Livet för föräldrar till tonåringar

Undrar om livet för föräldrar till tonåringar är likadant i Sverige som det är för oss. Med alla aktiviteter och annat dom har för sej, känns det som om man inte har ett liv förutom att vara chaufför och hejarklack. I morse skjutsade jag 15 till skolan, där bussen till friidrottsmötet åkte kvart i sju. Där samlades också flera andra idrottslag från skolan. Nu har jag haft frukost, och då är det dags att skjutsa 17 till nånting. Kan inte vänta tills han tar körkortet, vilket är snart. När jag då kommer tillbaka hem, är det dags för mej och frugan att köra 45 minuter till Camarillo High School, och där blir vi hela dagen. Basketball var så mycket lättare. Det brukade gå åt två timmar för att åka och se en match. Nu blir det hela dagen, med mycket sittande och väntande. 15 säjer fortfarande att han inte tycker om att springa, men jag vet inte om jag tror honom längre. I torsdags hade dom en tävling med Taft High School. Han väntade sej storstryk, eftersom dom ska ha ett jättebra idrottsprogram. Det verkar vara begränsat till basketball och football. 15 vann både 200 och 400 meter bland dom yngre killarna. I dag blir det annorlunda, eftersom det är många skolor som tävlar.