Resväskan är hemma!

Jo, det är verkligen sannt. Den kom fram i kväll.
Bokade just resan till Amherst för 17. Han åker dit den 21:a oktober.. Och med United!!!!! Inte Delta den här gången, gudskelov!!!

Mer om Delta

Nu står det på Delta Airlines web site att dom ska leverera resväskan mellan 8 på morgonen och 8 på kvällen 3:e oktober. Enda problemet är att i dag är det den 4:e, och klockan är nästan halv elva på kvällen.

Hurra för Delta - inte!

Resväskan kom äntligen fram till Washington University – efter att 17 redan åkt hem. Vi får se hur lång tid det tar innan vi får se den hemma.

Delta Airlines – kan det bli värre?

Nu är 17 på flygplanet, på väg tillbaka till Los Angeles. Ringde Delta för att låta dom veta, och för att få bagaget vidarebefordras hem. ”Nej, du måsta vänta på telefon medan jag ’undersöker’ – annars kommer det in ett annat samtal, och då kan jag inte undersöka”.
Fem minuter senare – samma gamla information. ”Ring senare i kväll!” Men jag vill inte ringa. Allt jag vill är att få bagaget. ”Kan nån ringa mej när ni vet nånting?” Nej det går inte. Så jag ringer väl i kväll, och när jag sen får samma information, ringer jag ’Corporate Headquarters’ i morgon. Har inga större förväntningar.

Uruselt, Delta Airlines!!!

Så Delta lovade att bagaget skulle levereras nån gång mellan klockan 8 på morgon o 8 på kvällen. Både 17 och jag ringde några gånger och försökte få lite mera information, men det var föga värt. Sen blev klockan 8, och ingen resväska. ’Den kommer före klockan 10’., Det gjorde den förstås inte. 17 köpte ju en tshirt och en jacka, så han klarade dagen. Men han spelade både ultimate frisbee och football, så han blev ju svettig. Han skaffade inga andra grejor, för dom hade ju lovat....... Nu är alla kläder svettiga, ingenstans att tvätta dom, och klockan 9 på morgon har han en intervju. Nåja, dom kommer väl att komma ihåg honom.
Ytterligare en anledning att tycka illa om företag som flyttar sina ’customer service call centers’ till Indien, Fillipinerna, etc. Har redan flyttat alla konton från Washington Mutual Bank av samma anledning. Det är för jäkligt när man vet mer än dom man ringer för att få information. Svårt nog att bara förstå dom. Flyger aldrig mer med Delta, det är säkert.

Delta Airlines – ALDRIG IGEN!

Klockan är tio i St. Louis – fortfarande inget bagage. Det ska levereras nån gång mellan åtta på morron och åtta på kvällen. Vilken underbar service! Ringde för att få reda på hur 17 kan få tillbaka pengar för sånt han behöver innad dess. Snackade med nån kille i Indien, som knappt förstod engelska. Om bagaget kommer fram inom 24 timmar från framkomsten bryr dom sej helt enkelt inte. Det ska bli en väldigt kall dag i helvetet innan vi använder Delta igen – även om dom andra antagligen fungerar likadant.

Sömndepriverad II

Det har varit ett par ganska jobbiga veckor. Förra veckan hade en storpamp kallat till möte på tisdag morgon, och då fick man ju bara acceptera, även om det betydde att jag jobbade 18 timmar den dan. Resten av veckan var man mest som en zombie.
Sen kom då den här veckan. 17 skulle åka till Washington University in St. Louis på torsdag. Fram till tisdag trodde han att han skulle åka på fredag. Det betydde att alla läxor för torsdag och fredag måste klaras av på tisdag. Sen var det också två tentor som han måste ta på tisdag och onsdag i stället for torsdag och fredag. Har han ju inget ’free track’, som annars skulle användas för sånt. Sen var det också en uppsats som skulle skrivas för att ansöka till ett besöksprogram till Reed College, nummer ett på favoritlistan. Slutresulatet var faktisk ganska bra, vilket är otroligt med tanke på hur trött han var. När jag gick till sängs klockan två på onsdagsmorgon, var han fortvarande vaken och försökte ’finish’ allt hemarbete för torsdag och fredag. Sen väckte jag honom klockan sex, när jag åkte till jobbet. Inte konstigt att han somnade i en klass, och öppnade ögonen för att se alla titta på honom. Sen var det dags för back-to-school night på onsdagskväll. När vi sen kom hem, var det meningen att 17 skulle ha alla kläder för resan färdiga för att packas. Jaså, var allting fortfarande i hans ’dirty clothes hamper’? Då var det bara att börja tvätta kläder (vid tiotiden på kvällen). 17 var så trött att han inte visste skillnaden mellan höger och vänster, så han var inte mycket hjälp. Jag gick till sängs klockan två, frugan vid tre. Sen fick jag vakna klockan 4, för att skjutsa honom till flygplatsen. Kom hem och sov till halv tolv.
17 hade inte mycket tid att byta plan i Salt Lake City, och eftersom flygplanet var sent, var nästa flygplan redan kart för avgång. Tursamt nog lät dom 17 och ett par fler passagerare komma med. Så kom han då fram till St. Louis. Bagaget bestämde sej för att åka till Cincinnati. Förhoppningsvis har det levererats vid det här laget. Vi har ingen aning, eftersom 17 aldrig hör av sej när han är borta. Han kommer inte att förstå hur det känns innan han har egna barn i universitetsåldern. Hoppas att han tycker om universitetet.
I morgon har vi ett möte med hans ’college counselor’. Ska bli intressant.
14 passade på att bli 15 i tisdags. Anordnar bowlingparty för tjugo kompisar nästa helg.
Av nån konstig anledning börjar jag få för mej att livet i Sverige är bra mycket enklare än i USA. Och det har tagit över trettio år att lista ut det!?

Valet

Har hopp att regimändringen i Sverige kan bli en bra sak, samtidigt som jag befinner mej ganska långt till vänster i USA. Antingen är det en otrolig skillnad mellan det politiska spektrumet (spektrat?) i Sverige och USA (det vet jag ju faktiskt redan), eller också vet jag för lite om svensk politik. Kanske båda?

Politik

Valet ser ut att gå alliansens väg. Man känner sej ganska ovetande till vad det betyder. Efter trettitvå år i USA hjälper det inte hur mycket man än läser svenska tidningar på webben varje dag. Man vet helt enkelt inte hur det är att bo i Sverige. Däremot vet man helt klart vilken oerhörd katastrof det är för USA och resten av världen att ha republikanerna vid makten i USA. Och sen har vi ju Arnold i Kalifornien. Man undrar ibland hur sånt kan hända.

Cirque du Soleil

Besök i går till Claremont McKenna College. 17 tyckte om det mesta, speciellt maten. Försöker ju göra listan mindre, men i stället växer den bara. Just nu består den av över 20 universitet. I dag far vi på en presentation för Johns Hopkins University. Dom är ännu inte på A-listan.
14 spelade basket i går med ett nytt lag. Har inte sett honom spela på ett par månader. Passningsspelet imponerade. Han fejkar sina passningar så bra att medspelarna inta alltid är redo.
Cirque du Soleil i kväll! Det ska bli jättekul.

Sömndepriverad!

Brevbäraren var just här med posten. 13 brev eller annat från olika colleges för 17, och 4 räkningar för oss.
Äntligen är det fredag! 14s skola börjar 6.45 på morgonen, 17 börjar klockan 8, och jag jobbar 2-11. Båda måste skjutsas till skolan, eftersom dom annars måste vakna mitt i natten. Även om frugan skjutsar 14, och hur man än vänder på pusselbitarna får man inte en bild med tillräckligt sömn. På lördag får man sova! Aj sjutton – i morgon kör vi till Claremont College för ett besök. Måste vakna vid sextiden som vanligt.

Skottlossning

Skottlossning med dödligt resultat vid skolan där 14 skulle ha gått. Då känns det bra att vi lyckades flytta honom till en annan skola.

Universitetsansökan - American style

Att välja universitet är en helt annan process i USA än i Sverige. 17 går nu sista året i high school, och vi närmar oss det crescendo som består av att äntligen skicka in ansökningar, fylla i massor av blanketter för ekonomiska bidrag, och sen vänta på att få höra Ja eller Nej från skolorna.
Eftersom 17 har haft väldigt bra resultat på diverse standardiserade test, har han blivit bombarderad av broshyrer från minst hundra olika college med början för ungefär två år sen. (det har blivit så mycket att brevbäraren undrade) Och sen att välja.........och hoppas att i slutet av processen också bli vald...........
Vi har två listor. 17s favoritlista består av, i ungefärlig prioritetsordning, Reed College i Portland, Oregon, Washington University in St. Louis, University of Chicago, Carleton College i Northfield, Minnesota. Min lista består av ett femtiotal olika universitet, som all är bra. Problemet är att 17 inte får ta bort en skola från listan utan att förklara varför, och då måste han ju ta tid från datorspel och dylikt.
Antalet timmar som gått åt till denna process är oräkneliga, och det återstår många till. Läsa broshyrer, söka information på internet, begära mer information, gå på intervjuer, informationsmöten, besöka olika skolor. I fjol åkte vi till Stanford, Berkeley, UC Santa Cruz, och i år har vi varit på USC. Claremont College står på schemat för lördag. Många använder semestern för att flyga omkring och besöka skolor, och det kan ju bli ganska dyrt. 17 har ju fördelen att han tillhör en minoritet (och at than är väldigt smart). Många skolor skulle bli fulla av vita studenter med rika föräldrar, om dom inte jobbade hårt på att rekrytera medlemmar av olika minoritetsgrupper. Hittills har 17 besök planerade till Amherst College, Swartmore College och Washington University in St. Louis. Alla tre betalar för hela besöket, inkluderande flygbiljetten. Vi väntar fortfarande på att få höra från några andra skolor med liknande program.
Och sen var det uppsatsen...........att i fem hundra ord föklara varför just du borde bli vald att gå på en skola. Nu finns det nåt som heter ’Common Application’, vilket betyder att man kan använda samma ansökan till de flesta universiteten. Men vänta...........inte så snabbt........man måste sen skicka ett supplement till varje skola, ofta med en, eller två, eller tre fler kortare uppsatser.
Många föräldrar skickar sina ungdomar på kurser.......för att lära sej ta test, för att lära sej att skriva uppsatser, för att lära sej hur man beter sej på intervjuer.......det verkar vara en hel industri. Sen finns det ju dom som helt enkelt betalar nån annan att skriva uppsatsen. Förhoppningsvis märks det.
Dom första ansökningarna ska vara inne i November. Innan dess måste man prata med lärare angående rekommendationer, ge dom blanketter med kuvert för att skicka till alla skolor man ansöker till, ge formulär till skolan för att rapportera betyg. Sen måste man ha dom flesta av resten av ansökningarna inne före årslutet. Sen väntar man, medans man måsta fylla i skatte deklarationen tidigt, så att man kan skicka en kopia till skolorna.
I början av april får man sen veta vilka skolor (förhoppningsvis) man har kommit in på, och sen måste man svara före första maj. Svaret kommer ju mycket att styras av hur mycket skolan ger i stipendium. Kostnaden per år ligger mellan 40 och 50 tusen dollar för dom flesta skolorna. Helt otroligt! Sen har man då en sommar för föräldrarna att försöka förstå att deras lilla baby är färdig att flytta hemifrån. Men det är en annan historia...........................

Basketball

Fjortonåringens (i fortsättningen kallad 14) liv har dom senaste två, tre åren handlat mer och mer om basketball. Både han och sjuttonåringen (i fortsättningen kallad 17) spelade ju på skollaget i Mirman varje år, men det var ju inte precis en skola där sport var prioriterad. Sen deltog dom ju i en sommarliga varje år på YMCA sen dom var 7-8 år, plus ett annat basket-läger med början ett år eller så senare. Efter ett par år började vi snabbt se att 14 faktiskt har talang för basket (och idrott i allmänhet). Svårt att förstå var det kommer ifrån, men det är i alla fall där. Han provade på ett ’traveling team’ när han var åtta, men valde själv att hoppa av efter en säsong. På sommaren 2005 ville han åka till ett mer allvarligt basketläger, så vi tillbringade en vecka i Palo Alto. 14 spelade basket på Stanford University hela veckan, medan 17 och jag passade på att besöka Stanford, University of California at Berkeley och UC Santa Cruz. (det är ju snart dags för honom att välja college). Där fick 14 se at than inte hade nån svårighet att hänga med, och det hjälpte nog också att hans lag vann deras åldersgrupp. Väl tillbaka från Stanford var det dags för det årliga (och sista) sommarlägret på YMCA. Där var det en coach som värvade honom till sitt lag. Laget hade minst sagt växlande framgång, men 14 lärde sej en hel del. I juni i år fick han en chans att vara med på det veckolånga ’Adidas Junior Phenom 150’ lägret, där ungefär 300 14-15 åringar samlades från hela USA. 14 fick nu se en helt annan nivå av spel (och längd! – det var kanske 25-35 killar som var kortare än han är). Det vimlade av ’scouts’ för olika college, och bevakades också av ESPN.
Sen är det ju också dags för 14 att börja high school. Vi kollade in katolska skolor, eftersom dom har väldigt bra sportprogram. Han blev antagen på den vi bestämde oss för, men när vi gick för att registrera honom, kändes det helt enkelt inte ’rätt’. Sen fick vi veta att det går att få tillstånd att gå på Calabasas High School, som ligger i ett annat skoldistrikt, med helt annan kvalitet på skolor. Några dagar senare var allt klart för honom att gå där. Om man sen vill spela basket på skollaget, måste man deltaga i deras basketläger på sommaren. Det skulle vara tre dagars träning per vecka, med matcher en del lördagar. I sex veckor blev det i stället fem dagars träning, och matcher varenda lördag, plus en del söndagar. Frun satte en hel del mil på bilen, för att inte nämna all tid som gick åt. Nåja, 14 hade kul, och det var ett bra sätt för honom att lära känna en massa killar innan skolan börjar. Det äventyret börjar på onsdag, så nu är det slut med att sova på morgonarna.