Lyssna och se! Och njut!

From the documentary "Playing For Change: Peace Through Music".

Äntligen är arbetsveckan slut!

Ibland känns det som om det aldrig händer.

Sport, sport, sport

Tränarna på Christian’s skola är ju inte precis specialister på korta distanser, så vi bestämde oss för att låta honom träna en dag i veckan med en sprinttränare. Ashley Wilhelm blev rekommenderad av huvudtränaren för University of Cincinnati. Hon är sjukampare, och kom just på tionde plats i amerikanska mästerskapen. Hon har gjort mycket bättre tidigare, och var ordentligt besviken. Dom jobbade tillsammans i morse för första gången. Frugan var där, och blev riktigt imponerad. Mera viktigt var ju vad Christian tyckte, och han tror att det kan göra stor skillnad, och ser redan fram mot nästa gång.

Det har varit ett fantastiskt år för Masons långdistansare. Angela Bizzarri gick färdigt på Mason high school för ett par år sen, och är numera på University of Illinois. Först vann hon 5000 meter på collegemästerskapen. Sen kom hon trea på amerikanska mästerskapen.

Sen är det då Zack Wills. Han börjar i elfte klassen till hösten. Vann 3200 meter i Ohiomästerskapen för high school, kom tvåa i amerikanska high school-mästerskapen. Sen vann han 3000 meter i uttagningen till World Youth Competition som hölls för ett par veckor sen i Italien. Väl där kom han på nionde plats i finalen. Såg förresten att Sverige gjorde bra ifrån sej.

Bli inte förvånad om båda så småningom ses i olympiska spelen.

Fjärde juli

Favoritdagen för alla amerikaner som praktiserar ett slag av patriotism som gör mej illamående. Observera att jag inte sa alla amerikaner, utan bara dom som praktiserar den här typen av patriotism. Tyvärr är det alltför många. Det verkar vanligare ju mindre utbildning man har. Visst är det bra att vara stolt över sitt hemland, men hur kan man jämföra när man inte vet nånting om andra länder. Okunnigheten i USA är helt enorm vad gäller andra delar av världen. Sen kan man jämföra på olika sätt. Sjukpatrioterna måste alltid se ned på andra länder, medan dom helt verkar sakna förmåga att se möjligheter till förbättring i det egna landet. Hur kan dom annars acceptera den otroliga fattighet som finns i det här landet; att människor förlorar allt dom jobbat för hela livet om dom blir allvarligt sjuka (även om dom har försäkring); ett levnadssätt där många aldrig kan ta en riktig semester; ett rättsväsende som man bara kan räkna med om man har pengar, osv, osv.

Lägg sen till det att kapitalismen dom senaste åren verkar ha tagit för mycket steroider. De belopp som dom i toppen tjänar, även om företagen dom leder går i förlust, kan bara beskrivas som omoraliska när man ser omständigheterna som dom sämre lottade lever under. Det skulle krävas en längre diskussion om detta, och om hur allting numera ses på kort sikt, dvs ”hur mycket pengar kan jag tjäna på några år, skit samma vad som händer med företaget på längre sikt?”

Nåja, nu är det dags att jobba lite i trädgården, och sen fixa lite BBQ.