Det har varit ett par ganska jobbiga veckor. Förra veckan hade en storpamp kallat till möte på tisdag morgon, och då fick man ju bara acceptera, även om det betydde att jag jobbade 18 timmar den dan. Resten av veckan var man mest som en zombie.
Sen kom då den här veckan. 17 skulle åka till Washington University in St. Louis på torsdag. Fram till tisdag trodde han att han skulle åka på fredag. Det betydde att alla läxor för torsdag och fredag måste klaras av på tisdag. Sen var det också två tentor som han måste ta på tisdag och onsdag i stället for torsdag och fredag. Har han ju inget ’free track’, som annars skulle användas för sånt. Sen var det också en uppsats som skulle skrivas för att ansöka till ett besöksprogram till Reed College, nummer ett på favoritlistan. Slutresulatet var faktisk ganska bra, vilket är otroligt med tanke på hur trött han var. När jag gick till sängs klockan två på onsdagsmorgon, var han fortvarande vaken och försökte ’finish’ allt hemarbete för torsdag och fredag. Sen väckte jag honom klockan sex, när jag åkte till jobbet. Inte konstigt att han somnade i en klass, och öppnade ögonen för att se alla titta på honom. Sen var det dags för back-to-school night på onsdagskväll. När vi sen kom hem, var det meningen att 17 skulle ha alla kläder för resan färdiga för att packas. Jaså, var allting fortfarande i hans ’dirty clothes hamper’? Då var det bara att börja tvätta kläder (vid tiotiden på kvällen). 17 var så trött att han inte visste skillnaden mellan höger och vänster, så han var inte mycket hjälp. Jag gick till sängs klockan två, frugan vid tre. Sen fick jag vakna klockan 4, för att skjutsa honom till flygplatsen. Kom hem och sov till halv tolv.
17 hade inte mycket tid att byta plan i Salt Lake City, och eftersom flygplanet var sent, var nästa flygplan redan kart för avgång. Tursamt nog lät dom 17 och ett par fler passagerare komma med. Så kom han då fram till St. Louis. Bagaget bestämde sej för att åka till Cincinnati. Förhoppningsvis har det levererats vid det här laget. Vi har ingen aning, eftersom 17 aldrig hör av sej när han är borta. Han kommer inte att förstå hur det känns innan han har egna barn i universitetsåldern. Hoppas att han tycker om universitetet.
I morgon har vi ett möte med hans ’college counselor’. Ska bli intressant.
14 passade på att bli 15 i tisdags. Anordnar bowlingparty för tjugo kompisar nästa helg.
Av nån konstig anledning börjar jag få för mej att livet i Sverige är bra mycket enklare än i USA. Och det har tagit över trettio år att lista ut det!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar