.
Vädret? Det måste väl ändå en umepojk som njöt av vintrarna på Hedlundagården klara av (även om jag var fem när jag flyttade från Umeå). Frun bodde ju ett år i Helsingfors, det året som norra Europa passade på att ha den kallaste vintern under 1900-talet. Hon har ochså fått förstå att chanserna att hon går tillbaka till sitt jobb är minimala.
Pojkarna? 17 går ut high school i juni, så efter en sommar i Mason, blir det dags för college. Tre av dom college som han har ansökt till ligger i Ohio, så man vet aldrig. 15 har fått se hur lätt han skaffar nya vänner i sitt första år på Calabasas high school.
Det känns ganska spännande. Inte riktigt som när jag flyttade från Västerhaninge till Los Angeles, men en ny början ändå. Inom några dagar vet jag med säkerhet. Sen flyttar jag då i februari, medans resten av familjen flyttar in hos mormor och morfar tills sommaren. Om några dagar vet vi.
måndag 11 december 2006
En diktators bästa vän!?
Hittat på Aftonbladet online:
I Storbritannien sade en talesman för Margaret Thatcher att den förra premiärministern var 'djupt sorgsen' över beskedet om Pinochets död. Något officiellt uttalande var inte att vänta, men Thatcher skulle sända sina 'djupaste kondoleanser' till Pinochets familj.Vilket otroligt uttalande! Skulle hon ha sagt samma sak om Stalin?
Nåja, man skulle kanske inte vänta sej mera av en som beundrade Ronald Reagan!
I Storbritannien sade en talesman för Margaret Thatcher att den förra premiärministern var 'djupt sorgsen' över beskedet om Pinochets död. Något officiellt uttalande var inte att vänta, men Thatcher skulle sända sina 'djupaste kondoleanser' till Pinochets familj.Vilket otroligt uttalande! Skulle hon ha sagt samma sak om Stalin?
Nåja, man skulle kanske inte vänta sej mera av en som beundrade Ronald Reagan!
söndag 10 december 2006
Mason, Ohio
Sitter med min laptop i köket, medans 15 fixar våfflor (from scratch, ingen färdig mix här). Ska snart börja packa för Ohio. Det är bara tre dagar, så jag behöver inte så mycket. Ska bli intressant. Har ju aldrig sett den delen av USA. Som varmast kommer det att bli 10º på dan. Förra veckan hade dom -5.
Arbetsprov med EKG
Hade ett prov hos doktorn i dag. Var tvungen att använda Google för att lista ut vad det heter på svenska. Hoppas att 'arbetsprov med EKG' är förståeligt. Det var ett rutinprov, och jag vet inte än hur resultatet är. Har aldrig varit så lycklig över att ha en överkropp helt utan hår. Det var tejp överallt. Kan inte ens tänka mej hur det skulle ha varit att ta bort tejpen om man hade hår. Tack mamma och pappa för dom generna. Men kunde ni inte ha fixat lite hår kvar på huvet?
torsdag 7 december 2006
Bilförsäkring
California gör äntligen ett allvarligt försök att få alla bilägare att skaffa sej försäkring. Department of Motor Vehicles har den sista månaden skickat ut brev till 180,000 bilägare att om dom inte skaffar sej försäkring, kommer deras bilregistrering att bli ogiltig om en månad. Hundratusentals fler brev skickas ut dom närmaste månaderna. I Los Angeles körs 23% av alla bilar utan försäkring, och alla känner nån som har varit inblandad i en olycka med nån som kör utan försäkring (och ofta också är i USA illegalt). Kör man bil utan registrering kan man förlora bilen, och få böter för $1,000 eller mer.
onsdag 6 december 2006
Nu tas handskarna av!
Jaha, så gjorde frun ett försök att gå tillbaka till jobbet. Det varade i ca två timmar. Trots att hon verkligen ville göra ett försök för elevernas skull, gick det helt enkelt inte. Hon ringde mej på jobbet, helt förtvivlad, kunde inte sluta gråta. Nu lämnas allt i advokaternas händer. Det är väldigt svårt. Hon har ju lagt ned över 20 år av troget och passionerat arbete, med många extra timmars arbete som hon inte fått betalt för. Nu när hon har förstått att det inte går att fixa, blir det också fritt fram för attack från alla håll, inte bara advokater, men också press och olika organisationer. Hittills hade hon bett folk att inte göra nåt, i förhoppningen att allt kunde fixas. Jag tror inte dom har en aning om vem dom jäklats med. Det kommer att bli en intressant tid.
måndag 4 december 2006
Arbetsplatsproblem
I morgon går frun tillbaka till jobbet igen, efter att ha varit borta i ett par veckor på grund av stress. Hennes djävul till chef är fortfarande där. I fredags skickade föräldraföreningen ett brev till rektorn (med kopior till diverse politiker som är ansvariga för skolan) där dom krävde att chefen måste sparkas innan hon helt förstör programmen i dans och teater. Häromdagen strejkade eleverna, och massor av föräldrar och elever har klagat via brev, telefonsamtal och e-mail. Det kommer alltså att vara väldigt harmoniskt och fint! Frun har fått besked från advokat att hon ganska säkert kan få betalt för skolåret ut, utan att jobba, men hon vill inte lämna eleverna under förhållandena som dom nu är. Vi får se hur det går.
söndag 3 december 2006
Datorproblem
Sitter och äter sista våfflan med hjortronsylt. 15 lagade det som vanligt på söndagsmogon. Kommer att tillbringa några timmar med att fixa nya datorn. Använde 'Transfer Wizard' i XP för att överföra filer och profiler, men det gick inte så bra. Saknar en del grejer. Nu ska jag 'restore' maskinen till som den var när jag köpte den, och sen överföra filerna manuellt. Som tur är har jag en 'external drive' på 320 Gb. Var tvungen att göra samma sak med 15s dator i går. Han har inte kunnat gå online i en månad, och jag hade provat allt annat. Nu är den snabbare än på länge. Den blir snart mycket långsammare när han laddar ner alla spel igen. 17s dator var vi tvungna att ta till Comp USA för att fixa. Den gick sakta, och nån hade sagt till honom att han antagligen hade ett virus, och rekommenderat ett antivirusprogram som han förstås laddade ner. Problemet var att han redan hade ett antivirusprogram, och att ha två är inte en speciellt bra ide. Där försvann $120. Lägg sen till ungefär $1000 för vår nya dator, så är det en oläglig utgift precis före jul. Men man kan ju inte köra på med en dator som tar 15 minuter att starta. Svårt att förstå hur man levde utan datorer. Med den laptop som jag använder just nu har vi fyra, en för varje familjemedlem, och ofta används alla fyra på en gång.
Delta Airlines, again!!!????
11 december flyger jag till Mason, Ohio för jobbet. Kan inte riktigt tro att det är sant, men jag måste flyga med Delta. Efter 17s upplevelser med bagage som kom hem några dagar efter han kommit tillbaka hem från St. Louis, hade jag svurit att inte ha nånting med Delta att göra. Där ser man. Man ska aldrig säja aldrig. Får hoppas att jag har bättre tur.
En annorlunda språklektion
Det här får mej att tänka på sommarna i Avanäs utanför Lycksele. Det kan hittas på DAUM-KATTA på Internet:
http://www.sofi.se/daum/
Storkornhässjan och lutande tornet i Pisa
Här följer en historia om resandets farligheter berättad av Greta Jonsson, Västra Örträsk, Örträsk socken, Vb. Inspelningen är gjord 1965 av Ossian Egerbladh och Torsten Ordéus. (DAUM Bd 819.)
"Å me fölk, dem flöj å fär å flyg å ha sä, dem ha ingen ro att sitt på enn nan stund där hemm, utan dem ska va uta vägana å fära å dem ska gå å dem, nu räck int cykla dill heller, dem ska fära dill bila å dill bussa å fära överallt. Å en del fär upp i verä, å e denn ä no nanting som överheta tyck bra om för nu ska ju onga å läre sig ända från skolåra att på de där viset ska e vara. Man ska fäles å fära alltjämt. Aldrig va hem nån gång /?/ Ja bråttom ve ett. Onga ska slitas ut borti skolen å, å så ska de bära iväg sä långt som e bara finns nån väg å länger ut över hava fär dem me onga å dill annen strändren dä ingen folk finns som förstå nanting.
Sä vare se att vår skollärar en Wennström, han hadd å hitt opp att han sku fära me sina onga sä långt sä ja vet aldri om de finns nå klokt e fölk dit de sku kömma. Över haava dill ett land som het Italien. Sä långt! Å ja tänkt hä, va ska han fara dit ve dem ätt? Harreligen, krige finns ju där å allt anne å å va ska han dit ve dem ätt?
Å så kömme sorn hans, en Anton, å sku köp ägga en fredasafta, å då sa ja åt en Anton: Hördu, va ska je, vart skå ji? På skolresa denna? Ja, sa han, vi ska fära dill Italien. Italien, sa ja, vars e hä? Ja hä e långt bort. Ja men Harre sa ja, ha ji tänkt på nån gång att krige kan ta ji, å mördara, ingen vet väl om ji kun komma jer hem därifrån. Ja men, sa han, dit fär ju så mång. Ja men, va ska ji fära dit för? sa ja. Ja vi ska si på gammhusa, sa´n. På gammhusa? sa ja. Då tänkt ja hä att kanske att de va nå timmerhus som de sku titt på, å res nån kölmil sä ja, ja fråge, ä dom timre å riktig då? Harre, sa han, int ä dem timre, dem ä borti sten. Borti sten? sa ja, men i fridens alla land, ä e någen nuförtin som bry sä om sten? Varför ha ingen komme hit å ville si på vår stenkällar, han e så gammal å han e ju riktig! Aldri ha ja hört att någen vill komm å titt på han /?/ Ja men, sa han, hää, hänna ä na anne hus å så vist han mä e kort borta e hus å va högt som en smörkärn, å kruset sä. Men de värste hä? å folke neaför sken ut, sken som små möln. Å de värsta hä va att de lutt så åt högersia. Harreligen sa ja åt han. Ha ji tänkt på att om ji gå å ställ ji där på högersia så kun ju e denn där huse stalp på je. He ä ju färdigt å stalp si ji fäll! Akt ji för högersia, ska ji si på ne så stå då på vinstersia!
Ja, han sto ba å skratte, han visst ingenting. Han skull veta hurä hä ramle då vi rev ner vår storkornhässj. Hä va ju rammel å ingen människ köm å ville si på hä int! Men dänn nere dänn i Italien där ha de stått i flere hundra år och vänta att den huset skull stalp så dem skull få si hä. Kun någen förstå huru folke e? Å så kömme Wennström å så sa ja åt han att: Ha nu Wennström förstånne att ställ onga på vinstersia så inte huse ska stalp över dem för de ä int sagt att vi ha tid att fära å gräva fram je å frakt hem je till na likkisten då ni nu var liggen denna under, utan sköt om onga sä de kom då hem me live. Men han skratte bara åt me han å.
Du förstå att folke nuförtin ha ju inge...de tokigaste e fäll att dem som ha sä lite vett ska få sköt om onga å tocke om händer som ingenting begrip. Förstå dem int att landet dänna ne hä gung ju å stalp å fär, hä e som då man går på surmyren, sä husen stalp som då du slå ve lia te fräkne. De ä väl bra myttje bätter vara hem, ja tyck e nog farlit då åska går!"
"Hänna köm ägge bårte katta!" DAUM-KATTA VINTERBLAD FRÅN DIALEKT-, ORTNAMNS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UMEÅ, 2003 "Hänna köm ägge bårte katta!" Uttrycket finns belagt på många håll i Västerbotten och Norrbotten och betyder ordagrant "Nu kommer ägget ur kattan". Innebörden är ungefärligen = med ett annat uttryck som knyter an till djurvärlden: "detta är pudelns kärna". ISSN 1401-548X © Christer Åhlin / Statens historiska museum DAUM-KATTA är ett oregelbundet utkommande organ för Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM). DAUM ingår i myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet SOFI. Redaktör och ansvarig utgivare: arkivchef Ola Wennstedt DAUM-KATTA finns också på Internet: http://www.sofi.se/daum/
http://www.sofi.se/daum/
Storkornhässjan och lutande tornet i Pisa
Här följer en historia om resandets farligheter berättad av Greta Jonsson, Västra Örträsk, Örträsk socken, Vb. Inspelningen är gjord 1965 av Ossian Egerbladh och Torsten Ordéus. (DAUM Bd 819.)
"Å me fölk, dem flöj å fär å flyg å ha sä, dem ha ingen ro att sitt på enn nan stund där hemm, utan dem ska va uta vägana å fära å dem ska gå å dem, nu räck int cykla dill heller, dem ska fära dill bila å dill bussa å fära överallt. Å en del fär upp i verä, å e denn ä no nanting som överheta tyck bra om för nu ska ju onga å läre sig ända från skolåra att på de där viset ska e vara. Man ska fäles å fära alltjämt. Aldrig va hem nån gång /?/ Ja bråttom ve ett. Onga ska slitas ut borti skolen å, å så ska de bära iväg sä långt som e bara finns nån väg å länger ut över hava fär dem me onga å dill annen strändren dä ingen folk finns som förstå nanting.
Sä vare se att vår skollärar en Wennström, han hadd å hitt opp att han sku fära me sina onga sä långt sä ja vet aldri om de finns nå klokt e fölk dit de sku kömma. Över haava dill ett land som het Italien. Sä långt! Å ja tänkt hä, va ska han fara dit ve dem ätt? Harreligen, krige finns ju där å allt anne å å va ska han dit ve dem ätt?
Å så kömme sorn hans, en Anton, å sku köp ägga en fredasafta, å då sa ja åt en Anton: Hördu, va ska je, vart skå ji? På skolresa denna? Ja, sa han, vi ska fära dill Italien. Italien, sa ja, vars e hä? Ja hä e långt bort. Ja men Harre sa ja, ha ji tänkt på nån gång att krige kan ta ji, å mördara, ingen vet väl om ji kun komma jer hem därifrån. Ja men, sa han, dit fär ju så mång. Ja men, va ska ji fära dit för? sa ja. Ja vi ska si på gammhusa, sa´n. På gammhusa? sa ja. Då tänkt ja hä att kanske att de va nå timmerhus som de sku titt på, å res nån kölmil sä ja, ja fråge, ä dom timre å riktig då? Harre, sa han, int ä dem timre, dem ä borti sten. Borti sten? sa ja, men i fridens alla land, ä e någen nuförtin som bry sä om sten? Varför ha ingen komme hit å ville si på vår stenkällar, han e så gammal å han e ju riktig! Aldri ha ja hört att någen vill komm å titt på han /?/ Ja men, sa han, hää, hänna ä na anne hus å så vist han mä e kort borta e hus å va högt som en smörkärn, å kruset sä. Men de värste hä? å folke neaför sken ut, sken som små möln. Å de värsta hä va att de lutt så åt högersia. Harreligen sa ja åt han. Ha ji tänkt på att om ji gå å ställ ji där på högersia så kun ju e denn där huse stalp på je. He ä ju färdigt å stalp si ji fäll! Akt ji för högersia, ska ji si på ne så stå då på vinstersia!
Ja, han sto ba å skratte, han visst ingenting. Han skull veta hurä hä ramle då vi rev ner vår storkornhässj. Hä va ju rammel å ingen människ köm å ville si på hä int! Men dänn nere dänn i Italien där ha de stått i flere hundra år och vänta att den huset skull stalp så dem skull få si hä. Kun någen förstå huru folke e? Å så kömme Wennström å så sa ja åt han att: Ha nu Wennström förstånne att ställ onga på vinstersia så inte huse ska stalp över dem för de ä int sagt att vi ha tid att fära å gräva fram je å frakt hem je till na likkisten då ni nu var liggen denna under, utan sköt om onga sä de kom då hem me live. Men han skratte bara åt me han å.
Du förstå att folke nuförtin ha ju inge...de tokigaste e fäll att dem som ha sä lite vett ska få sköt om onga å tocke om händer som ingenting begrip. Förstå dem int att landet dänna ne hä gung ju å stalp å fär, hä e som då man går på surmyren, sä husen stalp som då du slå ve lia te fräkne. De ä väl bra myttje bätter vara hem, ja tyck e nog farlit då åska går!"
"Hänna köm ägge bårte katta!" DAUM-KATTA VINTERBLAD FRÅN DIALEKT-, ORTNAMNS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UMEÅ, 2003 "Hänna köm ägge bårte katta!" Uttrycket finns belagt på många håll i Västerbotten och Norrbotten och betyder ordagrant "Nu kommer ägget ur kattan". Innebörden är ungefärligen = med ett annat uttryck som knyter an till djurvärlden: "detta är pudelns kärna". ISSN 1401-548X © Christer Åhlin / Statens historiska museum DAUM-KATTA är ett oregelbundet utkommande organ för Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM). DAUM ingår i myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet SOFI. Redaktör och ansvarig utgivare: arkivchef Ola Wennstedt DAUM-KATTA finns också på Internet: http://www.sofi.se/daum/
torsdag 30 november 2006
Irak och Michael Moore
Michael Moore höll ett tal häromdan. Även om du som jag inte håller med om allting i hans tal, finns det en hel del att tänka på. Eller hur?
Sunday, November 26th, 2006
Friends,
Tomorrow marks the day that we will have been in Iraq longer than we were in all of World War II.
That's right. We were able to defeat all of Nazi Germany, Mussolini, and the entire Japanese empire in LESS time than it's taken the world's only superpower to secure the road from the airport to downtown Baghdad. And we haven't even done THAT. After 1,347 days, in the same time it took us to took us to sweep across North Africa, storm the beaches of Italy, conquer the South Pacific, and liberate all of Western Europe, we cannot, after over 3 and 1/2 years, even take over a single highway and protect ourselves from a homemade device of two tin cans placed in a pothole. No wonder the cab fare from the airport into Baghdad is now running around $35,000 for the 25-minute ride. And that doesn't even include a friggin' helmet.
Is this utter failure the fault of our troops? Hardly. That's because no amount of troops or choppers or democracy shot out of the barrel of a gun is ever going to "win" the war in Iraq. It is a lost war, lost because it never had a right to be won, lost because it was started by men who have never been to war, men who hide behind others sent to fight and die.
Let's listen to what the Iraqi people are saying, according to a recent poll conducted by the University of Maryland:
** 71% of all Iraqis now want the U.S. out of Iraq.
** 61% of all Iraqis SUPPORT insurgent attacks on U.S. troops.
Yes, the vast majority of Iraqi citizens believe that our soldiers should be killed and maimed! So what the hell are we still doing there? Talk about not getting the hint.
There are many ways to liberate a country. Usually the residents of that country rise up and liberate themselves. That's how we did it. You can also do it through nonviolent, mass civil disobedience. That's how India did it. You can get the world to boycott a regime until they are so ostracized they capitulate. That's how South Africa did it. Or you can just wait them out and, sooner or later, the king's legions simply leave (sometimes just because they're too cold). That's how Canada did it.
The one way that DOESN'T work is to invade a country and tell the people, "We are here to liberate you!" -- when they have done NOTHING to liberate themselves. Where were all the suicide bombers when Saddam was oppressing them? Where were the insurgents planting bombs along the roadside as the evildoer Saddam's convoy passed them by? I guess ol' Saddam was a cruel despot -- but not cruel enough for thousands to risk their necks. "Oh no, Mike, they couldn't do that! Saddam would have had them killed!" Really? You don't think King George had any of the colonial insurgents killed? You don't think Patrick Henry or Tom Paine were afraid? That didn't stop them. When tens of thousands aren't willing to shed their own blood to remove a dictator, that should be the first clue that they aren't going to be willing participants when you decide you're going to do the liberating for them.
A country can HELP another people overthrow a tyrant (that's what the French did for us in our revolution), but after you help them, you leave. Immediately. The French didn't stay and tell us how to set up our government. They didn't say, "we're not leaving because we want your natural resources." They left us to our own devices and it took us six years before we had an election. And then we had a bloody civil war. That's what happens, and history is full of these examples. The French didn't say, "Oh, we better stay in America, otherwise they're going to kill each other over that slavery issue!"
The only way a war of liberation has a chance of succeeding is if the oppressed people being liberated have their own citizens behind them -- and a group of Washingtons, Jeffersons, Franklins, Ghandis and Mandellas leading them. Where are these beacons of liberty in Iraq? This is a joke and it's been a joke since the beginning. Yes, the joke's been on us, but with 655,000 Iraqis now dead as a result of our invasion (source: Johns Hopkins University), I guess the cruel joke is on them. At least they've been liberated, permanently.
So I don't want to hear another word about sending more troops (wake up, America, John McCain is bonkers), or "redeploying" them, or waiting four months to begin the "phase-out." There is only one solution and it is this: Leave. Now. Start tonight. Get out of there as fast as we can. As much as people of good heart and conscience don't want to believe this, as much as it kills us to accept defeat, there is nothing we can do to undo the damage we have done. What's happened has happened. If you were to drive drunk down the road and you killed a child, there would be nothing you could do to bring that child back to life. If you invade and destroy a country, plunging it into a civil war, there isn't much you can do 'til the smoke settles and blood is mopped up. Then maybe you can atone for the atrocity you have committed and help the living come back to a better life.
The Soviet Union got out of Afghanistan in 36 weeks. They did so and suffered hardly any losses as they left. They realized the mistake they had made and removed their troops. A civil war ensued. The bad guys won. Later, we overthrew the bad guys and everybody lived happily ever after. See! It all works out in the end!
The responsibility to end this war now falls upon the Democrats. Congress controls the purse strings and the Constitution says only Congress can declare war. Mr. Reid and Ms. Pelosi now hold the power to put an end to this madness. Failure to do so will bring the wrath of the voters. We aren't kidding around, Democrats, and if you don't believe us, just go ahead and continue this war another month. We will fight you harder than we did the Republicans. The opening page of my website has a photo of Nancy Pelosi and Harry Reid, each made up by a collage of photos of the American soldiers who have died in Bush's War. But it is now about to become the Bush/Democratic Party War unless swift action is taken.
This is what we demand:
1. Bring the troops home now. Not six months from now. NOW. Quit looking for a way to win. We can't win. We've lost. Sometimes you lose. This is one of those times. Be brave and admit it.
2. Apologize to our soldiers and make amends. Tell them we are sorry they were used to fight a war that had NOTHING to do with our national security. We must commit to taking care of them so that they suffer as little as possible. The mentally and physically maimed must get the best care and significant financial compensation. The families of the deceased deserve the biggest apology and they must be taken care of for the rest of their lives.
3. We must atone for the atrocity we have perpetuated on the people of Iraq. There are few evils worse than waging a war based on a lie, invading another country because you want what they have buried under the ground. Now many more will die. Their blood is on our hands, regardless for whom we voted. If you pay taxes, you have contributed to the three billion dollars a week now being spent to drive Iraq into the hellhole it's become. When the civil war is over, we will have to help rebuild Iraq. We can receive no redemption until we have atoned.
In closing, there is one final thing I know. We Americans are better than what has been done in our name. A majority of us were upset and angry after 9/11 and we lost our minds. We didn't think straight and we never looked at a map. Because we are kept stupid through our pathetic education system and our lazy media, we knew nothing of history. We didn't know that WE were the ones funding and arming Saddam for many years, including those when he massacred the Kurds. He was our guy. We didn't know what a Sunni or a Shiite was, never even heard the words. Eighty percent of our young adults (according to National Geographic) were not able to find Iraq on the map. Our leaders played off our stupidity, manipulated us with lies, and scared us to death. But at our core we are a good people. We may be slow learners, but that "Mission Accomplished" banner struck us as odd, and soon we began to ask some questions. Then we began to get smart. By this past November 7th, we got mad and tried to right our wrongs. The majority now know the truth. The majority now feel a deep sadness and guilt and a hope that somehow we can make make it all right again. Unfortunately, we can't. So we will accept the consequences of our actions and do our best to be there should the Iraqi people ever dare to seek our help in the future. We ask for their forgiveness.
We demand the Democrats listen to us and get out of Iraq now.
Yours,
Michael Moore
Sunday, November 26th, 2006
Friends,
Tomorrow marks the day that we will have been in Iraq longer than we were in all of World War II.
That's right. We were able to defeat all of Nazi Germany, Mussolini, and the entire Japanese empire in LESS time than it's taken the world's only superpower to secure the road from the airport to downtown Baghdad. And we haven't even done THAT. After 1,347 days, in the same time it took us to took us to sweep across North Africa, storm the beaches of Italy, conquer the South Pacific, and liberate all of Western Europe, we cannot, after over 3 and 1/2 years, even take over a single highway and protect ourselves from a homemade device of two tin cans placed in a pothole. No wonder the cab fare from the airport into Baghdad is now running around $35,000 for the 25-minute ride. And that doesn't even include a friggin' helmet.
Is this utter failure the fault of our troops? Hardly. That's because no amount of troops or choppers or democracy shot out of the barrel of a gun is ever going to "win" the war in Iraq. It is a lost war, lost because it never had a right to be won, lost because it was started by men who have never been to war, men who hide behind others sent to fight and die.
Let's listen to what the Iraqi people are saying, according to a recent poll conducted by the University of Maryland:
** 71% of all Iraqis now want the U.S. out of Iraq.
** 61% of all Iraqis SUPPORT insurgent attacks on U.S. troops.
Yes, the vast majority of Iraqi citizens believe that our soldiers should be killed and maimed! So what the hell are we still doing there? Talk about not getting the hint.
There are many ways to liberate a country. Usually the residents of that country rise up and liberate themselves. That's how we did it. You can also do it through nonviolent, mass civil disobedience. That's how India did it. You can get the world to boycott a regime until they are so ostracized they capitulate. That's how South Africa did it. Or you can just wait them out and, sooner or later, the king's legions simply leave (sometimes just because they're too cold). That's how Canada did it.
The one way that DOESN'T work is to invade a country and tell the people, "We are here to liberate you!" -- when they have done NOTHING to liberate themselves. Where were all the suicide bombers when Saddam was oppressing them? Where were the insurgents planting bombs along the roadside as the evildoer Saddam's convoy passed them by? I guess ol' Saddam was a cruel despot -- but not cruel enough for thousands to risk their necks. "Oh no, Mike, they couldn't do that! Saddam would have had them killed!" Really? You don't think King George had any of the colonial insurgents killed? You don't think Patrick Henry or Tom Paine were afraid? That didn't stop them. When tens of thousands aren't willing to shed their own blood to remove a dictator, that should be the first clue that they aren't going to be willing participants when you decide you're going to do the liberating for them.
A country can HELP another people overthrow a tyrant (that's what the French did for us in our revolution), but after you help them, you leave. Immediately. The French didn't stay and tell us how to set up our government. They didn't say, "we're not leaving because we want your natural resources." They left us to our own devices and it took us six years before we had an election. And then we had a bloody civil war. That's what happens, and history is full of these examples. The French didn't say, "Oh, we better stay in America, otherwise they're going to kill each other over that slavery issue!"
The only way a war of liberation has a chance of succeeding is if the oppressed people being liberated have their own citizens behind them -- and a group of Washingtons, Jeffersons, Franklins, Ghandis and Mandellas leading them. Where are these beacons of liberty in Iraq? This is a joke and it's been a joke since the beginning. Yes, the joke's been on us, but with 655,000 Iraqis now dead as a result of our invasion (source: Johns Hopkins University), I guess the cruel joke is on them. At least they've been liberated, permanently.
So I don't want to hear another word about sending more troops (wake up, America, John McCain is bonkers), or "redeploying" them, or waiting four months to begin the "phase-out." There is only one solution and it is this: Leave. Now. Start tonight. Get out of there as fast as we can. As much as people of good heart and conscience don't want to believe this, as much as it kills us to accept defeat, there is nothing we can do to undo the damage we have done. What's happened has happened. If you were to drive drunk down the road and you killed a child, there would be nothing you could do to bring that child back to life. If you invade and destroy a country, plunging it into a civil war, there isn't much you can do 'til the smoke settles and blood is mopped up. Then maybe you can atone for the atrocity you have committed and help the living come back to a better life.
The Soviet Union got out of Afghanistan in 36 weeks. They did so and suffered hardly any losses as they left. They realized the mistake they had made and removed their troops. A civil war ensued. The bad guys won. Later, we overthrew the bad guys and everybody lived happily ever after. See! It all works out in the end!
The responsibility to end this war now falls upon the Democrats. Congress controls the purse strings and the Constitution says only Congress can declare war. Mr. Reid and Ms. Pelosi now hold the power to put an end to this madness. Failure to do so will bring the wrath of the voters. We aren't kidding around, Democrats, and if you don't believe us, just go ahead and continue this war another month. We will fight you harder than we did the Republicans. The opening page of my website has a photo of Nancy Pelosi and Harry Reid, each made up by a collage of photos of the American soldiers who have died in Bush's War. But it is now about to become the Bush/Democratic Party War unless swift action is taken.
This is what we demand:
1. Bring the troops home now. Not six months from now. NOW. Quit looking for a way to win. We can't win. We've lost. Sometimes you lose. This is one of those times. Be brave and admit it.
2. Apologize to our soldiers and make amends. Tell them we are sorry they were used to fight a war that had NOTHING to do with our national security. We must commit to taking care of them so that they suffer as little as possible. The mentally and physically maimed must get the best care and significant financial compensation. The families of the deceased deserve the biggest apology and they must be taken care of for the rest of their lives.
3. We must atone for the atrocity we have perpetuated on the people of Iraq. There are few evils worse than waging a war based on a lie, invading another country because you want what they have buried under the ground. Now many more will die. Their blood is on our hands, regardless for whom we voted. If you pay taxes, you have contributed to the three billion dollars a week now being spent to drive Iraq into the hellhole it's become. When the civil war is over, we will have to help rebuild Iraq. We can receive no redemption until we have atoned.
In closing, there is one final thing I know. We Americans are better than what has been done in our name. A majority of us were upset and angry after 9/11 and we lost our minds. We didn't think straight and we never looked at a map. Because we are kept stupid through our pathetic education system and our lazy media, we knew nothing of history. We didn't know that WE were the ones funding and arming Saddam for many years, including those when he massacred the Kurds. He was our guy. We didn't know what a Sunni or a Shiite was, never even heard the words. Eighty percent of our young adults (according to National Geographic) were not able to find Iraq on the map. Our leaders played off our stupidity, manipulated us with lies, and scared us to death. But at our core we are a good people. We may be slow learners, but that "Mission Accomplished" banner struck us as odd, and soon we began to ask some questions. Then we began to get smart. By this past November 7th, we got mad and tried to right our wrongs. The majority now know the truth. The majority now feel a deep sadness and guilt and a hope that somehow we can make make it all right again. Unfortunately, we can't. So we will accept the consequences of our actions and do our best to be there should the Iraqi people ever dare to seek our help in the future. We ask for their forgiveness.
We demand the Democrats listen to us and get out of Iraq now.
Yours,
Michael Moore
Frukost
Har just skjutsat 17 till skolan. Sitter vid köksbordet med Los Angeles Times, starkt kaffe, knäckebröd (är det politiskt inkorrekt att köpa Wasa?) med ost, kollar e-mail, bloggar, läser svenska tidningar online, morgonprogram på TV. Med andra ord en helt vanlig morgon.
onsdag 29 november 2006
SAT-resultat
Resultatet från 17s senaste (och sista) SAT test kom i dag. För er som fortfarande bor i Sverige, är det ett test som elever i high school tar, som skickas till dom universitet man ansöker till. Det består av tre delar, Critical Reading, Math, Writing. Han har haft 790 poäng (av 800 möjliga) på matte-delen varje gång han har tagit testet, och den här gången trodde han att han skulle få 800. När vi kollade resultatet online, såg vi genast 800, men inte i matte! På nåt vis lyckades han gå från 690 på 'Writing'-delen till 800. Nu har han totalt 2350 av 2400 möjliga. Han visar ju inte ofta att han är 'excited', men det var han klart. Det är ju faktiskt vi också. Testresultaten är ju inte så viktiga som dom brukade vara, men det här kan ju bara hjälpa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)