Så 10 minuter i 4 får jag ett textmeddelande från Mattias: “vet du när mitt plan åker?” Jag sitter precis i ett möte på jobbet, och vi snackar om en massa rörigt stuff, så jag tänker inte på vad klockan är, utan textar bara tillbaka: 1.28.
Kvart över 4 ringer han för att fråga vilket flygbolag det är. Det är då mindre än 15 minuter till avgångstiden, eftersom det är tre timmars skillnad mellan Ohio och Oregon. Naturligtvis har han inte en chans att komma med. Han har inte ens checkat in. Allt han kan göra är att ställa sej i kö och försöka få plats på ett annat flygplan. Men vad kan man vänta sej av en som är nyförälskad. Hjärnan funkar bara inte!
Internet är underbart! Hur överlevde vi förut? En halv timme efter att jag snackade med honom går jag in på United Airlines webbsida, och ser att han lyckats ändra det till ett flyg som lämnar Portland en och en halv timme efter det ursprungliga, och han hinner ändå med det plan han har plats på från Denver till Dayton. Jag som delvis tänkte det skulle bli en bra läxa att vara tvungen att sova på flygplatsen. Nåja, det är skönt att han kommer hem. Om två timmar är det dags att köra till flygplatsen.
1 kommentar:
Ja se dedära barna...när dom blir kära blir dom lite lätt förvirrade. Det är roligt att iaktta dem. Det var ju fint att han kom med sitt anslutande plan iallafall. Våra grabbar brukar ringa sin far och helst då han sitter i möte för då kan de stressa fram ett ja när det egentligen ett nej. Som att få vara på fest till klockan 3 am. Grabben kommer hem och säger att pappa sa att det var ok. När jag ringer kan knappt maken komma ihåg att han ring än mindre vad han frågat.
Nu önskar jag de och de dina en skön långhelg.
Skicka en kommentar