söndag 31 december 2006
2006 nästan slut!
Så är då 2006 nästan slut. 17 har flera college-ansökningar som måste skickas in online före 1sta januari. Han verkar jobba bäst när han är 'under pressure'. 15 spelar just nu med skollaget i en turnering. Hittills har dom vunnit alla tre matcher. I morgon har dom träning 8-9, sen måste dom vara tillbaka klockan 5 för en match som börjar klockan 6. Efter matchen måste dom hjälpa till med turneringen 7-9. Gissa vem som är chaffeur hela dagen?Själv har jag inte hört nåt officiellt om flyttet till Mason, Ohio, även om min chef har sagt att det är klart. Det finns ju alltid en liten gnutta tvivel innan man får officiellt besked. Jag skyndar ändå inte på dom, eftersom vårt liv blir lättare ju senare det händer. Vi ser ändå fram emot ett spännande 2007, med mycket nytt, och önskar alla som läser det här ett Underbart Gott Nytt år!
söndag 24 december 2006
Julafton
Känns inte precis som jul. Bara för att man är äldre? Frun gav sej iväg tidigt för lite julklappsköp i sista minuten. 15 lagade våfflor som vanligt på söndag, och sen for jag till några affärer för att skaffa grejer till middag. Till förrätt hade vi en variant på räkcocktail med löjrom, tillsammans med lite champagne. Till huvudrätt var det benfri prime rib med svampsås, färsk sparris och timjan-rostad potatis, serverad med Chateau St. Jean Merlot. Lite, lite korksmak, men inte mer än att vi kunde stå ut med det. Nu efter middan sitter frun och tittar på video som jag tog för att visa hur Mason ser ut. Innan vi går till sängs sätter jag in julskinkan i ugnen. Sätter timern så att ugnen startar tidigt på morgonen. Det tar ju 6-7 timmar. Jag kommer ihåg att skinkorna i Sverige brukar vara 3-5 kg, Vår skinka i år väger 17.6 lbs, så det blir väl ungefär 8 kg. Ändå ser den inte större ut än vad jag kommer ihåg från när jag var barn. Det blir ingen gravlax i år. Kom inte ihåg förrän det var för sent. Däremot blir det ju glögg som vanligt. Nu är videon från Mason slut, och hon tittar på 15s basketmatch från i går. Hans lag spelade i en turnering, och dom tog sej till finalen. Där förlorade dom mot ett lag som dom tidigare slagit med över 20 poäng. Den här gångem förlorade dom med två efter att ha legat under med 18! Dom gav medaljer för All Star Team, och även om 15 inte ville visa det, tyckte han nog om att han fick en. I morgon firar vi som vanligt jul hos mormor och morfar. Till alla vänner när och fjärran önskar vi en riktigt God Jul!
fredag 22 december 2006
Mason, Ohio, here we come!?
I dag fick jag veta att det bara är en formalitet som saknas innan jag kan säja med säkerhet att jag får jobbet i Mason. Jag ska visst få ett samtal från HR i morgon eller fredag. Då blir det dags att göra sej av med en massa skräp som vi har samlat ihop under trettio år. Har en grej legat i garaget i tio år, kanske till och med tjugo, betyder det väl att man borde göra sej av med den. Hoppas attt jag kan vänta med flyttet tills februari. Får se.
torsdag 21 december 2006
EKG-resultat
Max från Dr. Kleinman's office ringde i går för att låta mej veta att resultatet från mitt EKG test var bra. Inga problem. Insåg efteråt att jag inte riktigt vet vad det betyder. Skickar en email för att få lite mer information
måndag 18 december 2006
Umepojk i Mason, Ohio??????
Ja, det ser faktiskt ut så. Jag får veta säkert om några dagar, men det ser faktiskt ut som om vi flyttar till Mason, Ohio.
Senaste gången vi var på besök i Sverige, insåg vi hur lite vi tycker om att bo i Los Angeles. Vi körde från Stockholm mot mina föräldrars hus, ca en halv timme söder om Stockholm. Efter 15 minuter ser man skogar, ängar med hästar och kor, sjöar; överhuvud taget natur som inte är helt täckt med bebyggning. Den enda fördelen med Los Angeles är en ocean som vi inte har besökt på år. Och trafiken! Rusningstrafik praktiskt taget dygnet om. Det har blivit så trångt att man känner sej som råttor!Företaget jag jobbar för har samma sysselsättning på tre ställen, West Hills, California, Plano, Texas och Mason, Ohio. Tidigare var det bara två, men genom att mitt företag slogs samman med ett annat, lades Mason till. Det blev klart för ungefär tre veckor sen att min chef kommer att ha ansvar för alla tre. För några månader sen hade han föreslagit att jag skulle flytta till Mason. Först skrattade jag bara åt förslaget. Ohio!? Nej för sjutton. Sen tittade jag för skojs skull lite online. Hmmmm....Gott om utrymme, inte alls samma trafik, en ganska stor stad (Cincinnati) inom 20 minuters körtid. Cincinnati utsågs i nån undersökning för några år sen till den bästa staden att bo i USA. Det som fick mej att till slut ändra mej var husmarknaden. Prishöjningarna i San Fernando Valley har gjort det omöjligt för oss att köpa hus. Om man söker riktigt hårt går det att hitta en del hus för $500000, och då blir det ett litet, slitet hus med nästan ingen tomt. I Mason-området finns det massor av hus med ordentligt utrymme både inom och utomhus för $200000.
Vädret? Det måste väl ändå en umepojk som njöt av vintrarna på Hedlundagården klara av (även om jag var fem när jag flyttade från Umeå). Frun bodde ju ett år i Helsingfors, det året som norra Europa passade på att ha den kallaste vintern under 1900-talet. Hon har ochså fått förstå att chanserna att hon går tillbaka till sitt jobb är minimala.
Pojkarna? 17 går ut high school i juni, så efter en sommar i Mason, blir det dags för college. Tre av dom college som han har ansökt till ligger i Ohio, så man vet aldrig. 15 har fått se hur lätt han skaffar nya vänner i sitt första år på Calabasas high school.
Det känns ganska spännande. Inte riktigt som när jag flyttade från Västerhaninge till Los Angeles, men en ny början ändå. Inom några dagar vet jag med säkerhet. Sen flyttar jag då i februari, medans resten av familjen flyttar in hos mormor och morfar tills sommaren. Om några dagar vet vi.
Senaste gången vi var på besök i Sverige, insåg vi hur lite vi tycker om att bo i Los Angeles. Vi körde från Stockholm mot mina föräldrars hus, ca en halv timme söder om Stockholm. Efter 15 minuter ser man skogar, ängar med hästar och kor, sjöar; överhuvud taget natur som inte är helt täckt med bebyggning. Den enda fördelen med Los Angeles är en ocean som vi inte har besökt på år. Och trafiken! Rusningstrafik praktiskt taget dygnet om. Det har blivit så trångt att man känner sej som råttor!Företaget jag jobbar för har samma sysselsättning på tre ställen, West Hills, California, Plano, Texas och Mason, Ohio. Tidigare var det bara två, men genom att mitt företag slogs samman med ett annat, lades Mason till. Det blev klart för ungefär tre veckor sen att min chef kommer att ha ansvar för alla tre. För några månader sen hade han föreslagit att jag skulle flytta till Mason. Först skrattade jag bara åt förslaget. Ohio!? Nej för sjutton. Sen tittade jag för skojs skull lite online. Hmmmm....Gott om utrymme, inte alls samma trafik, en ganska stor stad (Cincinnati) inom 20 minuters körtid. Cincinnati utsågs i nån undersökning för några år sen till den bästa staden att bo i USA. Det som fick mej att till slut ändra mej var husmarknaden. Prishöjningarna i San Fernando Valley har gjort det omöjligt för oss att köpa hus. Om man söker riktigt hårt går det att hitta en del hus för $500000, och då blir det ett litet, slitet hus med nästan ingen tomt. I Mason-området finns det massor av hus med ordentligt utrymme både inom och utomhus för $200000.
Vädret? Det måste väl ändå en umepojk som njöt av vintrarna på Hedlundagården klara av (även om jag var fem när jag flyttade från Umeå). Frun bodde ju ett år i Helsingfors, det året som norra Europa passade på att ha den kallaste vintern under 1900-talet. Hon har ochså fått förstå att chanserna att hon går tillbaka till sitt jobb är minimala.
Pojkarna? 17 går ut high school i juni, så efter en sommar i Mason, blir det dags för college. Tre av dom college som han har ansökt till ligger i Ohio, så man vet aldrig. 15 har fått se hur lätt han skaffar nya vänner i sitt första år på Calabasas high school.
Det känns ganska spännande. Inte riktigt som när jag flyttade från Västerhaninge till Los Angeles, men en ny början ändå. Inom några dagar vet jag med säkerhet. Sen flyttar jag då i februari, medans resten av familjen flyttar in hos mormor och morfar tills sommaren. Om några dagar vet vi.
måndag 11 december 2006
En diktators bästa vän!?
Hittat på Aftonbladet online:
I Storbritannien sade en talesman för Margaret Thatcher att den förra premiärministern var 'djupt sorgsen' över beskedet om Pinochets död. Något officiellt uttalande var inte att vänta, men Thatcher skulle sända sina 'djupaste kondoleanser' till Pinochets familj.Vilket otroligt uttalande! Skulle hon ha sagt samma sak om Stalin?
Nåja, man skulle kanske inte vänta sej mera av en som beundrade Ronald Reagan!
I Storbritannien sade en talesman för Margaret Thatcher att den förra premiärministern var 'djupt sorgsen' över beskedet om Pinochets död. Något officiellt uttalande var inte att vänta, men Thatcher skulle sända sina 'djupaste kondoleanser' till Pinochets familj.Vilket otroligt uttalande! Skulle hon ha sagt samma sak om Stalin?
Nåja, man skulle kanske inte vänta sej mera av en som beundrade Ronald Reagan!
söndag 10 december 2006
Mason, Ohio
Sitter med min laptop i köket, medans 15 fixar våfflor (from scratch, ingen färdig mix här). Ska snart börja packa för Ohio. Det är bara tre dagar, så jag behöver inte så mycket. Ska bli intressant. Har ju aldrig sett den delen av USA. Som varmast kommer det att bli 10º på dan. Förra veckan hade dom -5.
Arbetsprov med EKG
Hade ett prov hos doktorn i dag. Var tvungen att använda Google för att lista ut vad det heter på svenska. Hoppas att 'arbetsprov med EKG' är förståeligt. Det var ett rutinprov, och jag vet inte än hur resultatet är. Har aldrig varit så lycklig över att ha en överkropp helt utan hår. Det var tejp överallt. Kan inte ens tänka mej hur det skulle ha varit att ta bort tejpen om man hade hår. Tack mamma och pappa för dom generna. Men kunde ni inte ha fixat lite hår kvar på huvet?
torsdag 7 december 2006
Bilförsäkring
California gör äntligen ett allvarligt försök att få alla bilägare att skaffa sej försäkring. Department of Motor Vehicles har den sista månaden skickat ut brev till 180,000 bilägare att om dom inte skaffar sej försäkring, kommer deras bilregistrering att bli ogiltig om en månad. Hundratusentals fler brev skickas ut dom närmaste månaderna. I Los Angeles körs 23% av alla bilar utan försäkring, och alla känner nån som har varit inblandad i en olycka med nån som kör utan försäkring (och ofta också är i USA illegalt). Kör man bil utan registrering kan man förlora bilen, och få böter för $1,000 eller mer.
onsdag 6 december 2006
Nu tas handskarna av!
Jaha, så gjorde frun ett försök att gå tillbaka till jobbet. Det varade i ca två timmar. Trots att hon verkligen ville göra ett försök för elevernas skull, gick det helt enkelt inte. Hon ringde mej på jobbet, helt förtvivlad, kunde inte sluta gråta. Nu lämnas allt i advokaternas händer. Det är väldigt svårt. Hon har ju lagt ned över 20 år av troget och passionerat arbete, med många extra timmars arbete som hon inte fått betalt för. Nu när hon har förstått att det inte går att fixa, blir det också fritt fram för attack från alla håll, inte bara advokater, men också press och olika organisationer. Hittills hade hon bett folk att inte göra nåt, i förhoppningen att allt kunde fixas. Jag tror inte dom har en aning om vem dom jäklats med. Det kommer att bli en intressant tid.
måndag 4 december 2006
Arbetsplatsproblem
I morgon går frun tillbaka till jobbet igen, efter att ha varit borta i ett par veckor på grund av stress. Hennes djävul till chef är fortfarande där. I fredags skickade föräldraföreningen ett brev till rektorn (med kopior till diverse politiker som är ansvariga för skolan) där dom krävde att chefen måste sparkas innan hon helt förstör programmen i dans och teater. Häromdagen strejkade eleverna, och massor av föräldrar och elever har klagat via brev, telefonsamtal och e-mail. Det kommer alltså att vara väldigt harmoniskt och fint! Frun har fått besked från advokat att hon ganska säkert kan få betalt för skolåret ut, utan att jobba, men hon vill inte lämna eleverna under förhållandena som dom nu är. Vi får se hur det går.
söndag 3 december 2006
Datorproblem
Sitter och äter sista våfflan med hjortronsylt. 15 lagade det som vanligt på söndagsmogon. Kommer att tillbringa några timmar med att fixa nya datorn. Använde 'Transfer Wizard' i XP för att överföra filer och profiler, men det gick inte så bra. Saknar en del grejer. Nu ska jag 'restore' maskinen till som den var när jag köpte den, och sen överföra filerna manuellt. Som tur är har jag en 'external drive' på 320 Gb. Var tvungen att göra samma sak med 15s dator i går. Han har inte kunnat gå online i en månad, och jag hade provat allt annat. Nu är den snabbare än på länge. Den blir snart mycket långsammare när han laddar ner alla spel igen. 17s dator var vi tvungna att ta till Comp USA för att fixa. Den gick sakta, och nån hade sagt till honom att han antagligen hade ett virus, och rekommenderat ett antivirusprogram som han förstås laddade ner. Problemet var att han redan hade ett antivirusprogram, och att ha två är inte en speciellt bra ide. Där försvann $120. Lägg sen till ungefär $1000 för vår nya dator, så är det en oläglig utgift precis före jul. Men man kan ju inte köra på med en dator som tar 15 minuter att starta. Svårt att förstå hur man levde utan datorer. Med den laptop som jag använder just nu har vi fyra, en för varje familjemedlem, och ofta används alla fyra på en gång.
Delta Airlines, again!!!????
11 december flyger jag till Mason, Ohio för jobbet. Kan inte riktigt tro att det är sant, men jag måste flyga med Delta. Efter 17s upplevelser med bagage som kom hem några dagar efter han kommit tillbaka hem från St. Louis, hade jag svurit att inte ha nånting med Delta att göra. Där ser man. Man ska aldrig säja aldrig. Får hoppas att jag har bättre tur.
En annorlunda språklektion
Det här får mej att tänka på sommarna i Avanäs utanför Lycksele. Det kan hittas på DAUM-KATTA på Internet:
http://www.sofi.se/daum/
Storkornhässjan och lutande tornet i Pisa
Här följer en historia om resandets farligheter berättad av Greta Jonsson, Västra Örträsk, Örträsk socken, Vb. Inspelningen är gjord 1965 av Ossian Egerbladh och Torsten Ordéus. (DAUM Bd 819.)
"Å me fölk, dem flöj å fär å flyg å ha sä, dem ha ingen ro att sitt på enn nan stund där hemm, utan dem ska va uta vägana å fära å dem ska gå å dem, nu räck int cykla dill heller, dem ska fära dill bila å dill bussa å fära överallt. Å en del fär upp i verä, å e denn ä no nanting som överheta tyck bra om för nu ska ju onga å läre sig ända från skolåra att på de där viset ska e vara. Man ska fäles å fära alltjämt. Aldrig va hem nån gång /?/ Ja bråttom ve ett. Onga ska slitas ut borti skolen å, å så ska de bära iväg sä långt som e bara finns nån väg å länger ut över hava fär dem me onga å dill annen strändren dä ingen folk finns som förstå nanting.
Sä vare se att vår skollärar en Wennström, han hadd å hitt opp att han sku fära me sina onga sä långt sä ja vet aldri om de finns nå klokt e fölk dit de sku kömma. Över haava dill ett land som het Italien. Sä långt! Å ja tänkt hä, va ska han fara dit ve dem ätt? Harreligen, krige finns ju där å allt anne å å va ska han dit ve dem ätt?
Å så kömme sorn hans, en Anton, å sku köp ägga en fredasafta, å då sa ja åt en Anton: Hördu, va ska je, vart skå ji? På skolresa denna? Ja, sa han, vi ska fära dill Italien. Italien, sa ja, vars e hä? Ja hä e långt bort. Ja men Harre sa ja, ha ji tänkt på nån gång att krige kan ta ji, å mördara, ingen vet väl om ji kun komma jer hem därifrån. Ja men, sa han, dit fär ju så mång. Ja men, va ska ji fära dit för? sa ja. Ja vi ska si på gammhusa, sa´n. På gammhusa? sa ja. Då tänkt ja hä att kanske att de va nå timmerhus som de sku titt på, å res nån kölmil sä ja, ja fråge, ä dom timre å riktig då? Harre, sa han, int ä dem timre, dem ä borti sten. Borti sten? sa ja, men i fridens alla land, ä e någen nuförtin som bry sä om sten? Varför ha ingen komme hit å ville si på vår stenkällar, han e så gammal å han e ju riktig! Aldri ha ja hört att någen vill komm å titt på han /?/ Ja men, sa han, hää, hänna ä na anne hus å så vist han mä e kort borta e hus å va högt som en smörkärn, å kruset sä. Men de värste hä? å folke neaför sken ut, sken som små möln. Å de värsta hä va att de lutt så åt högersia. Harreligen sa ja åt han. Ha ji tänkt på att om ji gå å ställ ji där på högersia så kun ju e denn där huse stalp på je. He ä ju färdigt å stalp si ji fäll! Akt ji för högersia, ska ji si på ne så stå då på vinstersia!
Ja, han sto ba å skratte, han visst ingenting. Han skull veta hurä hä ramle då vi rev ner vår storkornhässj. Hä va ju rammel å ingen människ köm å ville si på hä int! Men dänn nere dänn i Italien där ha de stått i flere hundra år och vänta att den huset skull stalp så dem skull få si hä. Kun någen förstå huru folke e? Å så kömme Wennström å så sa ja åt han att: Ha nu Wennström förstånne att ställ onga på vinstersia så inte huse ska stalp över dem för de ä int sagt att vi ha tid att fära å gräva fram je å frakt hem je till na likkisten då ni nu var liggen denna under, utan sköt om onga sä de kom då hem me live. Men han skratte bara åt me han å.
Du förstå att folke nuförtin ha ju inge...de tokigaste e fäll att dem som ha sä lite vett ska få sköt om onga å tocke om händer som ingenting begrip. Förstå dem int att landet dänna ne hä gung ju å stalp å fär, hä e som då man går på surmyren, sä husen stalp som då du slå ve lia te fräkne. De ä väl bra myttje bätter vara hem, ja tyck e nog farlit då åska går!"
"Hänna köm ägge bårte katta!" DAUM-KATTA VINTERBLAD FRÅN DIALEKT-, ORTNAMNS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UMEÅ, 2003 "Hänna köm ägge bårte katta!" Uttrycket finns belagt på många håll i Västerbotten och Norrbotten och betyder ordagrant "Nu kommer ägget ur kattan". Innebörden är ungefärligen = med ett annat uttryck som knyter an till djurvärlden: "detta är pudelns kärna". ISSN 1401-548X © Christer Åhlin / Statens historiska museum DAUM-KATTA är ett oregelbundet utkommande organ för Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM). DAUM ingår i myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet SOFI. Redaktör och ansvarig utgivare: arkivchef Ola Wennstedt DAUM-KATTA finns också på Internet: http://www.sofi.se/daum/
http://www.sofi.se/daum/
Storkornhässjan och lutande tornet i Pisa
Här följer en historia om resandets farligheter berättad av Greta Jonsson, Västra Örträsk, Örträsk socken, Vb. Inspelningen är gjord 1965 av Ossian Egerbladh och Torsten Ordéus. (DAUM Bd 819.)
"Å me fölk, dem flöj å fär å flyg å ha sä, dem ha ingen ro att sitt på enn nan stund där hemm, utan dem ska va uta vägana å fära å dem ska gå å dem, nu räck int cykla dill heller, dem ska fära dill bila å dill bussa å fära överallt. Å en del fär upp i verä, å e denn ä no nanting som överheta tyck bra om för nu ska ju onga å läre sig ända från skolåra att på de där viset ska e vara. Man ska fäles å fära alltjämt. Aldrig va hem nån gång /?/ Ja bråttom ve ett. Onga ska slitas ut borti skolen å, å så ska de bära iväg sä långt som e bara finns nån väg å länger ut över hava fär dem me onga å dill annen strändren dä ingen folk finns som förstå nanting.
Sä vare se att vår skollärar en Wennström, han hadd å hitt opp att han sku fära me sina onga sä långt sä ja vet aldri om de finns nå klokt e fölk dit de sku kömma. Över haava dill ett land som het Italien. Sä långt! Å ja tänkt hä, va ska han fara dit ve dem ätt? Harreligen, krige finns ju där å allt anne å å va ska han dit ve dem ätt?
Å så kömme sorn hans, en Anton, å sku köp ägga en fredasafta, å då sa ja åt en Anton: Hördu, va ska je, vart skå ji? På skolresa denna? Ja, sa han, vi ska fära dill Italien. Italien, sa ja, vars e hä? Ja hä e långt bort. Ja men Harre sa ja, ha ji tänkt på nån gång att krige kan ta ji, å mördara, ingen vet väl om ji kun komma jer hem därifrån. Ja men, sa han, dit fär ju så mång. Ja men, va ska ji fära dit för? sa ja. Ja vi ska si på gammhusa, sa´n. På gammhusa? sa ja. Då tänkt ja hä att kanske att de va nå timmerhus som de sku titt på, å res nån kölmil sä ja, ja fråge, ä dom timre å riktig då? Harre, sa han, int ä dem timre, dem ä borti sten. Borti sten? sa ja, men i fridens alla land, ä e någen nuförtin som bry sä om sten? Varför ha ingen komme hit å ville si på vår stenkällar, han e så gammal å han e ju riktig! Aldri ha ja hört att någen vill komm å titt på han /?/ Ja men, sa han, hää, hänna ä na anne hus å så vist han mä e kort borta e hus å va högt som en smörkärn, å kruset sä. Men de värste hä? å folke neaför sken ut, sken som små möln. Å de värsta hä va att de lutt så åt högersia. Harreligen sa ja åt han. Ha ji tänkt på att om ji gå å ställ ji där på högersia så kun ju e denn där huse stalp på je. He ä ju färdigt å stalp si ji fäll! Akt ji för högersia, ska ji si på ne så stå då på vinstersia!
Ja, han sto ba å skratte, han visst ingenting. Han skull veta hurä hä ramle då vi rev ner vår storkornhässj. Hä va ju rammel å ingen människ köm å ville si på hä int! Men dänn nere dänn i Italien där ha de stått i flere hundra år och vänta att den huset skull stalp så dem skull få si hä. Kun någen förstå huru folke e? Å så kömme Wennström å så sa ja åt han att: Ha nu Wennström förstånne att ställ onga på vinstersia så inte huse ska stalp över dem för de ä int sagt att vi ha tid att fära å gräva fram je å frakt hem je till na likkisten då ni nu var liggen denna under, utan sköt om onga sä de kom då hem me live. Men han skratte bara åt me han å.
Du förstå att folke nuförtin ha ju inge...de tokigaste e fäll att dem som ha sä lite vett ska få sköt om onga å tocke om händer som ingenting begrip. Förstå dem int att landet dänna ne hä gung ju å stalp å fär, hä e som då man går på surmyren, sä husen stalp som då du slå ve lia te fräkne. De ä väl bra myttje bätter vara hem, ja tyck e nog farlit då åska går!"
"Hänna köm ägge bårte katta!" DAUM-KATTA VINTERBLAD FRÅN DIALEKT-, ORTNAMNS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UMEÅ, 2003 "Hänna köm ägge bårte katta!" Uttrycket finns belagt på många håll i Västerbotten och Norrbotten och betyder ordagrant "Nu kommer ägget ur kattan". Innebörden är ungefärligen = med ett annat uttryck som knyter an till djurvärlden: "detta är pudelns kärna". ISSN 1401-548X © Christer Åhlin / Statens historiska museum DAUM-KATTA är ett oregelbundet utkommande organ för Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM). DAUM ingår i myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet SOFI. Redaktör och ansvarig utgivare: arkivchef Ola Wennstedt DAUM-KATTA finns också på Internet: http://www.sofi.se/daum/
torsdag 30 november 2006
Irak och Michael Moore
Michael Moore höll ett tal häromdan. Även om du som jag inte håller med om allting i hans tal, finns det en hel del att tänka på. Eller hur?
Sunday, November 26th, 2006
Friends,
Tomorrow marks the day that we will have been in Iraq longer than we were in all of World War II.
That's right. We were able to defeat all of Nazi Germany, Mussolini, and the entire Japanese empire in LESS time than it's taken the world's only superpower to secure the road from the airport to downtown Baghdad. And we haven't even done THAT. After 1,347 days, in the same time it took us to took us to sweep across North Africa, storm the beaches of Italy, conquer the South Pacific, and liberate all of Western Europe, we cannot, after over 3 and 1/2 years, even take over a single highway and protect ourselves from a homemade device of two tin cans placed in a pothole. No wonder the cab fare from the airport into Baghdad is now running around $35,000 for the 25-minute ride. And that doesn't even include a friggin' helmet.
Is this utter failure the fault of our troops? Hardly. That's because no amount of troops or choppers or democracy shot out of the barrel of a gun is ever going to "win" the war in Iraq. It is a lost war, lost because it never had a right to be won, lost because it was started by men who have never been to war, men who hide behind others sent to fight and die.
Let's listen to what the Iraqi people are saying, according to a recent poll conducted by the University of Maryland:
** 71% of all Iraqis now want the U.S. out of Iraq.
** 61% of all Iraqis SUPPORT insurgent attacks on U.S. troops.
Yes, the vast majority of Iraqi citizens believe that our soldiers should be killed and maimed! So what the hell are we still doing there? Talk about not getting the hint.
There are many ways to liberate a country. Usually the residents of that country rise up and liberate themselves. That's how we did it. You can also do it through nonviolent, mass civil disobedience. That's how India did it. You can get the world to boycott a regime until they are so ostracized they capitulate. That's how South Africa did it. Or you can just wait them out and, sooner or later, the king's legions simply leave (sometimes just because they're too cold). That's how Canada did it.
The one way that DOESN'T work is to invade a country and tell the people, "We are here to liberate you!" -- when they have done NOTHING to liberate themselves. Where were all the suicide bombers when Saddam was oppressing them? Where were the insurgents planting bombs along the roadside as the evildoer Saddam's convoy passed them by? I guess ol' Saddam was a cruel despot -- but not cruel enough for thousands to risk their necks. "Oh no, Mike, they couldn't do that! Saddam would have had them killed!" Really? You don't think King George had any of the colonial insurgents killed? You don't think Patrick Henry or Tom Paine were afraid? That didn't stop them. When tens of thousands aren't willing to shed their own blood to remove a dictator, that should be the first clue that they aren't going to be willing participants when you decide you're going to do the liberating for them.
A country can HELP another people overthrow a tyrant (that's what the French did for us in our revolution), but after you help them, you leave. Immediately. The French didn't stay and tell us how to set up our government. They didn't say, "we're not leaving because we want your natural resources." They left us to our own devices and it took us six years before we had an election. And then we had a bloody civil war. That's what happens, and history is full of these examples. The French didn't say, "Oh, we better stay in America, otherwise they're going to kill each other over that slavery issue!"
The only way a war of liberation has a chance of succeeding is if the oppressed people being liberated have their own citizens behind them -- and a group of Washingtons, Jeffersons, Franklins, Ghandis and Mandellas leading them. Where are these beacons of liberty in Iraq? This is a joke and it's been a joke since the beginning. Yes, the joke's been on us, but with 655,000 Iraqis now dead as a result of our invasion (source: Johns Hopkins University), I guess the cruel joke is on them. At least they've been liberated, permanently.
So I don't want to hear another word about sending more troops (wake up, America, John McCain is bonkers), or "redeploying" them, or waiting four months to begin the "phase-out." There is only one solution and it is this: Leave. Now. Start tonight. Get out of there as fast as we can. As much as people of good heart and conscience don't want to believe this, as much as it kills us to accept defeat, there is nothing we can do to undo the damage we have done. What's happened has happened. If you were to drive drunk down the road and you killed a child, there would be nothing you could do to bring that child back to life. If you invade and destroy a country, plunging it into a civil war, there isn't much you can do 'til the smoke settles and blood is mopped up. Then maybe you can atone for the atrocity you have committed and help the living come back to a better life.
The Soviet Union got out of Afghanistan in 36 weeks. They did so and suffered hardly any losses as they left. They realized the mistake they had made and removed their troops. A civil war ensued. The bad guys won. Later, we overthrew the bad guys and everybody lived happily ever after. See! It all works out in the end!
The responsibility to end this war now falls upon the Democrats. Congress controls the purse strings and the Constitution says only Congress can declare war. Mr. Reid and Ms. Pelosi now hold the power to put an end to this madness. Failure to do so will bring the wrath of the voters. We aren't kidding around, Democrats, and if you don't believe us, just go ahead and continue this war another month. We will fight you harder than we did the Republicans. The opening page of my website has a photo of Nancy Pelosi and Harry Reid, each made up by a collage of photos of the American soldiers who have died in Bush's War. But it is now about to become the Bush/Democratic Party War unless swift action is taken.
This is what we demand:
1. Bring the troops home now. Not six months from now. NOW. Quit looking for a way to win. We can't win. We've lost. Sometimes you lose. This is one of those times. Be brave and admit it.
2. Apologize to our soldiers and make amends. Tell them we are sorry they were used to fight a war that had NOTHING to do with our national security. We must commit to taking care of them so that they suffer as little as possible. The mentally and physically maimed must get the best care and significant financial compensation. The families of the deceased deserve the biggest apology and they must be taken care of for the rest of their lives.
3. We must atone for the atrocity we have perpetuated on the people of Iraq. There are few evils worse than waging a war based on a lie, invading another country because you want what they have buried under the ground. Now many more will die. Their blood is on our hands, regardless for whom we voted. If you pay taxes, you have contributed to the three billion dollars a week now being spent to drive Iraq into the hellhole it's become. When the civil war is over, we will have to help rebuild Iraq. We can receive no redemption until we have atoned.
In closing, there is one final thing I know. We Americans are better than what has been done in our name. A majority of us were upset and angry after 9/11 and we lost our minds. We didn't think straight and we never looked at a map. Because we are kept stupid through our pathetic education system and our lazy media, we knew nothing of history. We didn't know that WE were the ones funding and arming Saddam for many years, including those when he massacred the Kurds. He was our guy. We didn't know what a Sunni or a Shiite was, never even heard the words. Eighty percent of our young adults (according to National Geographic) were not able to find Iraq on the map. Our leaders played off our stupidity, manipulated us with lies, and scared us to death. But at our core we are a good people. We may be slow learners, but that "Mission Accomplished" banner struck us as odd, and soon we began to ask some questions. Then we began to get smart. By this past November 7th, we got mad and tried to right our wrongs. The majority now know the truth. The majority now feel a deep sadness and guilt and a hope that somehow we can make make it all right again. Unfortunately, we can't. So we will accept the consequences of our actions and do our best to be there should the Iraqi people ever dare to seek our help in the future. We ask for their forgiveness.
We demand the Democrats listen to us and get out of Iraq now.
Yours,
Michael Moore
Sunday, November 26th, 2006
Friends,
Tomorrow marks the day that we will have been in Iraq longer than we were in all of World War II.
That's right. We were able to defeat all of Nazi Germany, Mussolini, and the entire Japanese empire in LESS time than it's taken the world's only superpower to secure the road from the airport to downtown Baghdad. And we haven't even done THAT. After 1,347 days, in the same time it took us to took us to sweep across North Africa, storm the beaches of Italy, conquer the South Pacific, and liberate all of Western Europe, we cannot, after over 3 and 1/2 years, even take over a single highway and protect ourselves from a homemade device of two tin cans placed in a pothole. No wonder the cab fare from the airport into Baghdad is now running around $35,000 for the 25-minute ride. And that doesn't even include a friggin' helmet.
Is this utter failure the fault of our troops? Hardly. That's because no amount of troops or choppers or democracy shot out of the barrel of a gun is ever going to "win" the war in Iraq. It is a lost war, lost because it never had a right to be won, lost because it was started by men who have never been to war, men who hide behind others sent to fight and die.
Let's listen to what the Iraqi people are saying, according to a recent poll conducted by the University of Maryland:
** 71% of all Iraqis now want the U.S. out of Iraq.
** 61% of all Iraqis SUPPORT insurgent attacks on U.S. troops.
Yes, the vast majority of Iraqi citizens believe that our soldiers should be killed and maimed! So what the hell are we still doing there? Talk about not getting the hint.
There are many ways to liberate a country. Usually the residents of that country rise up and liberate themselves. That's how we did it. You can also do it through nonviolent, mass civil disobedience. That's how India did it. You can get the world to boycott a regime until they are so ostracized they capitulate. That's how South Africa did it. Or you can just wait them out and, sooner or later, the king's legions simply leave (sometimes just because they're too cold). That's how Canada did it.
The one way that DOESN'T work is to invade a country and tell the people, "We are here to liberate you!" -- when they have done NOTHING to liberate themselves. Where were all the suicide bombers when Saddam was oppressing them? Where were the insurgents planting bombs along the roadside as the evildoer Saddam's convoy passed them by? I guess ol' Saddam was a cruel despot -- but not cruel enough for thousands to risk their necks. "Oh no, Mike, they couldn't do that! Saddam would have had them killed!" Really? You don't think King George had any of the colonial insurgents killed? You don't think Patrick Henry or Tom Paine were afraid? That didn't stop them. When tens of thousands aren't willing to shed their own blood to remove a dictator, that should be the first clue that they aren't going to be willing participants when you decide you're going to do the liberating for them.
A country can HELP another people overthrow a tyrant (that's what the French did for us in our revolution), but after you help them, you leave. Immediately. The French didn't stay and tell us how to set up our government. They didn't say, "we're not leaving because we want your natural resources." They left us to our own devices and it took us six years before we had an election. And then we had a bloody civil war. That's what happens, and history is full of these examples. The French didn't say, "Oh, we better stay in America, otherwise they're going to kill each other over that slavery issue!"
The only way a war of liberation has a chance of succeeding is if the oppressed people being liberated have their own citizens behind them -- and a group of Washingtons, Jeffersons, Franklins, Ghandis and Mandellas leading them. Where are these beacons of liberty in Iraq? This is a joke and it's been a joke since the beginning. Yes, the joke's been on us, but with 655,000 Iraqis now dead as a result of our invasion (source: Johns Hopkins University), I guess the cruel joke is on them. At least they've been liberated, permanently.
So I don't want to hear another word about sending more troops (wake up, America, John McCain is bonkers), or "redeploying" them, or waiting four months to begin the "phase-out." There is only one solution and it is this: Leave. Now. Start tonight. Get out of there as fast as we can. As much as people of good heart and conscience don't want to believe this, as much as it kills us to accept defeat, there is nothing we can do to undo the damage we have done. What's happened has happened. If you were to drive drunk down the road and you killed a child, there would be nothing you could do to bring that child back to life. If you invade and destroy a country, plunging it into a civil war, there isn't much you can do 'til the smoke settles and blood is mopped up. Then maybe you can atone for the atrocity you have committed and help the living come back to a better life.
The Soviet Union got out of Afghanistan in 36 weeks. They did so and suffered hardly any losses as they left. They realized the mistake they had made and removed their troops. A civil war ensued. The bad guys won. Later, we overthrew the bad guys and everybody lived happily ever after. See! It all works out in the end!
The responsibility to end this war now falls upon the Democrats. Congress controls the purse strings and the Constitution says only Congress can declare war. Mr. Reid and Ms. Pelosi now hold the power to put an end to this madness. Failure to do so will bring the wrath of the voters. We aren't kidding around, Democrats, and if you don't believe us, just go ahead and continue this war another month. We will fight you harder than we did the Republicans. The opening page of my website has a photo of Nancy Pelosi and Harry Reid, each made up by a collage of photos of the American soldiers who have died in Bush's War. But it is now about to become the Bush/Democratic Party War unless swift action is taken.
This is what we demand:
1. Bring the troops home now. Not six months from now. NOW. Quit looking for a way to win. We can't win. We've lost. Sometimes you lose. This is one of those times. Be brave and admit it.
2. Apologize to our soldiers and make amends. Tell them we are sorry they were used to fight a war that had NOTHING to do with our national security. We must commit to taking care of them so that they suffer as little as possible. The mentally and physically maimed must get the best care and significant financial compensation. The families of the deceased deserve the biggest apology and they must be taken care of for the rest of their lives.
3. We must atone for the atrocity we have perpetuated on the people of Iraq. There are few evils worse than waging a war based on a lie, invading another country because you want what they have buried under the ground. Now many more will die. Their blood is on our hands, regardless for whom we voted. If you pay taxes, you have contributed to the three billion dollars a week now being spent to drive Iraq into the hellhole it's become. When the civil war is over, we will have to help rebuild Iraq. We can receive no redemption until we have atoned.
In closing, there is one final thing I know. We Americans are better than what has been done in our name. A majority of us were upset and angry after 9/11 and we lost our minds. We didn't think straight and we never looked at a map. Because we are kept stupid through our pathetic education system and our lazy media, we knew nothing of history. We didn't know that WE were the ones funding and arming Saddam for many years, including those when he massacred the Kurds. He was our guy. We didn't know what a Sunni or a Shiite was, never even heard the words. Eighty percent of our young adults (according to National Geographic) were not able to find Iraq on the map. Our leaders played off our stupidity, manipulated us with lies, and scared us to death. But at our core we are a good people. We may be slow learners, but that "Mission Accomplished" banner struck us as odd, and soon we began to ask some questions. Then we began to get smart. By this past November 7th, we got mad and tried to right our wrongs. The majority now know the truth. The majority now feel a deep sadness and guilt and a hope that somehow we can make make it all right again. Unfortunately, we can't. So we will accept the consequences of our actions and do our best to be there should the Iraqi people ever dare to seek our help in the future. We ask for their forgiveness.
We demand the Democrats listen to us and get out of Iraq now.
Yours,
Michael Moore
Frukost
Har just skjutsat 17 till skolan. Sitter vid köksbordet med Los Angeles Times, starkt kaffe, knäckebröd (är det politiskt inkorrekt att köpa Wasa?) med ost, kollar e-mail, bloggar, läser svenska tidningar online, morgonprogram på TV. Med andra ord en helt vanlig morgon.
onsdag 29 november 2006
SAT-resultat
Resultatet från 17s senaste (och sista) SAT test kom i dag. För er som fortfarande bor i Sverige, är det ett test som elever i high school tar, som skickas till dom universitet man ansöker till. Det består av tre delar, Critical Reading, Math, Writing. Han har haft 790 poäng (av 800 möjliga) på matte-delen varje gång han har tagit testet, och den här gången trodde han att han skulle få 800. När vi kollade resultatet online, såg vi genast 800, men inte i matte! På nåt vis lyckades han gå från 690 på 'Writing'-delen till 800. Nu har han totalt 2350 av 2400 möjliga. Han visar ju inte ofta att han är 'excited', men det var han klart. Det är ju faktiskt vi också. Testresultaten är ju inte så viktiga som dom brukade vara, men det här kan ju bara hjälpa.
lördag 18 november 2006
Collegeansökan
Ett stort steg avklarat i collegeansökanprocessen. Alla rekommendationsbrevsformulär (älskar svenska språket - man kan i stort sett göra ord hur långa som helst) gavs till lärarna och "the college counselor". Vi hade tänkt minska antalet college till 15, men det gick helt enkelt inte. Det blev 25 till slut. Satt uppe till klockan tre för att få det klart. Formulären måste lämnas med frankerade och adresserade kuvert, och en del av skolorna hade speciella krav på kuvertstorlek, osv. Nu har jag i stort sett inte mycket mer jag kan hjälpa till med. Resten måste 17 göra. Dom flesta skolorna accepterar "The Common Application" så han behöver bara fylla i en - online. Sen har förstås alla skolor sin egen addering, med en uppsats och annat. Sen får vi hoppas att sista SAT-provet gick bra - får resultatet om ett par veckor - och att han lyckas hålla betygen uppe, ett närmast omöjligt schema till trots. Dom flesta "seniors" i high school har en "free period" varje dag. Inte bara har 17 inte det, han har sen två "independent study projects" som möts på lunchtid. Sen tar han en klass i Linear Algebra online med Stanford University.
AP Physics
AP US Government/Politics
AP Statistics
Urban Sociology
Senior Composition/Literature
Music Theory - Harmony and Arranging
Senior Seminar in Ethics
AP Latin Literature - Ovid
Organic Chemistry
Linear AlgebraDet betyder nog ganska lite om man inte känner till American high schools.Sen måste vi fylla i alla möjliga formulär i januari för att ansöka om bidrag. Ganska konstigt hur det funkar - kostnaderna per år ligger mellan 40 och 50 tusen $ per år - men sen får majoriteten av elever ordentlig ekonomisk hjälp för att klara av det. Därför blir det för många billigare att gå på ett dyrt privat college än att gå på ett "public university" som UCLA, UC Berkeley, etc. Förhoppningsvis har 17 några skolor att välja mellan efter att dom skickat sina svar i April.
AP Physics
AP US Government/Politics
AP Statistics
Urban Sociology
Senior Composition/Literature
Music Theory - Harmony and Arranging
Senior Seminar in Ethics
AP Latin Literature - Ovid
Organic Chemistry
Linear AlgebraDet betyder nog ganska lite om man inte känner till American high schools.Sen måste vi fylla i alla möjliga formulär i januari för att ansöka om bidrag. Ganska konstigt hur det funkar - kostnaderna per år ligger mellan 40 och 50 tusen $ per år - men sen får majoriteten av elever ordentlig ekonomisk hjälp för att klara av det. Därför blir det för många billigare att gå på ett dyrt privat college än att gå på ett "public university" som UCLA, UC Berkeley, etc. Förhoppningsvis har 17 några skolor att välja mellan efter att dom skickat sina svar i April.
onsdag 15 november 2006
Trött tonåring
17 kom hem från Reed College i morse. Det var meningen han skulle gå direct till skolan, men han var så trött att det var ingen ide. Han somnade i bilen på väg från flygplatsen. Reed var OK, men nu är det University of Chicago som är nummer 1 på listan.
måndag 13 november 2006
En idiotisk chef - hur sällsynt!!!
Det här skolåret har frun fått så mycket elakt skit från sin chef, att det slutligen blev för mycket. Förra tisdagen gick hon till doktorn, som har sjukskrivit henne tills vidare. Samtidigt är det många föräldrar som har kontaktat skolmyndigheterna och politikerna som är ansvariga för skolan, och försöker få dom att förstå hur dåligt det här är för eleverna. Det idiotiska är att hennes chef inte har en chans att klara jobbet utan fruns hjälp. Vi får se hur mycket byråkraterna förstår, och vad dom är villiga att göra. Blir det inte nån lösning så har flera föräldrar som är advokater erbjudit att ställa upp gratis. Dom har sagt att det inte ska vara nån svårighet att åtminstone få betalt för året ut utan att jobba. Dom nämner också skadestånd, eftersom det bara blir värre och värre. Det är ju inte precis vad frun vill. Hon vill bara göra allt för att ha ett underbart program för eleverna. Så har det ju varit i dom över 20 år som hon har jobbat vid skolan. Från 1999 till 2003 var hon ju helt ansvarig för dansavdelningen, och den har aldrig fungerat så bra. Efter omorganisationen har det bara blivit värre och värre. Vi behöver sannerligen inte klaga över att det aldrig händer nånting!
Andrea Boccelli
Vi fick just veta att vår vän Nita ska sjunga med Andrea Boccelli på några föreställningar. Jättehäftigt! Hoppas vi får en chans att se en show. Vet inte än var eller när föreställningarna är.
Reed College - igen!!
Fars Dags gratulationer till alla pappor i Sverige! Så åkte 17 till Reed College i Portland, Oregon tidigt, tidigt i morse. Och United Airlines förlorade inte bagaget! Kanske United kan ge Delta Airlines lektioner? Än så länge är Reed favoriten av alla skolor på listan. Han kommer tillbaka tisdag morgon, och då får vi se om det fortfarande är så. Det lär ska bli regn hela tiden han är där. Vi får se hur en pojke från Kalifornien tycker om det... Sen på torsdag måste vi ge formulären för rekommendationsbreven till de två lärare som han har valt att skriva dom. Innan dess måsta vi minska listan från nuvarande 30 skolor till allra högst 20. Det ska bli skönt när det är gjort. Har varit svårt att få ned listan i storlek. Eftersom vi är väldigt beroende av vad dom kommer att erbjuda financiellt, känns det som om man tar bort en chans, för varje skola som slopas. Alla skolor på listan är ju bra. Vid det här laget är det mest fråga om var 17 kommer att känna sej hemma i fyra år. För alla som bor i Sverige måste allt det här vara rena grekiskan. Vi har tur att 17 går på en privatskola, med alla resurser som följer med. Eleverna får ju hjälp på ett sätt som är helt omöjligt för 'public schools'. Får hoppas att vi kommer ihåg det mesta när det är dags för 15.
fredag 6 oktober 2006
Resväskan är hemma!
Jo, det är verkligen sannt. Den kom fram i kväll.
Bokade just resan till Amherst för 17. Han åker dit den 21:a oktober.. Och med United!!!!! Inte Delta den här gången, gudskelov!!!
Bokade just resan till Amherst för 17. Han åker dit den 21:a oktober.. Och med United!!!!! Inte Delta den här gången, gudskelov!!!
torsdag 5 oktober 2006
Mer om Delta
Nu står det på Delta Airlines web site att dom ska leverera resväskan mellan 8 på morgonen och 8 på kvällen 3:e oktober. Enda problemet är att i dag är det den 4:e, och klockan är nästan halv elva på kvällen.
måndag 2 oktober 2006
Hurra för Delta - inte!
Resväskan kom äntligen fram till Washington University – efter att 17 redan åkt hem. Vi får se hur lång tid det tar innan vi får se den hemma.
Delta Airlines – kan det bli värre?
Nu är 17 på flygplanet, på väg tillbaka till Los Angeles. Ringde Delta för att låta dom veta, och för att få bagaget vidarebefordras hem. ”Nej, du måsta vänta på telefon medan jag ’undersöker’ – annars kommer det in ett annat samtal, och då kan jag inte undersöka”.
Fem minuter senare – samma gamla information. ”Ring senare i kväll!” Men jag vill inte ringa. Allt jag vill är att få bagaget. ”Kan nån ringa mej när ni vet nånting?” Nej det går inte. Så jag ringer väl i kväll, och när jag sen får samma information, ringer jag ’Corporate Headquarters’ i morgon. Har inga större förväntningar.
Fem minuter senare – samma gamla information. ”Ring senare i kväll!” Men jag vill inte ringa. Allt jag vill är att få bagaget. ”Kan nån ringa mej när ni vet nånting?” Nej det går inte. Så jag ringer väl i kväll, och när jag sen får samma information, ringer jag ’Corporate Headquarters’ i morgon. Har inga större förväntningar.
lördag 30 september 2006
Uruselt, Delta Airlines!!!
Så Delta lovade att bagaget skulle levereras nån gång mellan klockan 8 på morgon o 8 på kvällen. Både 17 och jag ringde några gånger och försökte få lite mera information, men det var föga värt. Sen blev klockan 8, och ingen resväska. ’Den kommer före klockan 10’., Det gjorde den förstås inte. 17 köpte ju en tshirt och en jacka, så han klarade dagen. Men han spelade både ultimate frisbee och football, så han blev ju svettig. Han skaffade inga andra grejor, för dom hade ju lovat....... Nu är alla kläder svettiga, ingenstans att tvätta dom, och klockan 9 på morgon har han en intervju. Nåja, dom kommer väl att komma ihåg honom.
Ytterligare en anledning att tycka illa om företag som flyttar sina ’customer service call centers’ till Indien, Fillipinerna, etc. Har redan flyttat alla konton från Washington Mutual Bank av samma anledning. Det är för jäkligt när man vet mer än dom man ringer för att få information. Svårt nog att bara förstå dom. Flyger aldrig mer med Delta, det är säkert.
Ytterligare en anledning att tycka illa om företag som flyttar sina ’customer service call centers’ till Indien, Fillipinerna, etc. Har redan flyttat alla konton från Washington Mutual Bank av samma anledning. Det är för jäkligt när man vet mer än dom man ringer för att få information. Svårt nog att bara förstå dom. Flyger aldrig mer med Delta, det är säkert.
fredag 29 september 2006
Delta Airlines – ALDRIG IGEN!
Klockan är tio i St. Louis – fortfarande inget bagage. Det ska levereras nån gång mellan åtta på morron och åtta på kvällen. Vilken underbar service! Ringde för att få reda på hur 17 kan få tillbaka pengar för sånt han behöver innad dess. Snackade med nån kille i Indien, som knappt förstod engelska. Om bagaget kommer fram inom 24 timmar från framkomsten bryr dom sej helt enkelt inte. Det ska bli en väldigt kall dag i helvetet innan vi använder Delta igen – även om dom andra antagligen fungerar likadant.
Sömndepriverad II
Det har varit ett par ganska jobbiga veckor. Förra veckan hade en storpamp kallat till möte på tisdag morgon, och då fick man ju bara acceptera, även om det betydde att jag jobbade 18 timmar den dan. Resten av veckan var man mest som en zombie.
Sen kom då den här veckan. 17 skulle åka till Washington University in St. Louis på torsdag. Fram till tisdag trodde han att han skulle åka på fredag. Det betydde att alla läxor för torsdag och fredag måste klaras av på tisdag. Sen var det också två tentor som han måste ta på tisdag och onsdag i stället for torsdag och fredag. Har han ju inget ’free track’, som annars skulle användas för sånt. Sen var det också en uppsats som skulle skrivas för att ansöka till ett besöksprogram till Reed College, nummer ett på favoritlistan. Slutresulatet var faktisk ganska bra, vilket är otroligt med tanke på hur trött han var. När jag gick till sängs klockan två på onsdagsmorgon, var han fortvarande vaken och försökte ’finish’ allt hemarbete för torsdag och fredag. Sen väckte jag honom klockan sex, när jag åkte till jobbet. Inte konstigt att han somnade i en klass, och öppnade ögonen för att se alla titta på honom. Sen var det dags för back-to-school night på onsdagskväll. När vi sen kom hem, var det meningen att 17 skulle ha alla kläder för resan färdiga för att packas. Jaså, var allting fortfarande i hans ’dirty clothes hamper’? Då var det bara att börja tvätta kläder (vid tiotiden på kvällen). 17 var så trött att han inte visste skillnaden mellan höger och vänster, så han var inte mycket hjälp. Jag gick till sängs klockan två, frugan vid tre. Sen fick jag vakna klockan 4, för att skjutsa honom till flygplatsen. Kom hem och sov till halv tolv.
17 hade inte mycket tid att byta plan i Salt Lake City, och eftersom flygplanet var sent, var nästa flygplan redan kart för avgång. Tursamt nog lät dom 17 och ett par fler passagerare komma med. Så kom han då fram till St. Louis. Bagaget bestämde sej för att åka till Cincinnati. Förhoppningsvis har det levererats vid det här laget. Vi har ingen aning, eftersom 17 aldrig hör av sej när han är borta. Han kommer inte att förstå hur det känns innan han har egna barn i universitetsåldern. Hoppas att han tycker om universitetet.
I morgon har vi ett möte med hans ’college counselor’. Ska bli intressant.
14 passade på att bli 15 i tisdags. Anordnar bowlingparty för tjugo kompisar nästa helg.
Av nån konstig anledning börjar jag få för mej att livet i Sverige är bra mycket enklare än i USA. Och det har tagit över trettio år att lista ut det!?
Sen kom då den här veckan. 17 skulle åka till Washington University in St. Louis på torsdag. Fram till tisdag trodde han att han skulle åka på fredag. Det betydde att alla läxor för torsdag och fredag måste klaras av på tisdag. Sen var det också två tentor som han måste ta på tisdag och onsdag i stället for torsdag och fredag. Har han ju inget ’free track’, som annars skulle användas för sånt. Sen var det också en uppsats som skulle skrivas för att ansöka till ett besöksprogram till Reed College, nummer ett på favoritlistan. Slutresulatet var faktisk ganska bra, vilket är otroligt med tanke på hur trött han var. När jag gick till sängs klockan två på onsdagsmorgon, var han fortvarande vaken och försökte ’finish’ allt hemarbete för torsdag och fredag. Sen väckte jag honom klockan sex, när jag åkte till jobbet. Inte konstigt att han somnade i en klass, och öppnade ögonen för att se alla titta på honom. Sen var det dags för back-to-school night på onsdagskväll. När vi sen kom hem, var det meningen att 17 skulle ha alla kläder för resan färdiga för att packas. Jaså, var allting fortfarande i hans ’dirty clothes hamper’? Då var det bara att börja tvätta kläder (vid tiotiden på kvällen). 17 var så trött att han inte visste skillnaden mellan höger och vänster, så han var inte mycket hjälp. Jag gick till sängs klockan två, frugan vid tre. Sen fick jag vakna klockan 4, för att skjutsa honom till flygplatsen. Kom hem och sov till halv tolv.
17 hade inte mycket tid att byta plan i Salt Lake City, och eftersom flygplanet var sent, var nästa flygplan redan kart för avgång. Tursamt nog lät dom 17 och ett par fler passagerare komma med. Så kom han då fram till St. Louis. Bagaget bestämde sej för att åka till Cincinnati. Förhoppningsvis har det levererats vid det här laget. Vi har ingen aning, eftersom 17 aldrig hör av sej när han är borta. Han kommer inte att förstå hur det känns innan han har egna barn i universitetsåldern. Hoppas att han tycker om universitetet.
I morgon har vi ett möte med hans ’college counselor’. Ska bli intressant.
14 passade på att bli 15 i tisdags. Anordnar bowlingparty för tjugo kompisar nästa helg.
Av nån konstig anledning börjar jag få för mej att livet i Sverige är bra mycket enklare än i USA. Och det har tagit över trettio år att lista ut det!?
tisdag 19 september 2006
Valet
Har hopp att regimändringen i Sverige kan bli en bra sak, samtidigt som jag befinner mej ganska långt till vänster i USA. Antingen är det en otrolig skillnad mellan det politiska spektrumet (spektrat?) i Sverige och USA (det vet jag ju faktiskt redan), eller också vet jag för lite om svensk politik. Kanske båda?
måndag 18 september 2006
Politik
Valet ser ut att gå alliansens väg. Man känner sej ganska ovetande till vad det betyder. Efter trettitvå år i USA hjälper det inte hur mycket man än läser svenska tidningar på webben varje dag. Man vet helt enkelt inte hur det är att bo i Sverige. Däremot vet man helt klart vilken oerhörd katastrof det är för USA och resten av världen att ha republikanerna vid makten i USA. Och sen har vi ju Arnold i Kalifornien. Man undrar ibland hur sånt kan hända.
Cirque du Soleil
Besök i går till Claremont McKenna College. 17 tyckte om det mesta, speciellt maten. Försöker ju göra listan mindre, men i stället växer den bara. Just nu består den av över 20 universitet. I dag far vi på en presentation för Johns Hopkins University. Dom är ännu inte på A-listan.
14 spelade basket i går med ett nytt lag. Har inte sett honom spela på ett par månader. Passningsspelet imponerade. Han fejkar sina passningar så bra att medspelarna inta alltid är redo.
Cirque du Soleil i kväll! Det ska bli jättekul.
14 spelade basket i går med ett nytt lag. Har inte sett honom spela på ett par månader. Passningsspelet imponerade. Han fejkar sina passningar så bra att medspelarna inta alltid är redo.
Cirque du Soleil i kväll! Det ska bli jättekul.
lördag 16 september 2006
Sömndepriverad!
Brevbäraren var just här med posten. 13 brev eller annat från olika colleges för 17, och 4 räkningar för oss.
Äntligen är det fredag! 14s skola börjar 6.45 på morgonen, 17 börjar klockan 8, och jag jobbar 2-11. Båda måste skjutsas till skolan, eftersom dom annars måste vakna mitt i natten. Även om frugan skjutsar 14, och hur man än vänder på pusselbitarna får man inte en bild med tillräckligt sömn. På lördag får man sova! Aj sjutton – i morgon kör vi till Claremont College för ett besök. Måste vakna vid sextiden som vanligt.
Äntligen är det fredag! 14s skola börjar 6.45 på morgonen, 17 börjar klockan 8, och jag jobbar 2-11. Båda måste skjutsas till skolan, eftersom dom annars måste vakna mitt i natten. Även om frugan skjutsar 14, och hur man än vänder på pusselbitarna får man inte en bild med tillräckligt sömn. På lördag får man sova! Aj sjutton – i morgon kör vi till Claremont College för ett besök. Måste vakna vid sextiden som vanligt.
fredag 15 september 2006
Skottlossning
Skottlossning med dödligt resultat vid skolan där 14 skulle ha gått. Då känns det bra att vi lyckades flytta honom till en annan skola.
torsdag 14 september 2006
Universitetsansökan - American style
Att välja universitet är en helt annan process i USA än i Sverige. 17 går nu sista året i high school, och vi närmar oss det crescendo som består av att äntligen skicka in ansökningar, fylla i massor av blanketter för ekonomiska bidrag, och sen vänta på att få höra Ja eller Nej från skolorna.
Eftersom 17 har haft väldigt bra resultat på diverse standardiserade test, har han blivit bombarderad av broshyrer från minst hundra olika college med början för ungefär två år sen. (det har blivit så mycket att brevbäraren undrade) Och sen att välja.........och hoppas att i slutet av processen också bli vald...........
Vi har två listor. 17s favoritlista består av, i ungefärlig prioritetsordning, Reed College i Portland, Oregon, Washington University in St. Louis, University of Chicago, Carleton College i Northfield, Minnesota. Min lista består av ett femtiotal olika universitet, som all är bra. Problemet är att 17 inte får ta bort en skola från listan utan att förklara varför, och då måste han ju ta tid från datorspel och dylikt.
Antalet timmar som gått åt till denna process är oräkneliga, och det återstår många till. Läsa broshyrer, söka information på internet, begära mer information, gå på intervjuer, informationsmöten, besöka olika skolor. I fjol åkte vi till Stanford, Berkeley, UC Santa Cruz, och i år har vi varit på USC. Claremont College står på schemat för lördag. Många använder semestern för att flyga omkring och besöka skolor, och det kan ju bli ganska dyrt. 17 har ju fördelen att han tillhör en minoritet (och at than är väldigt smart). Många skolor skulle bli fulla av vita studenter med rika föräldrar, om dom inte jobbade hårt på att rekrytera medlemmar av olika minoritetsgrupper. Hittills har 17 besök planerade till Amherst College, Swartmore College och Washington University in St. Louis. Alla tre betalar för hela besöket, inkluderande flygbiljetten. Vi väntar fortfarande på att få höra från några andra skolor med liknande program.
Och sen var det uppsatsen...........att i fem hundra ord föklara varför just du borde bli vald att gå på en skola. Nu finns det nåt som heter ’Common Application’, vilket betyder att man kan använda samma ansökan till de flesta universiteten. Men vänta...........inte så snabbt........man måste sen skicka ett supplement till varje skola, ofta med en, eller två, eller tre fler kortare uppsatser.
Många föräldrar skickar sina ungdomar på kurser.......för att lära sej ta test, för att lära sej att skriva uppsatser, för att lära sej hur man beter sej på intervjuer.......det verkar vara en hel industri. Sen finns det ju dom som helt enkelt betalar nån annan att skriva uppsatsen. Förhoppningsvis märks det.
Dom första ansökningarna ska vara inne i November. Innan dess måste man prata med lärare angående rekommendationer, ge dom blanketter med kuvert för att skicka till alla skolor man ansöker till, ge formulär till skolan för att rapportera betyg. Sen måste man ha dom flesta av resten av ansökningarna inne före årslutet. Sen väntar man, medans man måsta fylla i skatte deklarationen tidigt, så att man kan skicka en kopia till skolorna.
I början av april får man sen veta vilka skolor (förhoppningsvis) man har kommit in på, och sen måste man svara före första maj. Svaret kommer ju mycket att styras av hur mycket skolan ger i stipendium. Kostnaden per år ligger mellan 40 och 50 tusen dollar för dom flesta skolorna. Helt otroligt! Sen har man då en sommar för föräldrarna att försöka förstå att deras lilla baby är färdig att flytta hemifrån. Men det är en annan historia...........................
Eftersom 17 har haft väldigt bra resultat på diverse standardiserade test, har han blivit bombarderad av broshyrer från minst hundra olika college med början för ungefär två år sen. (det har blivit så mycket att brevbäraren undrade) Och sen att välja.........och hoppas att i slutet av processen också bli vald...........
Vi har två listor. 17s favoritlista består av, i ungefärlig prioritetsordning, Reed College i Portland, Oregon, Washington University in St. Louis, University of Chicago, Carleton College i Northfield, Minnesota. Min lista består av ett femtiotal olika universitet, som all är bra. Problemet är att 17 inte får ta bort en skola från listan utan att förklara varför, och då måste han ju ta tid från datorspel och dylikt.
Antalet timmar som gått åt till denna process är oräkneliga, och det återstår många till. Läsa broshyrer, söka information på internet, begära mer information, gå på intervjuer, informationsmöten, besöka olika skolor. I fjol åkte vi till Stanford, Berkeley, UC Santa Cruz, och i år har vi varit på USC. Claremont College står på schemat för lördag. Många använder semestern för att flyga omkring och besöka skolor, och det kan ju bli ganska dyrt. 17 har ju fördelen att han tillhör en minoritet (och at than är väldigt smart). Många skolor skulle bli fulla av vita studenter med rika föräldrar, om dom inte jobbade hårt på att rekrytera medlemmar av olika minoritetsgrupper. Hittills har 17 besök planerade till Amherst College, Swartmore College och Washington University in St. Louis. Alla tre betalar för hela besöket, inkluderande flygbiljetten. Vi väntar fortfarande på att få höra från några andra skolor med liknande program.
Och sen var det uppsatsen...........att i fem hundra ord föklara varför just du borde bli vald att gå på en skola. Nu finns det nåt som heter ’Common Application’, vilket betyder att man kan använda samma ansökan till de flesta universiteten. Men vänta...........inte så snabbt........man måste sen skicka ett supplement till varje skola, ofta med en, eller två, eller tre fler kortare uppsatser.
Många föräldrar skickar sina ungdomar på kurser.......för att lära sej ta test, för att lära sej att skriva uppsatser, för att lära sej hur man beter sej på intervjuer.......det verkar vara en hel industri. Sen finns det ju dom som helt enkelt betalar nån annan att skriva uppsatsen. Förhoppningsvis märks det.
Dom första ansökningarna ska vara inne i November. Innan dess måste man prata med lärare angående rekommendationer, ge dom blanketter med kuvert för att skicka till alla skolor man ansöker till, ge formulär till skolan för att rapportera betyg. Sen måste man ha dom flesta av resten av ansökningarna inne före årslutet. Sen väntar man, medans man måsta fylla i skatte deklarationen tidigt, så att man kan skicka en kopia till skolorna.
I början av april får man sen veta vilka skolor (förhoppningsvis) man har kommit in på, och sen måste man svara före första maj. Svaret kommer ju mycket att styras av hur mycket skolan ger i stipendium. Kostnaden per år ligger mellan 40 och 50 tusen dollar för dom flesta skolorna. Helt otroligt! Sen har man då en sommar för föräldrarna att försöka förstå att deras lilla baby är färdig att flytta hemifrån. Men det är en annan historia...........................
tisdag 29 augusti 2006
Basketball
Fjortonåringens (i fortsättningen kallad 14) liv har dom senaste två, tre åren handlat mer och mer om basketball. Både han och sjuttonåringen (i fortsättningen kallad 17) spelade ju på skollaget i Mirman varje år, men det var ju inte precis en skola där sport var prioriterad. Sen deltog dom ju i en sommarliga varje år på YMCA sen dom var 7-8 år, plus ett annat basket-läger med början ett år eller så senare. Efter ett par år började vi snabbt se att 14 faktiskt har talang för basket (och idrott i allmänhet). Svårt att förstå var det kommer ifrån, men det är i alla fall där. Han provade på ett ’traveling team’ när han var åtta, men valde själv att hoppa av efter en säsong. På sommaren 2005 ville han åka till ett mer allvarligt basketläger, så vi tillbringade en vecka i Palo Alto. 14 spelade basket på Stanford University hela veckan, medan 17 och jag passade på att besöka Stanford, University of California at Berkeley och UC Santa Cruz. (det är ju snart dags för honom att välja college). Där fick 14 se at than inte hade nån svårighet att hänga med, och det hjälpte nog också att hans lag vann deras åldersgrupp. Väl tillbaka från Stanford var det dags för det årliga (och sista) sommarlägret på YMCA. Där var det en coach som värvade honom till sitt lag. Laget hade minst sagt växlande framgång, men 14 lärde sej en hel del. I juni i år fick han en chans att vara med på det veckolånga ’Adidas Junior Phenom 150’ lägret, där ungefär 300 14-15 åringar samlades från hela USA. 14 fick nu se en helt annan nivå av spel (och längd! – det var kanske 25-35 killar som var kortare än han är). Det vimlade av ’scouts’ för olika college, och bevakades också av ESPN.
Sen är det ju också dags för 14 att börja high school. Vi kollade in katolska skolor, eftersom dom har väldigt bra sportprogram. Han blev antagen på den vi bestämde oss för, men när vi gick för att registrera honom, kändes det helt enkelt inte ’rätt’. Sen fick vi veta att det går att få tillstånd att gå på Calabasas High School, som ligger i ett annat skoldistrikt, med helt annan kvalitet på skolor. Några dagar senare var allt klart för honom att gå där. Om man sen vill spela basket på skollaget, måste man deltaga i deras basketläger på sommaren. Det skulle vara tre dagars träning per vecka, med matcher en del lördagar. I sex veckor blev det i stället fem dagars träning, och matcher varenda lördag, plus en del söndagar. Frun satte en hel del mil på bilen, för att inte nämna all tid som gick åt. Nåja, 14 hade kul, och det var ett bra sätt för honom att lära känna en massa killar innan skolan börjar. Det äventyret börjar på onsdag, så nu är det slut med att sova på morgonarna.
Sen är det ju också dags för 14 att börja high school. Vi kollade in katolska skolor, eftersom dom har väldigt bra sportprogram. Han blev antagen på den vi bestämde oss för, men när vi gick för att registrera honom, kändes det helt enkelt inte ’rätt’. Sen fick vi veta att det går att få tillstånd att gå på Calabasas High School, som ligger i ett annat skoldistrikt, med helt annan kvalitet på skolor. Några dagar senare var allt klart för honom att gå där. Om man sen vill spela basket på skollaget, måste man deltaga i deras basketläger på sommaren. Det skulle vara tre dagars träning per vecka, med matcher en del lördagar. I sex veckor blev det i stället fem dagars träning, och matcher varenda lördag, plus en del söndagar. Frun satte en hel del mil på bilen, för att inte nämna all tid som gick åt. Nåja, 14 hade kul, och det var ett bra sätt för honom att lära känna en massa killar innan skolan börjar. Det äventyret börjar på onsdag, så nu är det slut med att sova på morgonarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)