I går var det dags för friidrottstävling igen. Varje gång tänker vi på hur mycket lättare det vore om Christian valt att spela basketball. Då tar en match en timme. Vi körde i lite mer än en timme, och kom fram till Cedarville University klockan 11. Inte precis den slags skola mina pojkar är intresserade av. Väldigt religiös, och mitt ute på rena bondvisjan. Välorganiserade var dom ändå. Massor av delatagare. Resultaten är redan online. Efter 9 timmar satte vi oss i bilen för att köra hem.
Christian’s första lopp var 4x800m. Han har bara sprungit 800 en gång förut, och det var första året i High School i Calabasas. Han sprang första sträckan, gav laget ledningen, och dom gav aldrig upp den. Nu är han bara orolig att han gjorde så bra ifrån sej att han får forsätta springa 800. När det sen var dags för 400, verkade han känna av det tidigare loppet, även om han förbättrade tiden från förra tävlingen. Han hade sjunde bästa tiden av 120 löpare. Sen var det då dags för 4x400. Det blev inte en rolig historia. Killen som sprang första sträckan för Mason, tappade stafettpinnen i första kurvan. Han sprang tillbaka och plockade upp den, men det var ju förstås kört. Han var helt förtvivlad. Jag tror inte han nånsin tappar den igen. Precis som Christian inte har tjuvstartat efter tävlingen i Kalifornien där han skulle kvalificera sej för distriktmästerskapet.
2 kommentarer:
Hälsa honom från farfar att han kanske borde springa 5 000 m. 17 år gammal med 79 deltagare i åldrarna 17 - 21 år vann farfar ett 5 000 m lopp i Umeå. Anlagen kan finnas och det är bara jobbigt i början av loppet. När man sen i slutet ligger tvåa, så vet man att man kommer att vinna i spurten.
Ha, ha.
På höstsäsongen sprang han just 5000m i Cross Country. Bara för att hålla sej i form.
Skicka en kommentar