Apropå en artikel i Aftonbladet om kostnad av universitetsutbildning i USA: visst är det tokigt dyrt, men majoriteten av studerande får bidrag, och betalar betydligt mindre. Det betyder inte att det blir billigt, men de flesta betalar mindre än kostnaderna som anges i artikeln. En del college ger bara inkomstbaserade bidrag, medan de flesta ger både inkomstbaserade och meritbaserade bidrag. När min äldsta son ansökte till college låg den årliga kostnaden mellan 40 och 50 tusen dollar. En av skolorna erbjöd bidrag som skulle minska kostnaden från ca 45000 till 7000 dollar per år. Naturligtvis valde han att gå på en annan skola.
När universiteten skickar ut brevet att man har blivit antagen, får man på samma tid också veta hur mycket de erbjuder i meritbaserade bidrag, som beror mest på betyg och resultat på standardiserade prover (SAT eller ACT), som alla ansökande tar. Det finns också bidrag som ges till minoriteter och av diverse andra anledningar. Sen kommer en ganska jobbig process om man vill ansöka om behovsprövande bidrag. Ett långt formulär, med kopior på skattedeklaration och annat. När man sen får svaret, slutar det inte där. Om universitet A erbjuder mer än universitet B, kan man kontakta A, och fråga om de kan matcha B, vilket de ofta gör.
Om man sen tillhör en väldigt liten minoritet, som min yngste son, och springer väldigt fort, eller är bra på nån annan sport, kan man förstås få ett ’athletic scholarship’. Av alla high school-elever som deltar i skolsport, är det gissningsvis bara ca 1% som tävlar i sport på college, och bara en del av dem får bidrag. När man väl accepterat ett ’athletic scholarship’ minskas det aldrig så länge man deltar. Gör man bra ifrån sej kan det givetvis öka. Om man råkar ut för en skada som gör att man inte kan delta, förlorar man inte bidraget.
Jag håller absolut med om att universitetsutbildning i USA är alldeles för dyrt, men ville bara påpeka att ’listpriserna’ bara är en utgångspunkt.
3 kommentarer:
Du är bra. Mamma och mormor till många barn och barnbarn i USA. Både föräldrar och barn får jobba lite. Det har vi glömt i Sverige.
@Anonym - Släkt och vänner i Sverige verkar inte ha glömt hur man arbetar. Däremot har de en mycket bättre balans mellan arbetsliv och fritid. Här i USA är det alltför många som inte regelbundet har möjlighet att ta semester. Dels har de inte samma ledighet, dels går alla deras pengar till att betala räkningar. Jag har verkligen saknat en ordentlig semester varje år, och hur det hjälper familjelivet. Det svenska alternativet är klart hälsosammare.
Skicka en kommentar