lite av vardagen

Dåligt med bloggandet på ett tag. Inte så mycket som händer. Sommarvärmen har kommit, med 30 grader eller mer dom flesta dagarna. Mest sol, och då och då en hel del åska. På delar av tomten har ogräset vunnit. Lyckades aldrig komma i kapp efter ryggontet stoppade mej i några veckor. När det sen blir +30 eller mer, har jag svårt för att jobba speciellt mycket utomhus.

Christian for till Hilton Head, South Carolina i en dryg vecka med flickvännen och hennes familj. Nu är han tillbaka och löpträningen har startat igen. Vi har försökt hitta en tränare att jobba lite med honom över sommaren. Den vi har på gång tävlar i USA-mästerskapen den här veckan. Det beror mest på hur det går för henne där. Går det bra så får hon nog för mycket att göra resten av säsongen.

Han letar fortfarande efter ett jobb, men det verkar svårt. Mattias har gett upp. Han är ju bara här till slutet på augusti.

Sen är det dags för collegebesök. Christian har det inte lika bra som Mattias. Mattias hade ju testresultat som gjorde att många olika college betalade alla kostnader för hans besök. Vad det gäller Christian besöker vi därför några i Ohio eller närstaterna, för att se vad han tycker om, dvs storlek, miljö (land, stad) och sånt. När det sen blir allvar får vi väl ordna besök till några möjliga favoriter längre bort.

Vi verkar vara väldigt annorlunda!

Ja, egentligen tycker nog vi att det är alla våra grannar som är konstiga. Förra året var vi lite dåliga på att äta utomhus. I år har vi bestämt oss för att det ska bli bättre. I eftermiddags blev det några sorters ost, bröd, crackers, päron och lite rödvin. Underbart! Den enda gången vi ser våra grannar i deras trädgårdar är när dom är ute och donar med trädgårdsarbete. Varför gör dom då det om dom inte passar på att njuta av det hela? Just nu ligger en fläskfile på grillen.

Sport, sport och mera sport!

Det var väl lika bra att vi inte kunde se Sverige-Danmark på tv. Om en halvtimme blir det i stället Detroit-Pittsburg i Stanley Cup, med 8 svenska spelare för Detroit. Och sen Robin Söderling i morgon, men där vore det ju otroligt om det blir annat än förlust.

Ett snöpligt slut på friidrottssäsongen

Friidrottssäsongen avslutades i förra veckan med regionala tävlingar, kvalificering på onsdag, och finaler på fredag. Från distriktstävlingen veckan före, hade Christian kvalificeraty sej på 400 meter individuellt, och också på 4x200, 4x400 och 4x800. Eftersom det är en jäkla massa springande, hade Christian, liksom en lagkamrat (Jordan) med samma schema, bestämt sej för att bara springa stafetterna. Dom hade ganska små chanser att gå vidare till fredagens finaler på 400, så dom tyckte det var bäst att koncentrera sej på stafetterna. På 4x800 skulle Mason klart gå vidare till tävlingen nästa vecka för hela Ohio, på 4x400 hade dom en hyfsig chans, medan 4x200 knappast skulle hända. Jordan hade pådragit sej en lätt skada några dagar tidigare, men allt verkade bra i onsdags. Christian sprang första sträckan på 4x800, och hade det varit ett individuellt lopp, skulle det blivit nytt skolrekord. Sen såg Jordan bra ut i ca 25 meter, men sen gick det bara utför. Skadan kom snabbt tillbaka, och när han gav upp stafettpinnen var dom på åttonde plats. Eftersom dom fyra bästa går vidare var det kört. Tillsammans med Christian är han också den starkaste i laget, så med reserven lyckades dom bara kvala in till fredagen på 4x400. Då blev det sen bara en sjundeplats. Bättre lycka nästa år!