Kära lilla mamma!
I dag skulle du fyllt 96, och det är nio år sen du bestämde
dig för att ge upp andan för alltid. Så mycket jag skulle vilja berätta. Jag
tror att du var ganska orolig för hur det skulle gå för lilla Lennart. Han som
flyttade till Amerika för att bli psykolog. Det blev en examen, men sen blev
det i stället arbete som restaurangchef och senare som manager i ett call
center.
Vad jag inte skulle ge för att få ha en liten pratstund med
dig. Det hände ju som du nog aldrig hade anat, att vi flyttade till Sverige. Nu
bor jag och Ka-Ron i ett hus i Tråvad på Varaschlätta. Hur underbart skulle det
inte ha varit att få några år i Sverige med dig och pappa.198 kvadratmeter är
ju mycket mer än vi behöver, men det är skönt med extra utrymme. Lite mycket
trädgård att ta hand om, och jag har ju lagt till några rabatter och
pallkragar. En fiskdamm fanns ju redan. Man börjar ju bli gammal. Har just
tagit upp lite över hundra dahliaknölar, som nu får vila i garaget över vintern.
Du skulle se hur vårt hus (läs hela den stora tvättstugan) ser ut när de
förodlas i plastpåsar.
Vi trivs bra, även om Ka-Ron gärna vill ha lite mer värme.
Vi hade ju planerat att flytta till Portugal, men pandemin kom i vägen. Efter
att vi sen tillbringade en månad där, har vi tänkt om. Fint ställe att besöka,
men att bo, nej.
Förra helgen var vi nere i Köpenhamn för ett besök på en
jazzklubb. Väldigt fin musik med Kenny Barron, 83-årig legend på piano. Mycket
yngre när han satt vid pianot, och han hade ju hjälp av ett par mycket yngre
killar. Underbar mat kvällen innan. Om ni nånsin hamnar i Köpenhamn borde ni
tests Marv & Ben. Javisst ja… När vi sen stod och väntade på taxin,
snubblade Ka-Ron till. I mitt försök att stadga henne, förlorade jag balansen,
och föll handlöst baklänges ut i kullerstensgatan. Huvet fick sig en ordentlig
törn med resulterande bula, med det verkar ha gått OK.
Vaccinering mot Covid och influenza i dag, ja, covid händer
fortfarande, fast nu är det mest vi gamlingar som får vaccin. Hösten har kommit
väldigt snabbt, tid för däckbyte senare i veckan, och snart är julen här. Julen
firar vi hos Erik och Rosita med Evelinas och Agnetas familjer, precis som alla
andra jular sen vi kom tillbaka till Sverige. Det blir lite annorlunda i år,
eftersom de flyttat till en lägenhet. Ja, de har faktiskt flyttat från huset de
byggde. Efter alla dessa år.
Ja, det finns så mycket mer att säga, men jag måste väl spara
nåt till nästa gång. Jag älskar dig, men det vet du ju redan.
