söndag 8 juni 2014

Några funderingar med anledning av prinsessan Leonores dop.





Kollade på svenska prinsessdopet. Det tog ungefär en halvtimme att se hela programmet tack vare fastforward. Har numera ganska svårt med religiösa ceremonier. Hur kommer det sej att vi håller på med sånt här i vårt s.k. moderna samhälle? Och det samma dag som jag läst att 40 % av amerikaner tror att världen skapades för tio tusen år sen. Sen tycker jag ibland också att det är nåt lite töntigt med det kungliga svenska hovet. Kommer ihåg hur, när jag jobbade på hovet, det kändes lite nervöst när jag presenterades för gamla kungen den första gången. Det var lätt att känna vördnad och respekt för honom. Det grundades kanske på hans långa liv med alla erfarenheter, och på hundratal år av traditioner. Likaså prins Bertil, prinsessan Lillian och de andra äldre i kungafamiljen. Även om man hade helt klart för sej att de i grund och botten var helt vanliga människor. Jag blev dock nästan illamående när jag såg ett fåtal andra, som behandlade de kungliga, inklusive små barn, som om de verkligen hade annorlunda blod i kroppen. Tänker först och främst på min närmaste chef, en hovfurir som sedan ung hade jobbat på ett eller flera herresäten i Skåne. Det var som att se en svart betjänt i en gammal hollywoodfilm om livet i den gamla amerikanska södern.
När dåvarande kronprinsen kom på besök till Sofiero, kändes han som en vanlig kille, som mest tyckte om att festa med goda vänner.  Jag var inte den enda av personalen som imponerades av hur han, när Gustav VI Adolf dog, plötsligt ändrades till en mycket mer seriös person, som kände allvaret av ämbetet. Numera tycker jag det är svårare att ta kungafamiljen på helt allvar. Kanske kan man skylla på skvallerblaskorna (läs Expressen, Aftonbladet och numera också Sveriges TV). Räkna mej inte bland republikanerna, men det är svårt att inte undra hur länge det svenska hovet varar.


Kan inte låta bli att lägga in ett foto från 1973. Ja, det är faktiskt jag som står till höger om vagnsdörren.

  

2 kommentarer:

Bertil sa...

Jag tänker försöka vara kortfattad, men har alltid svårt för det.
Dopet är fortfarande en mycket vanlig ceremoni här i Sverige. Jag antar även i USA.
Jag tror den har ett ganska stort värde. Den samlar släkt och vänner, som får veta vad den nye släktingen eller vännens barn heter. Man träffas, pratar, berättar o.s.v. något som annlars kanske alltför sällan sker. Man t.o.m. reser för att kunna vara med och barnet får lite presenter, från givaren kanske för första o sista gången.
Ritualen i kyrkan ses nog mer som ett skådespel numera. Prdästerna här försöker med en massa nya "grepp". De dansar vid dopet (inte vid kungliga dop) eller hittar på något annat. Bibelns Gud vet jag ingen som tror på. Däremot ritualen, seden, fotona som tas. Man har trevligt.
Det tycker jag är bra. Skynd bara att jag numera inte kan delta då det sker på annan ort. Jag reser ingenstans längre.
Kungliga dop, det som publiceras, blir naturligtvis "långrandiga" i kyrkan, men det är så många vill ha det. Låt oss bara hålla på.

Texasfrun sa...

Victoria är nog hoppet för den svenska monarkin. Är faktiskt förvånad över hur kompetent hon är. Jag tror hon får bli kvar, folk gillar henne och hon är en frisk fläkt jämfört med kungen. Är dock inte för monarki själv, tycker inte att det känns rätt på något enda sätt.