Läste just en artikel i Expressen.
Efter 30 år i USA är jag kritisk mot det amerikanska samhället i många avseenden. Även så när det gäller hur många helt undermåliga skolor det finns. Inte hjälper det heller att kvaliten på skolorna är direkt beroende på inkomstnivån i det lokala samhället. Har ju tidigare bloggat om hur våra pojkar gått på privata skolor just av den anledningen. Nu går yngsta pojken på vår ytterst utmärkta lokala ’high school’ här i Mason, Ohio. En otroligt bra sak på den här skolan är hur föräldrarna kan logga in på en webbsida, och se sina barns resultat på varje test, läxa, quiz, projekt, etc. Och betyg anges för varje uppgift. Detta gäller från andra klass, vilket närmast motsvarar första klass i Sverige, eftersom barnen börjar tidigare här. Skolan ska väl förbereda barn och ungdomar för samhället i stort? Allt dom gör senare i livet kommer att utpräglas av konkurrens. Hur förbereder vi dom om vi inte kan tala om för dom om dom gjort ett bra jobb?
7 kommentarer:
Se min blogg.
Jag har själv bott flera år i USA både som student och med jobb, och är nu hemma igen ett tag i Sverige. Jag längtar redan tillbaka.
Min fråga till dig är varför du är kvar i landet där borta om du nu är så kritisk? Dels är det väl lite fult mot ditt nya hem, kan jag tycka. Lite som om en Amerikan flyttat till Sverige och börjar såga välfärdsstaten och agera för dess avskaffande. Och dels är det, ja, ganska konstigt.
Varför inte bara acceptera ditt nya hem som det är? Uppenbarligen har ju det välkomnat dig!
Undrar först hur länge du bodde i USA. Det tog mej många år innan jag insåg vilka fördelar Sverige har. Varför jag bor kvar? Det är mycket svårare att flytta från ett land till ett annat när man har familj, och har nått min ålder. Jag flyttade hit när jag var 24. Om jag hade möjlighet att flytta tillbaka nu, skulle det ske i ett ögonblick. Sen tycker jag att en av dom allra sämsta inställningar man kan ha är att acceptera saker som dom är. Jag undrar sen om du förstod att jag är helt kritisk mot det svenska betygsystemet och skolorna, och att jag är väldigt nöjd med min sons nuvarande skola?
Hej Umepojk, tack för ditt snabba svar.
Jag bodde ett halvt årtionde av min uppväxt i USA, studietid. Dublin, Ohio. Arbetade i USA nyligen i vuxen ålder. Är i Sverige igen nu, men planen är att inom ett par år flytta tillbaka till USA med frun för att starta familj.
Jag håller med dig angående skolan, och från vad jag läst av din blogg verkar du ha all anledning att vara stolt över dina söner och deras bedrifter!
Vad som fick mig att komementera var att jag själv inte alls haft samma negativa erfarenheter av USA som du har nämnt i tidigare inlägg, och de republikaner jag stött på (Kansas City) var både generösa och gästvänliga. Svenskar jag stött på i USA är i regel också positiva.
Därför kändes det väldigt främmande när du sågar dina grannar, fjärde juli, "hatfyllda" amerikaner, etc. Även om det måste erkännas att du är betydligt mer nyanserad än Oavsett är du långt mer nyanserad än Det Progressiva USA:s blogg. Huah!
Kan eventuellt ha något att göra med den rasism du stött på, vad vet jag?
Innan du flyttar hit, tänk på att frånvaron av riktiga semestrar har en väldigt negativ effekt på din närhet till dina barn, att en majoritet här tror att bibeln är den bästa källan för hur jorden skapades, att du kan förlora ett livs besparingar om du blir sjuk (även med sjukförsäkring), etc., etc. Som jag nämnde tidigare, tog det mej en lång tid att förstå alla konsekvenser av livet i USA. Jag ser på hur mina släktingar och vänner lever i Sverige, och allting verkar mycket hälsosammare. USA är i verkligheten ett enda enormt ekorrhjul.
Gräset är ofta grönare på andra sidan, antar jag.
Här hemma möts man av brottslingar som går fria på gatorna, månadslånga vårdköer för även mindre problem, enorm ungdomsarbetslöshet, höga skatter och dyra nöjen. Och givetvis novembermörkret.
Anyway, hoppas ditt liv där borta blir bättre. Mitt kommer bli det. ;)
Skicka en kommentar