Som min syster
Ann-Christin sa, 2017 har varit ett jävla skitår. Det började i mars, när min
svärmor Mae dog efter en lång kamp mot Alzheimer, just när jag gjorde mej redo
för att resa till Sverige för min pappas nittioårsdag. Vid ungefär samma tid
fick vi veta att min mamma hade drabbats av strupcancer. Tillsammans med
Mattias och Christian fick vi tillfälle att spendera lite tid med mamma och
pappa. Sen gick det ganska snabbt utför för mamma, och hon somnade in den 19
juli. Tillbaka till Sverige i augusti för begravningen. Sen var det pappas tur.
Han somnade natten till 30 december för att inte vakna igen. Så nu blir det en
Sverigeresa igen om ett par veckor. Sen måste det tilläggas att Ann-Christin
förlorade sin älskade Athena tidigare i år. Al Jarreau dog i februari.
Hans-Rune Karlsson, som var en underbar körledare, om än inte en perfekt
människa, dog i början av året. Nu är det bara två och en halv timme kvar av
året, så det kan väl inte hända så mycket mer. Javisst ja, sen fick vi en
president som heter Trump.
söndag 31 december 2017
söndag 24 december 2017
En lite annorlunda julafton
Sen jag flyttade
till USA har ju julfirandet flyttat till juldagen. Även när vi skapade vår egna
tradition med svenskt julbord, blev det ju i mellandagarna eller efter nyår så
att så många som möjligt av våra vänner skulle kunna komma. På julafton blev
det mest en vanlig middag, om än kanske lite extra lyxig. I år åkte frun till
Los Angeles för att fira jul med hennes pappa, eftersom det är hans första jul
utan hans fru, som avled i våras. Så vad skulle jag då äta i dag? Jo, jag kom
ihåg att IKEA har räkor i skal. Det kan ju vara värt 15 minuter i bilen. Tja,
varför inte köpa en burk inlagd sill, även om IKEAs version aldrig varit min
favorit. Så först lite inlagd sill med potatis, öl och nubbe (efter två
Sverigeresor i år finns det ju att välja på). Följt av räkor med prästost på
franskbröd med en välkyld chardonnay. Där satt jag och skålade med gubben som
syntes i reflektionen i köksfönstret. När man sitter ensam en sån kväll blir
det lite vemodigt när man tänker på de många som nästan alltid är ensamma. I morgon
blir det julmiddag med yngste sonen. Om ni som jag älskar körmusik är det värt
att se programmet nedan, som jag tittade på under middagen, om ni kan överse med det supertöntiga
programledarmanuset.
söndag 2 april 2017
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)