Iphone

Jag har anslutit mej till det moderna samhället, dvs jag har slutligen skaffat en ’smart’ mobil. Experimenterade med att göra olika ringtoner. Valde en av de mest välskrivna och vackra sånger jag känner. ’Kom’, med Peter Lundblad. Så nu får jag nåt lite tjockt i halsen varje gång telefonen ringer.  

 

Några tankar kring Peter Lundblad.

Det har blivit över ett år sen jag skrev på bloggen, och när det nu blir av igen, så är det av en sorglig anledning. Till frukosten i morse kollade jag som jag alltid gör på svenska tidningar. Det första jag ser är att Peter Lundblad har dött. Peter som gick klassen under mej på Ribbyskolan i Västerhaninge. Vi sjöng tillsammans i skolkören och kyrkokören. Jag såg ett av hans första företrädande med Tommy Larsson och en trummis som jag inte kommer ihåg namnet på, i Ribbyskolans aula. Jag kände hans föräldrar väl, eftersom hans pappa Gustav och min pappa var medlemmar i Västerhaninge Lions Club. Kommer fortfarande ihåg Gustavs entusiasm när han sålde julgranar som klubben gjorde varje år för att samla in pengar. Gustav stammade, ibland svårt, men det stoppade honom aldrig. Peter och jag och några andra hjälpte till att servera vid Ladies’ Night på Årsta slott ett år. Vi var ju inte precis bästa kompisar, men sågs här och där. Alltid glad, vänlig, trevlig. När jag flyttade till Los Angeles 1974 tappade vi förstås all kontakt, som jag ju egentligen gjorde med de flesta. Första gången jag kom tillbaka till Sverige stötte jag på hans mamma utanför NK. Hon sa förstås att jag måste komma med hem och hälsa på Gustav. En trevlig stund med lite kaffe och kakor. Jag började höra om Peters musik, köpte några skivor. Sen kom Ta mej till havet. Som min syster spelade på hennes makes begravning. För några år sen hittade jag Peter på Facebook. Följde honom. Utbytte kommentarer. Några emails. Kom på att vi tänkte ganska lika om det mesta. Ibland tänker jag på hur det skulle vara att flyttade tillbaka till Sverige. Vilka gamla vänner man skulle vilja återuppta bekantskapen med. Peter stod högt på den listan. Men så blir det alltså inte. Sista året har en del saker fått mej att undra hur det stått till. Han sålde den älskade båten. Jag undrade vad som skulle fått honom att ge upp utflykterna till sjöss med barnen. Andra kommentarer om hälsan. Och då chocken i morse. Tänker på Gunilla och de unga barnen. Det blev lite tårar några gånger i dag. En väldigt gedigen, fin människa har gått bort. Alldeles för tidigt. Jag tror ju inte på ett liv efter detta. För Peters skull hoppas jag att jag har fel. Vet att han inte önskade nåt mer än att se pappa Gustav igen. Gustav som inte bara var hans pappa men också hans bästa vän.

Birgittakören

Fotot togs inför Birgittakörens USA-resa. 1971? Hjälp gärna med namn. Kommer ihåg Han-Rune och Kerstin Karlsson, Eva Brundin, Limpan Lindblad, Ann-Christin Lehman, Inger Hansson, K G Waern.

 

Helen Sjöholm and Björn Skifs - När du älskar

Råkade hitta den här låten. Musik och ord av Peter Lundblad, som gick klassen efter mej på Ribbyskolan.

Nobody better!

Raul Midon

Lyssna och se! Och njut!

From the documentary "Playing For Change: Peace Through Music".

Lite mer Alex Acuna, denna gång med diverse vänner

Alex Acuna

För många år sen njöt jag några kvällar på The Baked Potato i North Hollywood av att lyssna på ett band, Koinonia, som bestod av några av dom allra bästa jazzmusikerna i Los Angeles, bl.a Alex Acuna. Hittade hans hemsida, som ledde mej till det här (och ni som bor i Stockholm kan lyssna på honom på Fashing i mars):

Niels-Henning Ørsted-Pedersen, Ulf Wakenius, and Jonas Johanson playing at the Subway Club in 1999

Toots Thielemans - still going strong

Toots Thielemans sågs ofta i svensk TV på sextitalet, och jobbade mycket i Sverige, bodde också där ett tag tror jag. När vi bodde i Los Angeles gick vi och lyssnade på honom ett par gånger på en jazzklubb. Hmmmm, det verkar som om jag slutligen kommit på en fördel med LA.

Efter ett slaganfall spelar han inte mycket gitarr, utan ägnar sej nästan helt åt munspelet. Han turnerar och uppträder fortfarande, 86 år ung.

Jeff Beck med Tal Wilkenfeld på Eric Claptons Crossroads 2007 i Chicago

Döda soldater och grillning

I dag är det helgdag, Memorial Day, för att hylla alla döda soldater. Själv håller jag med Jimmy Carter:

War may sometimes be a necessary evil. But no matter how necessary, it is always an evil, never a good. We will not learn how to live together in peace by killing each other's children.

Vi firar Memorial Day på det typiska sättet, dvs vi grillar mat utomhus. Vi skulle få åska med möjlighet till stort hagel och starka vindar. Än så länge har vi bara sett lite vind. Det andra börjar väl när vi ska grilla. Sen ska vi på utomhuskonsert, eftersom frun sitter i styrelsen for Blue Ash Symphony. Tror knappast dom tar chansen att hålla det utomhus som planerat.

Andrea Boccelli

Vi fick just veta att vår vän Nita ska sjunga med Andrea Boccelli på några föreställningar. Jättehäftigt! Hoppas vi får en chans att se en show. Vet inte än var eller när föreställningarna är.