Jag berättade för länge sen att jag försökt plantera diverse vilda svenska blommor Med mycket blandat resultat (läs: dåligt). Blåsipporna kom inte tillbaka efter första året. Lingonplantorna varade i två år. Gullvivor har jag nu försökt så i tre år, men har inte lyckats få en enda planta. Blåklockorna som jag sådde från frön, kom inte upp alls. Sen fick jag en överraskning följande året, i form av en (1) planta.
Den växte på ett dumt ställe, så i går flyttade jag den, och bröt upp den till tre. Än så länge ser de ut att klara sej. Sen är det då vitsipporna. Jag skickade efter tre plantor, som visade sej vara tre rötter. Trodde de hade dött, men i fjolår såg de ut så här.
Här är årets bild. Om de fortsätter att sprida sej så här ser det bra ut om 50 år. Den som då bor i vårt hus kommer att titta på dem och undra vad det är för slags blommor.
Nåt som växer bra här är liljekonvaljer. De fanns redan när vi flyttade in, och jag har flyttat några plantor till andra delar av trädgården.
Så här ser det ut i vår källare:
Om ett par veckar planteras blåklockorna utomhus. Vi får se hur det går.
3 kommentarer:
Bra jobbat! Men det är ju fråga om växter som väl alla kräver speciell (mager?)jordmån
Jag tycker du är duktig med dina frön och plantor.
Hälsningar
Otroligt avis på dina liljekonvaljer och vitsippor!!! Varifrån skickade du efter vitsipporna? Har du bra tips om ställen här i US så tas de tacksamt emot// Hälsar Magdalena från Pickerington Ohio
Skicka en kommentar