Kära lilla mamma!

I dag skulle du fyllt 96, och det är nio år sen du bestämde dig för att ge upp andan för alltid. Så mycket jag skulle vilja berätta. Jag tror att du var ganska orolig för hur det skulle gå för lilla Lennart. Han som flyttade till Amerika för att bli psykolog. Det blev en examen, men sen blev det i stället arbete som restaurangchef och senare som manager i ett call center.

Vad jag inte skulle ge för att få ha en liten pratstund med dig. Det hände ju som du nog aldrig hade anat, att vi flyttade till Sverige. Nu bor jag och Ka-Ron i ett hus i Tråvad på Varaschlätta. Hur underbart skulle det inte ha varit att få några år i Sverige med dig och pappa.198 kvadratmeter är ju mycket mer än vi behöver, men det är skönt med extra utrymme. Lite mycket trädgård att ta hand om, och jag har ju lagt till några rabatter och pallkragar. En fiskdamm fanns ju redan. Man börjar ju bli gammal. Har just tagit upp lite över hundra dahliaknölar, som nu får vila i garaget över vintern. Du skulle se hur vårt hus (läs hela den stora tvättstugan) ser ut när de förodlas i plastpåsar.

Vi trivs bra, även om Ka-Ron gärna vill ha lite mer värme. Vi hade ju planerat att flytta till Portugal, men pandemin kom i vägen. Efter att vi sen tillbringade en månad där, har vi tänkt om. Fint ställe att besöka, men att bo, nej.

Förra helgen var vi nere i Köpenhamn för ett besök på en jazzklubb. Väldigt fin musik med Kenny Barron, 83-årig legend på piano. Mycket yngre när han satt vid pianot, och han hade ju hjälp av ett par mycket yngre killar. Underbar mat kvällen innan. Om ni nånsin hamnar i Köpenhamn borde ni tests Marv & Ben. Javisst ja… När vi sen stod och väntade på taxin, snubblade Ka-Ron till. I mitt försök att stadga henne, förlorade jag balansen, och föll handlöst baklänges ut i kullerstensgatan. Huvet fick sig en ordentlig törn med resulterande bula, med det verkar ha gått OK.

Vaccinering mot Covid och influenza i dag, ja, covid händer fortfarande, fast nu är det mest vi gamlingar som får vaccin. Hösten har kommit väldigt snabbt, tid för däckbyte senare i veckan, och snart är julen här. Julen firar vi hos Erik och Rosita med Evelinas och Agnetas familjer, precis som alla andra jular sen vi kom tillbaka till Sverige. Det blir lite annorlunda i år, eftersom de flyttat till en lägenhet. Ja, de har faktiskt flyttat från huset de byggde. Efter alla dessa år.

Ja, det finns så mycket mer att säga, men jag måste väl spara nåt till nästa gång. Jag älskar dig, men det vet du ju redan.