Vår katt har varit på semester

För tolv dagar sen gav vi oss iväg till Chicago för att installera Christian på Loyola University. När vi har varit borta några dagar förut har en granne hjälpt att ta hand om vår katt, Nikita. Vi brukar lämna henne utommhus, och grannfrugan ser till att hon har mat, och släpper in henne på kvällarna. Alla katter jag har haft har i stort sett fått bestämma när dom vill vara inne eller ute. Det har aldrig varit ett problem, eftersom dom har stannat nära till. Nikita har varit lite annorlunda. Hon älskar att vara utomhus, och stannar ofta borta hela dagen, utan att vi ser henne. Sista gången vi var borta några dagar hamnade hon antingen i slagsmål med nåt djur eller också fastnade hon på nånting som rev upp ett ordentligt sår som veterinären fick ta hand om. Så vi skulle låte henne vara inomhus när vi for iväg. Problemet var att hon smet ut på morgonen. Vi var inte alltför oroliga. Det blev emellertid vår stackars granne, som gick runt vårt hus alla möjliga tider, men aldrig såg henne. När vi kom hem tre dagar senare, gick vi runt i grannskapet och delade ut blad med hennes bild. Efter en dryg vecka var vi färdiga att ge upp hoppet, men vi hörde från många att det inte är ovanligt att katter hittas efter längre tid än det. I torsdags fick vi ett telefonsamtal från en som trodde hon sett Nikita. Vi hade några affisher i det grannskapet, men nu gick jag runt och delade ut flygblad till varje hus, och pratade med ett par som var säkra att dom sett henne. I morse ringde telefonen: ”Jag tror vi har er katt”. Och det hade dom. Så nu är hon hemma, även om jag inte är så säker att hon gillar det, efter ett ordentligt bad. Gissa om hon inte släpps ut på ett tag!