Slavarbetare i Norge?

Den här historien skulle jag kunna tro om den handlade om slavarbetare nånstans i tredje världen. Men i Norge?????

Måste man vara som en tecknad seriefigur bara för att man heter Anka?

Nuförtiden verkar det hjälpa att vara en verklighetsfrämmande nolla!

” Norge älskar Anna Anka. De tycker att jag är helt fantastisk och säger att min tv-show ”I form med Anna Anka” är helt otrolig.”
“Är man ett varumärke….”
“....eftersom jag är bättre än majoriteten.”

Vad har du gjort?

1. Started your own blog.
2. Slept under the stars.
3. Played in a band.
4. Visited Hawaii.
5. Watched a meteor shower.
6. Given more than you can afford to charity.
7. Been to Disneyland/world.
8. Climbed a mountain.
9. Held a praying mantis.
10. Sang a solo.
11. Bungee jumped.
12. Visited Paris.
13. Watched a lightning storm at sea.
14. Taught yourself an art from scratch.
15. Adopted a child.
16. Had food poisoning.
17. Walked to the top of the Statue of Liberty.
18. Grown your own vegetables.
19. Seen the Mona Lisa in France.
20. Slept on an overnight train.
21. Had a pillow fight.
22. Hitch hiked.
23. Taken a sick day when you’re not ill.
24. Built a snow fort.
25. Held a lamb.
26. Gone skinny dipping.
27. Run a marathon.
28. Ridden a gondola in Venice.
29. Seen a total eclipse.
30. Watched a sunrise or sunset.
31. Hit a home run.
32. Been on a cruise.
33. Seen Niagara Falls in person.
34. Visited the birthplace of your ancestors.
35. Seen an Amish community.
36. Taught yourself a new language.
37. Had enough money to be truly satisfied.
38. Seen the Leaning Tower of Pisa in person.
39. Gone rock climbing.
40. Seen Michelangelo’s David in person.
41. Sung Karaoke.
42. Seen Old Faithful geyser erupt.
43. Bought a stranger a meal in a restaurant.
44. Visited Africa.
45. Walked on a beach by moonlight.
46. Been transported in an ambulance.
47. Had your portrait painted.
48. Gone deep sea fishing.
49. Seen the Sistine chapel in person.
50. Been to the top of the Eiffel Tower in Paris.
51. Gone scuba diving or snorkeling.
52. Kissed in the rain.
53. Played in the mud.
54. Gone to a drive-in theater.
55. Been in a movie.
56. Visited the Great Wall of China.
57. Started a business.
58. Taken a martial arts class.
59. Visited Russia.
60. Served at a soup kitchen.
61. Sold Girl Scout cookies.
62. Gone whale watching.
63. Gotten flowers for no reason.
64. Donated blood.
65. Gone sky diving.
66. Visited a Nazi Concentration Camp.
67. Bounced a check.
68. Flown in a helicopter.
69. Saved a favorite childhood toy.
70. Visited the Lincoln Memorial.
71. Eaten Caviar.
72. Pieced a quilt.
73. Stood in Times Square.
74. Toured the Everglades.
75. Been fired from a job.
76. Seen the Changing of the Guard in London.
77. Broken a bone.
78. Been on a speeding motorcycle.
79. Seen the Grand Canyon in person.
80. Published a book.
81. Visited the Vatican.
82. Bought a brand new car.
83. Walked in Jerusalem.
84. Had your picture in the newspaper.
85. Read the entire Bible.
86. Visited the White House.
87. Killed and prepared an animal for eating.
88. Had chickenpox.
89. Saved someone’s life.
90. Sat on a jury.
91. Met someone famous.
92. Joined a book club.
93. Lost a loved one.
94. Had a baby.
95. Seen the Alamo in person.
96. Swum in the Great Salt Lake.
97. Been involved in a law suit.
98. Owned a cell phone.
99. Been stung by a bee.

Frige Liu Xiaobo!

En brutal diktatorisk regim, Myanmar, har frigivit en vinnare av Nobels fredspris, Aung San Suu Kyi. När kan vi vänta oss att en annan brutal diktatorisk regim, Kina, följer exemplet, och friger Liu Xiaobo, vinnaren av Nobels fredspris 2010? I’m not holding my breath!

Inga höstfärger i år

Det har varit för torrt i höst, så det blev inte mycket höstfärger på träden, och nästan alla löv har fallit. Enda undantaget är den japanska lönnen på baksidan av huset.

Varför klarar Sverige inte av snön?

När blev snöhantering ett sånt stort problem för Sverige? I mina vinterminnen kom snöplogen och plogade. Sen kom sandbilen och förstörde kälkföret. Bilar hade dubbdäck och körde som vanligt. Tågen fortsatte köra som planerat, och livet gick sin gilla gång. Inte som i södra Ohio, där skolorna stängs vid minsta snöfall, och fem ’snödagar’ är inplanerade. Nu har det ändrats till tre snödagar, och inom ett par ska det bli noll. Det betyder antagligen att en, två, tre dagar måste läggas till på skolåret i efterhand. Det blir säkert jättepopulärt. Inte!

Men kan nån förklara vad som händer i Sverige? Är vädret så mycket värre nuförtiden?

358 000 kr – för ett års utbildning

Apropå en artikel i Aftonbladet om kostnad av universitetsutbildning i USA: visst är det tokigt dyrt, men majoriteten av studerande får bidrag, och betalar betydligt mindre. Det betyder inte att det blir billigt, men de flesta betalar mindre än kostnaderna som anges i artikeln. En del college ger bara inkomstbaserade bidrag, medan de flesta ger både inkomstbaserade och meritbaserade bidrag. När min äldsta son ansökte till college låg den årliga kostnaden mellan 40 och 50 tusen dollar. En av skolorna erbjöd bidrag som skulle minska kostnaden från ca 45000 till 7000 dollar per år. Naturligtvis valde han att gå på en annan skola.

När universiteten skickar ut brevet att man har blivit antagen, får man på samma tid också veta hur mycket de erbjuder i meritbaserade bidrag, som beror mest på betyg och resultat på standardiserade prover (SAT eller ACT), som alla ansökande tar. Det finns också bidrag som ges till minoriteter och av diverse andra anledningar. Sen kommer en ganska jobbig process om man vill ansöka om behovsprövande bidrag. Ett långt formulär, med kopior på skattedeklaration och annat. När man sen får svaret, slutar det inte där. Om universitet A erbjuder mer än universitet B, kan man kontakta A, och fråga om de kan matcha B, vilket de ofta gör.

Om man sen tillhör en väldigt liten minoritet, som min yngste son, och springer väldigt fort, eller är bra på nån annan sport, kan man förstås få ett ’athletic scholarship’. Av alla high school-elever som deltar i skolsport, är det gissningsvis bara ca 1% som tävlar i sport på college, och bara en del av dem får bidrag. När man väl accepterat ett ’athletic scholarship’ minskas det aldrig så länge man deltar. Gör man bra ifrån sej kan det givetvis öka. Om man råkar ut för en skada som gör att man inte kan delta, förlorar man inte bidraget.

Jag håller absolut med om att universitetsutbildning i USA är alldeles för dyrt, men ville bara påpeka att ’listpriserna’ bara är en utgångspunkt.

Är vintern redan här?

I natt var det ett par minusgrader. Så gårdagen gick åt till att förbereda för vintern. Flytta alla trädgårdsredskap från garaget till boden. Göra rum för bilarna. Tycker inte om att skrapa is från vindrutan. Kapa lite mera ved. Plocka in alla gröna tomater. Får se hur många av dom eftermognar. Täcka nedersta delen av rosorna. ”Vintermata” gräsmattan.

Eftersom det var fredag blev det Whole Foods på kvällen för vin och matprovning.

Valet i USA är mycket mer skrämmande än Halloween nånsin kan vara

I kväll har vi haft besök av diverse monster, häxor och andra maskerade figurer. Ändå är det förstås inget riktigt skrämmande. Inte så på tisdag. Vad som då väntas hända med den amerikanska kongressen och kanske också senaten är verkligt och riktigt skrämmande. Det har det också varit förut, men på nåt vis verkar det allvarligare det här valåret. Före både valet av Nixon och framför allt Reagan, hade jag till och med sagt att om de valdes, skulle jag flytta tillbaka till Sverige. Så blev det inte. När det sen var dags för George W., hade jag inte ork att bry mej. Jag har fått inse att vad en stor del av de amerikanska väljarna tycker och tror är så skrämmande enfaldigt, och resultatet kan tydligt ses i det amerikanska samhället. Ingen barnledighet (jovisst, kanske några veckor utan lön), 50 miljoner eller så utan sjukförsäkring, 1 av 7 medborgare i fattigdom, enorm (och starkt ökande) skillnad mellan fattiga och rika, fler människor i fängelse än nåt annat land, etc, etc, etc. Jag bor helt enkelt i ett väldigt sjukt land, och tyvärr har vi i år kandidater som man inte ens kan karikatyrisera, eftersom de redan är helt galna. Några exempel är Sharron Angle, Ken Buck, Paul Rand, Joe Miller och, naturligtvis, Christine O’Connell. Dessutom ser vi dagligen tecken på att Sarah Palin vill bli vår nästa president. Då kanske jag faktiskt måste flytta härifrån.

Här följer några få exempel på idiotin som kommer från högerkanten i USA:

Joe Miller tycker att USA ska följa Östtysklands exempel på hur man bevakar landets gräns.

Ken Buck vill förbjuda alla aborter, även i fall av våldtäkt eller incest.

Rand Paul on health care: "The fundamental reason WHY MEDICARE IS FAILING is WHY THE SOVIET UNION FAILED -- socialism doesn't work.

Det finns ett oändligt antal exempel. Jag hade tänkt söka på internet, och lista fler av dem. I stället får ni en länk till Keith Olberman, som ger en utomordentlig redovisning för hur extremt ”the Tea Party” är.

Sjukt Kina, sjukt!

Jag tycker att varje kvinna sha ha rätt till abort, men det här är absolut barbariskt av Kina!Helt oförsvarligt!

Mattias har träffat Franz Kafka

Att ha legitimation har ju blivit mer och mer kritiskt i dagens samhälle, speciellt om du har tänkt dej att förflytta dej luftvägen. Vår son Mattias pluggar i Portland, Oregon, och kommer bara hem över jul och nyår och på sommaren.

Hans Ohio körkort behövde förnyas före hans födelsedag i år.
Man kan förnya det upp till 30 dagar före födelsedagen.
Första dagen det kunde förnyas var samma dag som han skulle flyga tillbaka till college.
Görs det undantag om man inte ska vara i Ohio under tiden? Naturligtvis inte.
Har man inte giltig identification kan man inte flyga.
Han skulle därför inte ha ett giltigt körkort när det var dags att komma hem till jul.
OK, men har har ju ett pass. Som var giltigt till födelsedagen 2009!
Men passet kan förnyas. Så det gjorde vi. Trodde vi i alla fall.
För ungefär en vecka sen (tre månader efter ansökan lämnades in) fick han besked att vi inte hade lämnat in rätt dokument med ansökan. Man behöver ett ”birth certificate” På det officiella dokumentet vi hade stod det ”certificate of live birth”. Av nån anledning var det inte vad som behövdes.
OK, så han behöver ett nytt birth certificate. Det beställer man numera genom att ladda ner blanketter online, som man sedan skickar in. För säkerhets skull ringde Mattias för att kolla hur länge det tar. 14 veckor var svaret! 14! Jaha, det går ju inte. För då har han ingen legitimation i tid för flyget till Cincinnati till jul. Ingen legitimation – inget flyg!
Då googlade han ’expedited’, ’birth certificate’, ’California’. Det finns tydligen företag som på nåt sätt kan fixa dem i 14 dagar. OK, allt väl.
Så han fyllde i två olika blanketter som ska skickas in. En av dem ska man ta till en ’notary public’. Det är en halvofficiell person, som sätter sin stämpel på vissa dokument, för att intyga att de har sett en skriva på ett dokument, och att man har visat dem vem man är. Hmmmm.....hur bevisar man vem man är, om man inte har nån giltig legitimation? Han diskuterade det här med personen, och ha sa att det skulle gå bra med det nu ogiltiga körkortet från Ohio, tillsammans med skollegitimationen. För att vara säker att inte råka ut för nåt annat problem, tog han hand om det samma dag, ifall nån annan person inte skulle vara lika välvillig. Nu har allt skickats in. Förhoppningsvis har han ett birth certificate snart. Då skaffar han sej ett Oregon ID-kort för säkerhets skull. Ifall han inte får passet i tid. Nåja, han behövde ju inte flyga till Washington DC (eller Los Angeles) som utlandssvenskar i USA numera måste göra för att förnya ett svenskt pass. Och det måste man göra vart femte år. Åtminstonde kan man sen hämta det på närmaste hederskonsulat, vilket för oss innebär en fyra timmars biltur till Cleveland.

Vänlighet och annat, American style

Läste för ett litet tag sen om hur en annan utlandssvensk ser på skillnader mellan Sverige och USA. Har kopierat några av hennes observationer, som jag tycker hör samman. Jag har också tänkt på detta, och min syn har under 36 år i USA ändrats avsevärt. Mina tankar följer efter citaten från hennes blogg.

”Något som jag lade märke till när jag kom hit var att människor var vänliga och trevliga också mot främlingar. Det var jag inte van vid från Stockholm och Sverige. Här verkade det vara en del av kulturen att man faktiskt blev vänligt bemött även om man inte kände den andra personen. Kanske det är så på mindre orter i Sverige men i USA verkar det vara" standard" även i större städer.”

”Amerikaner är överlag artiga. Man håller upp dörren till personen som kommer efter, man ber om ursäkt om man går i vägen osv. I Sverige har jag inte hört folk be om ursäkt och visa artighet alls på samma sätt. Det har till och med skrivits artiklar i stora svenska dagsidningar om den här skillnaden.”

”Konsten att kunna prata med andra är helt klart mer utvecklad i USA. Även om det är ytligt småprat gör det att det blir ett vänligare och öppnare klimat människor emellan. Det här vore något att ta efter i Sverige och se hur mycket trevligare det blir.”

”Varför är det svårt att riktigt lära känna amerikaner på djupet? Det här kan vara min erfarenhet och behöver egentligen inte vara generell men jag tycker det är svårare här i USA att få riktiga vänner på djupet om jag jämför med Sverige. Amerikaner är lätta att prata med om litet allt möjligt men när det sedan blir frågan om en djupare kontakt, då känns det svårare här.”

Låt mej först säga att när jag först flyttade till USA, tog det inte länge innan jag bestämde mej för att jag aldrig skulle tänka mej att flytta tillbaka till Sverige. Det låg då ingen större tanke bakom det hela. När jag nu tänker på det, berodde det nog främst på att jag alltid tyckt att det är spännande att uppleva andra länder. Jag har ju egentligen inte upplevt så många. Det var resorna till Hemeln i Tyskland med kyrkans ungdomsgrupp, körresan till nordöstra USA, och förstås besök till Danmark och Norge. Efter att jag flyttade hit har det sen blivit besök till Mexico, Finland, Martinique, och två dagar i Paris. Det har alltid varit spännande att uppleva alla skillnader, stora som små. Skillnader i arkitektur, natur, kultur, mat, och, naturligtvis, människors beteende. Av dessa har nog människorna spelat ett mindre roll. Jag tror att det bästa sättet att beskriva hur det känns för mej att uppleva ett nytt land är att säga att det är som att vara ”high” Allting känns och upplevs med större intensitet. Jag undrar om denna känsla inte färgar hur man upplever människor, och också påverkar hur de behandlar en. Är amerikaner verkligen artigare? Kanske är det för att jag tillhör en annan generation som jag upplever att det inte är så? Jag håller själv alltid upp dörren för främlingar, både män och kvinnor. Ofta tillkännages det inte alls, och jag upplever inte att andra gör det samma.

Efter 36 år i USA har den känslan försvunnit. Det är nog snarare så att jag skulle känna mer av den om jag vore i Sverige. Efter att tiden gick, blev jag också mindre säker på att jag inte kunde tänka mej att flytta tillbaka till Sverige. Slutligen, när jag senast besökte Sverige med min amerikanska fru och våra två pojkar, för nio år sedan, bestämde min fru och jag att om valet var lätt, skulle vi nog hellre bo i Sverige, åtminstonde tillräckligt länge för att få en bättre känsla för hur livet är där. Oj då, det här blev en lång inledning till det jag egentligen tänkt skriva om, skillnader mellan människor i Sverige och USA.

Först hade jag det lite svårt att lista ut hur man borde svara på de diverse fraser man hörde dagligen, från butiksbiträden, restaurantanställda, och andra: ”how are you?”, ”how’s it going?, etc. I början svarade jag nog alltför sanningserligt. Frågade nån hur jag mådde, svarade jag på riktigt. Jag fick snabbt klart för mej att ingen ville veta. Fraserna betydde i stort sett ingenting. Jag skaffade mej snart vanan att oftast repetera samma fras tillbaka. ”How are you?” – ”How are you?” Helt meningslöst, och inget utbytande av information, men det funkar bara bra. Efter att ha flyttan från Los Angeles till Mason, utanför Cincinnati i Ohio för tre år sen, har vi handlat på samma matvaruaffär. Det är jag som oftast går dit, och eftersom vi mest lever på färskvaror, blir det minst 4-5 besök per vecka. Jag känner igen alla som jobbar där, men det är bara en eller två (av minst 30) som jag pratar med utöver de normala, artiga, tomma fraserna. Det är inte alls vad jag upplevt på mina besök till Sverige. Kanske är mina svenska släktingar bättre på att skapa mer meningsfulla relationer? Tidigare i dag behövde jag köpa nåt på Home Depot. Under de få minuter jag gick runt i affären var det tre anställda som alla sa ”how are you?” när vi passerade varandra. Ingen väntade egentligen på ett svar, utan fortsatte dit de var på väg. Helt meningslöst i min bok.

Sen är det de människor som man lär känna lite mer. De som är så vänliga. Först känns det som en möjlighet till nån slags riktig vänskap. För några år sen lärde vi känna ett svenskt par som var på besök i Los Angeles med anledning av att mannens dotter hade utsetts till Jenny Lindstipendiat. Under en middag berättade jag lite om hur jag upplevde skillnaderna mellan Sverige och USA. Jag berättade bland annat hur ofta jag i USA hört ”we have to get together some time” eller ”you have to come over for dinner some time”, från människor som jag ofta aldrig mera sett, och definitivt inte ”have gotten together with”. Det blev ett ofta upprepat skämt. ”We have to get together some time.” När vi senare besökte Sverige, gav de oss nyckeln till deras hus, där vi stannade i några dagar, och kom och gick som vi ville. Visst har vi träffat väldigt generösa människor i USA, men det känns som om det vore lättare att lista ut vilka de är, om man inte behövde sortera bort allt ytligt småprat.

När det gäller Sverige känner jag egentligen bara till hur det var hos mina föräldrars . De hade ordentligt många vänner som de umgicks med regelbundet, och en del av dem var grannar. Min upplevelse av livet här i USA är väldigt annorlunda. Alla verkar ha så lite tid utöver det vardagliga. Har man fest verkar det oftast bli mer ’open house’ i stället för en vanlig middag. Folk kommer och går, och man vet riktigt aldrig vem som kommer. Folk är väldigt dåliga på att svara på en inbjudan, och folk som svarar ja kommer kanske inte, medan andra som inte svarat kommer. ”Vi tog för givet att ni visste vi skulle komma.” Allt passar väldigt bra ihop med tomma fraser, som inte betyder mycket. Själv föredrar jag mindre småprat och fler verkliga konversationer.

Som i så många andra sammanhang, föredrar jag den svenska varianten mer och mer, ju längre jag bor i USA. Och då har jag inte ens nämnt dagens helt vansinniga amerikanska politiska klimat, där det verkar vara bättre, ju mer idiotisk och okunnig man är. (kunde inte låta bli att ge ut en känga menad för the Tea Party.)

Skäms Sverige!

5,7% för Sverigedemokraterna. Även om jag själv bor i ett land med mycket mera allvarlig och störande extremism, är jag verkligt besviken att SD kom in i riksdagen.

Vår katt har varit på semester

För tolv dagar sen gav vi oss iväg till Chicago för att installera Christian på Loyola University. När vi har varit borta några dagar förut har en granne hjälpt att ta hand om vår katt, Nikita. Vi brukar lämna henne utommhus, och grannfrugan ser till att hon har mat, och släpper in henne på kvällarna. Alla katter jag har haft har i stort sett fått bestämma när dom vill vara inne eller ute. Det har aldrig varit ett problem, eftersom dom har stannat nära till. Nikita har varit lite annorlunda. Hon älskar att vara utomhus, och stannar ofta borta hela dagen, utan att vi ser henne. Sista gången vi var borta några dagar hamnade hon antingen i slagsmål med nåt djur eller också fastnade hon på nånting som rev upp ett ordentligt sår som veterinären fick ta hand om. Så vi skulle låte henne vara inomhus när vi for iväg. Problemet var att hon smet ut på morgonen. Vi var inte alltför oroliga. Det blev emellertid vår stackars granne, som gick runt vårt hus alla möjliga tider, men aldrig såg henne. När vi kom hem tre dagar senare, gick vi runt i grannskapet och delade ut blad med hennes bild. Efter en dryg vecka var vi färdiga att ge upp hoppet, men vi hörde från många att det inte är ovanligt att katter hittas efter längre tid än det. I torsdags fick vi ett telefonsamtal från en som trodde hon sett Nikita. Vi hade några affisher i det grannskapet, men nu gick jag runt och delade ut flygblad till varje hus, och pratade med ett par som var säkra att dom sett henne. I morse ringde telefonen: ”Jag tror vi har er katt”. Och det hade dom. Så nu är hon hemma, även om jag inte är så säker att hon gillar det, efter ett ordentligt bad. Gissa om hon inte släpps ut på ett tag!

Sverigedemokraterna förstår inte begreppet demokrati

Ni som tänker rösta på SD ser förstås inget fel med det här? Kan ni säga brunskjortor?

Vilket parti ska jag rösta på?

I går kom röstkortet för Sveriges riksdagsval med posten. Har annars inte röstat sen jag flyttade till USA. När jag kollar på www.val.se, ser jag att jag har dessa alternativ:

• Aktiv Demokrati - partiet för kontinuerlig direktdemokrati
• Alexander's Lista
• Allianspartiet/Medborgarens röst
• Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
• Centerpartiet
• Enhet
• Europeiska Arbetarpartiet-EAP
• Feministiskt initiativ
• Folkpartiet liberalerna
• Frihetliga Rättvisepartiet (FRP)/För ett demokratiskt och ett folkstyrt Europa utan EU-byråkrater
• Frihetspartiet
• Klassiskt liberala partiet
• Kommunistiska förbundet
• Kristdemokraterna
• Landsbygdsdemokraterna
• Miljöpartiet de gröna
• Moderata Samlingspartiet
• Nationaldemokraterna
• Nordisk Union
• Norrländska Samlingspartiet
• Piratpartiet
• Republikanska partiet
• Rikshushållarna
• Rättvisepartiet Socialisterna
• Sjukvårdspartiet
• Skånepartiet
• SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
• Svenskarnas parti
• Sverigedemokraterna
• Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)
• Sveriges Nationella Demokratiska Parti
• Vänsterpartiet

Efter att jag skrotar dom som inte har en chans att nå 4% återstår:

• Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
• Centerpartiet
• Folkpartiet liberalerna
• Kristdemokraterna
• Miljöpartiet de gröna
• Moderata Samlingspartiet
• Sverigedemokraterna
• Vänsterpartiet

Förutom att jag inte helt förstår begreppet att rösta på ett parti som inte har en chans, finns det massor av anledningar att skrota dom flesta. Enda undantagen är kanske Norrländska Samlingspartiet och Sveriges Pensionärers Intresseparti.

Sen måste jag slopa SD – tycker helt enkelt inte om rasister; KD – hur kan jag rösta på ett parti som byggts runt en ide om en gubbe uppe i himlen som är ren fantasi?; V, MP och S – enligt Valkompassen håller jag inte med dom om mycket.

Då återstår M, FP, C. Så nu behöver jag hjälp. Tala om för mej varför det ena är bättre än det andra. Du kan ju till och med tala om för mej varför jag ska rösta på nåt av partierna som jag redan slopat. Man kan ju alltid ändra sej!

Gunter Schrumpf, In Memoriam

So in what now seems like another life, I worked in restaurants. In one particular restaurant, I had just started as a waiter, when I was told we had a new back waiter, and he would be working with me. I was actually very happy with the back waiter I had. He was young (not sure why that mattered), strong as a horse, smart, and was great at the front waiter stuff when I was busy. I was introduced to the new guy. He was older than anybody else working there, and a pretty rough life made him look even older. And that terrible smoker’s cough! That’s how I met Gunter Schrumpf. My first impression was not great. But boy was I wrong! And that’s how a great partnership started. Gunter was stronger than a horse, told stories better than anyone I’ve ever met. Well, maybe besides my mother’s uncle Hjalmar. And he could actually read my scribbled orders! And that wasn’t easy. Sometimes I couldn’t read them myself.

Gunter was German, and old enough to remember Germany after the war, when, as a little boy, he would beg American soldiers for candy and cigarettes. I wish they wouldn’t have given him the latter. He went on to the restaurant business, trained in Switzerland, worked in what is now Sun City in South Africa, before moving to the US. He worked in the famous Scandia restaurant on Sunset Boulevard, among others. He married, had a daughter, and then, when his marriage ended, went to Alaska to work in the oil fields. He just wanted to get away. He cooked for the crew, and I can only imagine how he entertained them with his stories, just like he did us.

When he got tired of Alaska, he looked up his old Scandia boss, Rolf Nonnast, who was now G.M of Saddle Peak Lodge, the restaurant where I worked. When Gunter started, he and I used to work the second or third floor, most of the time, since the guys with more seniority worked the main dining room downstairs. It was incredible to watch Gunter load 12, 13, 14 plates with covers on a tray, and then half run up those stairs, seemingly without getting tired. Well, almost. I never carried anything close to that on a tray, and only when I left Saddle Peak, did I understand what a stress those stairs put on one’s knees. As time went by, we worked ourselves down to the best station, downstairs, that would usually get ‘totally slammed’ on weekends, to use a restaurant technical term (which in this case meant that we in the extreme case could get seven tables, with up to 30 or more guests, seated within 5 minutes. That quadruple espresso before the shift was greatly needed. There we worked, making pretty good money (where did it go?), often with Arnulfo, a great busboy, who earned every $ he made (and we were smart enough to know that it paid to give him extra). Those who have worked with me in a call center, can only imagine how I would mess with Gunter or Arnulfo if they got an order wrong, which they almost never did. As time went, I first became maitre d’, and then G.M., so the direct partnership ended, but we certainly didn’t stop working together.

For those who knew Gunter, it’s no secret that his divorce had made him bitter towards his wife, and it translated pretty much to women in general. That is, until he met Lee. We all watched all that bitterness fly out the window. And it was great to see.

When I left Saddle Peak, I didn’t keep in touch with my former colleagues. At least not very much. How do you have time for a social life when you work long hours, and most every evening? I last spoke to Gunter about three years ago, just before I went back from Ohio to Los Angeles, for my son’s high school graduation, and to move the family to Ohio. We talked about getting together, but with all the moving and packing, it just didn’t happen. And it sure didn’t happen after we got settled in Ohio.

Yesterday, as I watched Germany beat the crap out of Argentina in the World Cup, I thought of Gunter. He was a great soccer fan. I have a German book about the World Cup in Sweden in 1958, which he gave me as a gift. Watching the German team totally outplay Maradonna’s guys, I could just see Gunter in front of the TV, cheering like crazy. I gave him a call, but only got the machine, and left a message to call me.

So it is that, today, I was walking around in the market, shopping for our 4th of July BBQ, trying very hard, but not very successfully, to hold it together, as Lee is telling me over the phone, how Gunter succumbed to cancer, two and a half years ago. Those damned cigarettes!

As I'm sitting here writing this about you Gunter, I raise a Scotch in your honor. It was Scotch, wasn't it? And the honor is definitely all mine.

So think about that great person that you lost touch with. A phone call is so easy! You never know when it will be too late.

Cincinnati All Stars i friidrott

Som jag har sagt tidigare, är idrott i high school väldigt stort i USA. Cincinnati Enquirer utser varje år ett All Star Team i olika sporter. Här är årets lista i friidrott.

Cincinnati Enquirer | Cincinnati Photo Gallery | Cincinnati.Com

New Balance Nationals

Tiden för 4x400 har nu ändrats till ca 15:45 Eastern time.


I dag sprang Christian och dom andra pojkarna från Mason 4x200 på New Balance Nationals. Om man kommer på sjätte plats eller bättre, kallas man för All American. Dom kom sjua, en hundradels sekund från sjätte plats. I morgon blir det 4x400. Alla lopp visas live på internet.

Här är länken: http://www.flotrack.org/videos/coverage/view/237134/live

Loppet går av stapeln ca 15:20 Eastern Standard Time.

Friidrott, igen

Pojkarna från Mason satte nya skolrekord på 4x800 och 4x400 i gårdagens Ohiomästerskap. På den längre stafetten ledde det till en femteplats i Ohio. På 4x400 har dom den tredje bästa tiden inför dagens final.

Ur lokaltidningen