Att välja universitet är en helt annan process i USA än i Sverige. 17 går nu sista året i high school, och vi närmar oss det crescendo som består av att äntligen skicka in ansökningar, fylla i massor av blanketter för ekonomiska bidrag, och sen vänta på att få höra Ja eller Nej från skolorna.
Eftersom 17 har haft väldigt bra resultat på diverse standardiserade test, har han blivit bombarderad av broshyrer från minst hundra olika college med början för ungefär två år sen. (det har blivit så mycket att brevbäraren undrade) Och sen att välja.........och hoppas att i slutet av processen också bli vald...........
Vi har två listor. 17s favoritlista består av, i ungefärlig prioritetsordning, Reed College i Portland, Oregon, Washington University in St. Louis, University of Chicago, Carleton College i Northfield, Minnesota. Min lista består av ett femtiotal olika universitet, som all är bra. Problemet är att 17 inte får ta bort en skola från listan utan att förklara varför, och då måste han ju ta tid från datorspel och dylikt.
Antalet timmar som gått åt till denna process är oräkneliga, och det återstår många till. Läsa broshyrer, söka information på internet, begära mer information, gå på intervjuer, informationsmöten, besöka olika skolor. I fjol åkte vi till Stanford, Berkeley, UC Santa Cruz, och i år har vi varit på USC. Claremont College står på schemat för lördag. Många använder semestern för att flyga omkring och besöka skolor, och det kan ju bli ganska dyrt. 17 har ju fördelen att han tillhör en minoritet (och at than är väldigt smart). Många skolor skulle bli fulla av vita studenter med rika föräldrar, om dom inte jobbade hårt på att rekrytera medlemmar av olika minoritetsgrupper. Hittills har 17 besök planerade till Amherst College, Swartmore College och Washington University in St. Louis. Alla tre betalar för hela besöket, inkluderande flygbiljetten. Vi väntar fortfarande på att få höra från några andra skolor med liknande program.
Och sen var det uppsatsen...........att i fem hundra ord föklara varför just du borde bli vald att gå på en skola. Nu finns det nåt som heter ’Common Application’, vilket betyder att man kan använda samma ansökan till de flesta universiteten. Men vänta...........inte så snabbt........man måste sen skicka ett supplement till varje skola, ofta med en, eller två, eller tre fler kortare uppsatser.
Många föräldrar skickar sina ungdomar på kurser.......för att lära sej ta test, för att lära sej att skriva uppsatser, för att lära sej hur man beter sej på intervjuer.......det verkar vara en hel industri. Sen finns det ju dom som helt enkelt betalar nån annan att skriva uppsatsen. Förhoppningsvis märks det.
Dom första ansökningarna ska vara inne i November. Innan dess måste man prata med lärare angående rekommendationer, ge dom blanketter med kuvert för att skicka till alla skolor man ansöker till, ge formulär till skolan för att rapportera betyg. Sen måste man ha dom flesta av resten av ansökningarna inne före årslutet. Sen väntar man, medans man måsta fylla i skatte deklarationen tidigt, så att man kan skicka en kopia till skolorna.
I början av april får man sen veta vilka skolor (förhoppningsvis) man har kommit in på, och sen måste man svara före första maj. Svaret kommer ju mycket att styras av hur mycket skolan ger i stipendium. Kostnaden per år ligger mellan 40 och 50 tusen dollar för dom flesta skolorna. Helt otroligt! Sen har man då en sommar för föräldrarna att försöka förstå att deras lilla baby är färdig att flytta hemifrån. Men det är en annan historia...........................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar