Ett jävla skitår

Som min syster Ann-Christin sa, 2017 har varit ett jävla skitår. Det började i mars, när min svärmor Mae dog efter en lång kamp mot Alzheimer, just när jag gjorde mej redo för att resa till Sverige för min pappas nittioårsdag. Vid ungefär samma tid fick vi veta att min mamma hade drabbats av strupcancer. Tillsammans med Mattias och Christian fick vi tillfälle att spendera lite tid med mamma och pappa. Sen gick det ganska snabbt utför för mamma, och hon somnade in den 19 juli. Tillbaka till Sverige i augusti för begravningen. Sen var det pappas tur. Han somnade natten till 30 december för att inte vakna igen. Så nu blir det en Sverigeresa igen om ett par veckor. Sen måste det tilläggas att Ann-Christin förlorade sin älskade Athena tidigare i år. Al Jarreau dog i februari. Hans-Rune Karlsson, som var en underbar körledare, om än inte en perfekt människa, dog i början av året. Nu är det bara två och en halv timme kvar av året, så det kan väl inte hända så mycket mer. Javisst ja, sen fick vi en president som heter Trump.