Friidrott

I regionsmästerskapet i Dayton idag, vann pojklaget från Mason High School lagmatchen, dvs dom fick mest poäng sammanlagt på alla evenemang.

Dom hade redan vunnit 4x800 meter i onsdags. I kväll blev dom tvåa på 4x400 och trea på 4x200, och går vidare till försökstävlingarna för Ohiomästerskapet på fredag. Där blir konkurrensen mycket värre. Vi får se om dom lyckas ta sej till final nästa lördag.

Birgittakören

Fotot togs inför Birgittakörens USA-resa. 1971? Hjälp gärna med namn. Kommer ihåg Han-Rune och Kerstin Karlsson, Eva Brundin, Limpan Lindblad, Ann-Christin Lehman, Inger Hansson, K G Waern.

 

Idrott i High School

Idrott i high school är en stor grej här, större än jag tror man kan förstå om man lever i Sverige. Här är ett urval av artiklar i lokaltidningarna från veckan:

Pulse Journal

Cincinnati Enquirer

Pulse Journal

Dayton Daily News

Pulse Journal

Friidrottsresultat

Så här gick det för Christian i Regional Track & Field Championships, Dayton, Ohio:

4x800 (final) - Vinnare och Regional Champions på ny skolrekordstid, som placerar dom på tredjeplats i Ohio i år.

400 meter – en av åtta i finalen på fredag

4x400 meter – klara för final på fredag, med andra bästa försökstiden

Helen Sjöholm and Björn Skifs - När du älskar

Råkade hitta den här låten. Musik och ord av Peter Lundblad, som gick klassen efter mej på Ribbyskolan.

Distriktsmästare på 400 meter och 4x400

Om du är less på inlägg om Christians eskapader i friidrott, så du kan sluta läsa här. Har tidigare berättat hur sjukdom och skador har gjort säsongen till en enda stor besvikelse. Han hade stora förväntningar både individuellt och på stafetterna. Hans mål var att springa en bit under 49 sekunder på 400 meter, och delta individuellt i Ohiomästerskapet, och också för laget att kvalificera till 4x200, 4x400 och 4x800. Varje gång han har blivit något så när skadefri, så har nån muskel börjat spöka igen. På stafetterna är det så bra bredd i laget, att dom har gjort ganska bra ifrån sej, men individuellt har han inte kommit nära fjolårets resultat. Två veckor sen var första gången han sprang under 50 sekunder, och då hade han fortfarande krångel med diverse muskler som gjorde ont. Förra måndagen nådde han botten psykologiskt. Han var så deppad att han var färdig att bara ge upp. Andra lagkamarater har ju råkat ut för smärre skador, men efter en kort tid har dom blivit bra igen. Inte så han. Vårt sjukförsäkringsbolag har betalat tusentals dollar utan resultat. När vi väl fann ett alternativ som verkade ge resultat, varade det bara tillfälligt, till skillnad från andra lagkamrater som blev bra efter ett par behandlingar. Han beskrev hur det gör så ont när han springer, att det helt enkelt inte går att ’springa igenom’ smärtan. Han var nära gråten, och jag skulle inte vara förvånad om det blev några tårar när vi inte såg.

I onsdags var det dags för försökstävlingar till distriktsmästerskapet. Eftersom han hade haft problem ett par dagar tidigare sprang han bara 400 och 4x400. Det var lätt att kvalificera sej till fredagens final i båda, så även om han inte hade ont, betydde det inte så mycket. I fredags regnade det och åskade, så tävlingen sköts upp till lördag. Soligt, inte alltför varmt, och ingen vind. Idealiskt. På 400 fanns det tre killar med bättre säsongbästa, så allt vi ville se var ett bra lopp, och inga muskelproblem. När dom kom till raksträckan, var det jämt mellan Christian och två andra. Tidigare i säsongen har han inte haft nåt extra att ge på slutet, men nu var det annorlunda. Han kämpade hårt till sista centimetern, och lyckades i sista ögonblicket ta sig förbi, och vinna med fyra hundradelar. Inte bara säsongbästa, men personbästa. Sju futtiga hundradelar från skolrekordet. När det sen var dags för 4x400 vann dom överlägset, på ny skolrekordstid.

Det bästa var när vi pratade med Christian efter tävlingen. Inte det minsta ont nånstans! För första gången på hela säsongen! När han vaknade på onsdag var alla smärtor mirakulöst som bortflugna. Han hade bara glömt att tala om det för oss.

Det fungerar så här: Dom fyra bästa i varje gren i distriktsmästerskapen kvalificerar sej till regionsmästerskapen, som avgår på onsdag och fredag. Christian kommer dock inte att springa individuellt. Det skulle bli för jobbigt för att kunna ge allt på stafetterna, och vid det här laget i säsongen är det laget som gäller.

Nu får ni bara läsa om tre tävlingar till. Regionsmästerskapen den här veckan, sen Ohiomästerskapen den följande veckan. Sen kör vi till Greensboro, North Carolina för New Balance Outdoor Nationals. Ja, dvs tills jag börjar skriva om friidrottstävlingarna i college nästa säsong.

Good riddance!

Fram till i dag hade jag en länk under ’Familj’, till en ganska avlägsen släkting med väldigt extrema åsikter. Jag hade honom också som friend på Facebook. Tyckte att det var lite underhållande att läsa när han uttryckte såväl sitt hat och avsky för förhållanden i dagens Sverige, som politisk extremism i allmänhet, och att engagera honom i smärre utbyten av åsikter. Till skillnad från honom har jag bott utanför Sverige, och kan uppskatta det svenska samhället i jämförelse med andra länder. Jag har nu beslutat att det finns åsikter som är så extrema att jag inte vill ge dom utrymme. En del människor fungerar helt enkelt som gift i våra liv, och det känns skönt när dom är borta.

Betyg från sjätte klass? Varför inte tidigare?

Läste just en artikel i Expressen.



Efter 30 år i USA är jag kritisk mot det amerikanska samhället i många avseenden. Även så när det gäller hur många helt undermåliga skolor det finns. Inte hjälper det heller att kvaliten på skolorna är direkt beroende på inkomstnivån i det lokala samhället. Har ju tidigare bloggat om hur våra pojkar gått på privata skolor just av den anledningen. Nu går yngsta pojken på vår ytterst utmärkta lokala ’high school’ här i Mason, Ohio. En otroligt bra sak på den här skolan är hur föräldrarna kan logga in på en webbsida, och se sina barns resultat på varje test, läxa, quiz, projekt, etc. Och betyg anges för varje uppgift. Detta gäller från andra klass, vilket närmast motsvarar första klass i Sverige, eftersom barnen börjar tidigare här. Skolan ska väl förbereda barn och ungdomar för samhället i stort? Allt dom gör senare i livet kommer att utpräglas av konkurrens. Hur förbereder vi dom om vi inte kan tala om för dom om dom gjort ett bra jobb?

Before Senior Prom

 

Mer friidrott

Försökstävling till ligamästerskapen i går. Det skulle bli regn och åska, men vädergudarna var snälla. Christian var med på att sätta nytt skolrekord på 4x800. Sen sprang han 400 och 4x400. Det blir lite mycket med alla tre, så på dom två senare sprang dom bara för att kvalificera sej, vilket inte var nåt problem. På fredag behöver dom inte springa den långa stafetten. Det var bara åtta lag, så gårdagens räknas som final. Det viktigaste är att han fortfarande springer utan att få ont. Tack Bill Neff!

Det blir mycket springande nästa tre veckorna, med försökstävlingar på onsdagarna och final fredagarna. Nästa vecka är distriksmästerskapet, sen regionalmästerskapet, och sen Ohiomästerskapet. På onsdag ska han höra från Loyola University Chicago angående ’athletic scholarship’. Sen måste han bestämma mellan den skolan och University of Cincinnati. Vi hoppas nog fortfarande på Loyola. Tror att det är bra för honom att inte vara så nära hemmet.

Nervöst eller spännande?

Vi brukade tycka att det jättekul att se Christian springa på tävlingar. Spännande. Så har det inte varit på sista tiden, och det håller nog i sej ett tag. Med alla problem med skador han har haft dom senaste månaderna blir det bara nervöst. I går blev det lite bättre. Han sprang först sista etappen på 4x800. Han behövde inte anstränga sej alltför mycket för att behålla den ledning resten av laget gav honom. Han skulle sen springa 4x400 meter om allt kändes helt bra. Det gjorde han, och dom vann även den stafetten, med en tid som bara var 0.9 sekunder över det skolrekord dom satte för några veckor sen (och som är den tredje bästa tiden i Ohio i år). Nu blir det ligamästerskap nästa vecka, med kvalificeringstävling på onsdag och final på fredag. Det kommer fortfarande att bli nervöst. Och spännande.

Jävla Magnus!

Dvs Adductor Magnus. Det var han som spökade till det för Christian i fredags. Enligt hans terapeut ska han vara OK att springa på nästa tävling, som avgår på hemmaplan. Det blir en lång tävling, fast inte lika lång som förra fredagen. Det är Senior Night, vilket betyder att alla friidrottare som går sista året, presenteras tillsammans med sina föräldrar. Dessutom finns det risk för åska. Varje gång som blixtar ses inom 10 miles, måste tävlingen abrytas, och kan inte börja igen förrän det varit blixtfritt i en halv timme. Nåja meteorologerna här gissar ofta fel, så vi får se.

Too cute!

Friidrott igen

Fredagens friidrottstävling blev inget vidare äventyr. Vi kom dit vid fyratiden, och då hade en del försök redan tagit plats. När vi väl körde därifrån var det lite efter midnatt. Det började bra för Christian. Han sprang sin sträcka på 4x200m på 22 sekunder, vilket betyder att han är i ganska bra form. När det sen var dags för 400 m, kände han av en sena i ena baklåret, och var smart nog att sakta ned. Tror inte det är nåt allvarligt, men det blir ändå ett besök till massagegubben i morgon.

Spännande friidrottstävling i dag

Så jag har inte sagt mycket om Christians friidrott sen han fick ont i nån muskel i ljumsktrakten . Det hände 20 februari på en tävling på University of Kentucky. Vi tog honom naturligtvis till en doktor, som tog röntgen och skickade honom till diverse behandlingar. Tiden gick, och det blev i stort sett inte bättre. Varje gång han försökte springa full fart, gjorde det för ont. Sen hittade vi Bill Neff. Bill är en massageterapeut som specialicerar sej på idrottare. Den 3 april masserade han Christian i en och en halv timme, och förklarade hela tiden vad han kände och vad som var fel. Det besöket fixade till 99% vad tiotals andra behandlingar inte gjort nånting åt. Christian kunde plötsligt börja träna ordentligt. Han ligger förstås efter med träningen. Hans tränare på skolan har använt honom sparsamt, och mest låtit honom springa 800 meter i diverse stafetter. Dom kortare sträckorna blir ju lite mer explosiva, och dom har inte velat anstränga hans muskler alltför mycket. Han har ändå fått vara med att sätta nytt skolrekord på 4x400m och på Sprint Medley (200m, 200m, 400m, 800m).Christian har trots det varit lite deppad, men den sista veckan har hans attityd börjat ändras. I dag springer han lite mer på allvar. Om några timmar kör vi till Wayne Warrior Invitational, där han springer 4x200 m, 400m och 4x400m. Han vet inte riktigt hur hans form är, och vi tar inte ut nåt i förskott, men spännande ska det bli.

Det är säkert inte alltför många i Cincinnatitrakten som läser det här, men alla som har ont nånstans borde gå till Bill Neff. Om det har med muskler att göra, gör han helt enkelt underverk.

Vilket college ska det bli?

Vi närmar oss slutspurten i Christians collegeansökningsprocess, så det är väl dags att jag skriver det utlovade blogginlägget om detta. (Varning! Inlägget är långt! Om nån sen får för sej att sen kolla alla länkar jag lade in, kan det ta en evighet att läsa.)

Först lite bakgrund:

I Los Angeles var det allmänna skolsystemet så uruselt att det aldrig fanns en tanke på att skicka våra pojkar till den skola dom skulle ha gått på, baserat på vår adress. Som tur var har vi intelligenta pojkar, så vi fick andra möjligheter. Mattias hade redan börjat på The Mirman School, där ett av kraven är ett visst resultat på ett intelligenstest. När det var dags för Christian, var han tvungen att vänta ett år innan han kunde gå på Mirman, eftersom han var född för sent på året, så han gick kindergarten på Lanai Road School, som tillhör Los Angeles Unified School District, men som ligger i ett ’finare’ område än där vi bodde, så kvalitetsmässigt var skolan OK. En del skolor i Los Angeles antar ett visst antal elever från utanför det egentliga närområdet. Man ansöker om att få gå till den skola man är intresserad av, och många föräldrar lyckas på så sätt få sina barn till en bättre skola. Efter det året började han också på Mirman, och där gick båda pojkarna tills dom slutade vad som här kallas Elementary School och Junior High School. Mattias gick vidare på Brentwood School, en privat skola. I Los Angeles har i stort sett alla som kan (läs: har råd), flytt till privata skolor. För många görs det här möjligt genom att skolorna har fonder som används till att ge bidrag till såna familjer som oss, som annars inte skulle kunnat ha råd att skicka barnen dit. Då gäller också att ha bra betyg, och bra rekommendationer från tidigare skolor. Barnen tar också ett standardiserat test, och det ingår en intervju. Det hjälper också att ha mörkare hudfärg, eftersom skolorna gärna vill ha en mer varierad elevgrupp än dom annars skulle få.

När det var dags för Christian att börja high school, började vi se oss om för andra möjligheter än privatskolor, som även med bidrag kostar en hel del pengar. Vi ansökte bl. a. till s.k. ’magnet schools’. Magnet schools har olika specialiseringar, t.ex. språk, matematik, allmänt hög begåvning, etc. Dom skolorna är faktiskt av ganska hög kvalitet, och är ofta mindre enheter på en större skola. Christian blev antagen till en magnet school för begåvade barn vid Taft High School. I Kalifornien betygssätts skolor på en skala från 1 till 10. Jag ser att i den senaste rapporten har Taft som helhet fått 7, men jag kommer ihåg att det var ännu lägre (3 eller 4?) när skolan var aktuell för Christian. Vi hittade i sista minuten ett annat alternativ. Las Virgines School District ligger nordöst om Los Angeles. Där finns Calabasas High School som har 10 som betyg. Vi fick veta att man kan ansöka att få ’byta’ skoldistrikt. Man måste ha en orsak, men dom är inte så noga med vad orsaken är. Där gick sen Christian första året i high school.

Efter det skolåret flyttade vi till Mason, Ohio. Ja, egentligen bor vi i Deerfield Township, men skoldistriktet är Mason. När vi letade efter ett hus, gjorde vi en lista över skoldistrikt som var OK. Mason var på toppen av listan, och vi hade turen att hitta ett hus som tillhörde Mason School District. Vi har aldrigt haft anledning att ångra oss, eftersom Mason High School har högsta möjliga betyg för high schools i Ohio. Christian har nu mindre än två månader kvar tills det blir dags för avslutning.

Så är det då dags för college. Det är ungefär som att ansöka till privata high schools, fast mycket värre. Standardiserade prov, långa ansökningar med uppsatser, ansökningsavgifter och mycket annat. När Mattias gjorde det här hade han så fenomenala testresultat att en hel del skolor betalade flygbiljetter så att han kunde komma på besök. Så blev det att han ensam flög runt i hela USA när han var sexton och sjutton år och besökte sju eller åtta skolor. Till slut bestämde han sej för att gå på Reed College i Portland, Oregon, och för det drar han trots ordentliga stipendier på sej ordentliga studielån. Det känns ändå som om han hittade rätt. Efter det nuvarande skolåret har han ett år kvar till examen.

Tillbaka till Christian. Det var ganska många college på hans lista (fast inte lika många som Mattias, som ansökte till 26, och blev antagen till 24), och till slut ansökte han till 13. Han blev antagen till American University, Washington DC; Ashland University, Ashland, Ohio; Bellarmine University, Louisville, Kentucky; Drake University, Des Moines, Iowa; Furman University, Greenville, South Carolina; Loyola University Chicago; Marietta College, Marietta, Ohio; Miami University, Oxford, Ohio; Pennsylvania State University; Xavier University, Cincinnati; University of Cincinnati. University of Richmond, Virginia tackade nej, och Fordham University, New York, satte honom på väntelistan.

Det är som sagt en lång process, med test och en lång ansökan. Sen får man då svar, och förhoppningsvis är det positivt, och i svaret ingår också förhoppningsvis information om akademiska stipendier av varierande storlek. Sen är det två olika ansökningar man måste skicka in med massor av financiell information. När universiteten får resultaten av dom, kan dom då ge bidrag baserad på financiellt behov. Totalkostnaden per år, inklusive bostad och mat, varierade mellan $20,000 och $48,000. Efter bidragen blir det $11,000 - $22,000. Sen finns det ju också stipendier för idrottare. Eftersom Christians sportsäsong pågår just nu, kommer vi inte att veta nåt om det förrän senare. Normalt måste man låta skolorna veta före första maj om man accepterar, men eftersom vi väntar på mer information, ringer jag just nu runt och ber om extra tid. Dom skolor som återstår är:

1. Loyola University in Chicago
2. University of Cincinnati
3. University of Miami
4. Drake University

Loyola är på toppen av listan, men är också en hel del dyrare än dom andra. Mycket kommer att bero på hur Christian’s friidrottssäson går. Loyolas tränare har sagt att han får bidrag, men vi vet inte hur mycket. Allt beror på hur fort springer.

Det är tur att Christian är den sista. Det är också tur att jag hade erfarenhet från när Mattias ansökte. Även om Mason High School är väldigt bra, kan ingen allmän skola jämföras med en privatskola vad det gäller vissa resurser. På Brentwood fick eleverna en enorm hjälp med sina ansökningar till college. Varje ’college counselor’ hade kanske 30 elever som dom var huvudansvariga för. På Mason är siffran gissningsvis närmare 200.

Om ett par veckor eller så lär vi veta vad som händer.

Att kramas är farligt?

Hur idiotiskt kan det bli?

Vad betyder det att vara konservativ?

Läste med intresse att mina föräldrar efter nära en livstid som medlemmar i Moderaterna nu har bytt till Sveriges Pensionärers Intresseparti. Pappa kommenterade att deras partiprogram är minst lika konservativt som Moderaternas. Efter att ha läst genom programmet, är det klart vilken skillnad det är på vad som anses vara konservativt i Sverige, jämfört med USA. Här är en lista på delar av programmet som i USA inte skulle anses konservativa. I övrigt finner jag att jag håller med om det mesta i programmet.

• att skoldaghem erbjuds alla elever med behov

• att alla skolor ska ge en neutral information om andra religioner, hur de fungerar, deras historia och utveckling

• att staten övertar ansvaret för all sjukhusvård

• att kommunerna blir huvudmän för primärvård, barnavård, tandvård, psykiatri och övrig närsjukvård

• att vård och omsorg ska ges på samma villkor för hela befolkningen och vara offentligt finansierad

• att en kraftfull utbyggnad av ålderdomshem i modern form sker inom kommunerna

• att låginkomsttagarna ska prioriteras när skattesänkningar blir möjliga

• att samhället underlättar för alla människor att delta i kulturaktiviteter oavsett bostadsort

• att miljöfrågorna i sin helhet och klimatförändringarna och dess negativa effekter skall uppmärksammas i ökad omfattning inom EU

• att infrastrukturen för järnväg byggs ut och kollektivtrafiken förbättras

Vitsippor

För två år sen, försökte jag ju göra vår skugsdunge lite svensk.
Lingonbuskarna dog. Gullvivorna försökte ta rot, men det hände aldrig. Blåklockorna klarade sej inte heller, förutom en planta som plötsligt dök upp förra somaren i en plantering på framsidan av huset (jag hade förstås planterat några där också). Digitalisen klarade sej bara bra. Blåsipporna klarade sej till förra sommaren, men jag har inte sett dom än i år. Och så var det då vitsipporna. Förra sommaren såg jag vad jag trodde var vitsippsplantor, men utan blommor. I förrgår såg jag plötsligt att två plantor kom upp, och en av dom blommar. Om tjugo år kanske jag får min svenska dunge. Just nu växer allt så det knakar.

 

Ljumskbråck

1997 opererades jag för ljumskbråck på vänstersidan. Jag hade så otroligt on efteråt, att det bara inte går att bekriva. I dag var det dags för andra sidan, och jag hade fått veta att dom numera använder titthål. Jag hoppades förstås att det skulle göra det mycket lindrigare. Så kunde det inte bli, eftersom jag dessutom behövde en navelbråcksoperation. Jag såg minst sagt inte fram emot det hela.

När jag vaknade efter operationen, kunde jag nästan inte tro hur det kändes. Visst gjorde det ont, men inget i närheten av hur det var den första gången. Jag kan sätta mej ned, stå upp, gå, gå uppför och nedför trappor, allt utan hjälp. Ja, lite hjälp får jag av Percoset. Jag får inte lyfta nåt över 4 kg i sex veckor. Har därför jobbat nonstop i trädgården i två veckor. Återkommer med bilder. Jag klarar också av att gå och see Christian springa i morgon. Återkommer också om detta.